Bokrecension – Vargattacken

Författare: Lars Berge
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 229

Handling
Den 17 juni 2012 klockan 11.18 på förmiddagen hittas en ung kvinna död inne i ett av varghägnen på Kolmårdens djurpark. Den 30-åriga vargguiden hade tidigare samma morgon gått in ensam när vargarna plötsligt attackerade henne.

Vad som egentligen inträffade i varghägnet på Kolmården i juni 2012 är en gåta. Likaså hur den utrotade svenska vargen plötsligt kunde återvända till de svenska skogarna i mitten av 1980-talet.

Vargattacken är inte en naturvetenskaplig bok. Det är inte en bok om den skandinaviska vargen. Det är en bok om människor, människors besatthet, ärelystnad och girighet. Men också en bok om enskilda individer som vill göra gott. Som vill rädda världen. Det är en bok som handlar om hur naturen blivit en upplevelseindustri. En industri som skulle rädda en svensk bruksort. Det är en bok om hur det gick till när det vilda blev ett föremål för våra projektioner och våra idéer om gott och ont. Om våra idéer om hur ett samhälle bör organiseras. Det är en bok om människans önskan att kontrollera naturen. En djurpark och det som händer där säger betydligt mer om oss människor än om djuren som hålls fångna i dess hägn. De är, när allt kommer omkring, inget mer än djur. Djur som följer sina instinkter.

Men mest av allt är det en bok om vad som egentligen hände i varghägnet den där söndagen för sex år sedan. Och hur det kunde ske.

Kommentar
Jag lyssnade på halva den här boken i ett svep för den var så bra men sedan ville jag inte att den skulle ta slut, så jag pausade i en vecka och sedan portionerade jag ut lyssnadet. Jag gillade förstås författaruppläsningen.

För att gå rakt på sak så tycker jag du ska läsa den här om du är det minsta nyfiken. Vargattacken går direkt in på mina topplistor. Jag fullkomligt älskar välskrivna reportageböcker. Den här är dessutom samhällsomvälvande på det sätt att det öppnar för hur vi ser på djurparker (och i längden annan natur). Förutom den lilla detaljen att det var så oerhört spännande att få hänga med på detektivarbetet hur det gick till när en välutbildad och högst insatt kvinna utan försvar och kontaktmöjligheter ensam kunde gå in i till en vargflock och aldrig komma ut igen.

Jag skulle såklart vilja berätta alltsammans här på studs för det är så häpnadsväckande och lärorikt men vill såklart lämna allt till dig att uppleva.

En oerhört väl genomarbetad och skickligt skriven historia om Sveriges relation till vargen som jag kommer rekommendera alla dagar i veckan.

Betyg: 5 av 5

Vålnadernas berg av Michelle Paver

Förlag: Semic
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 300
Serie: del 6 av 6

Baksidetext: Torak har mött och besegrat de onda Själ-Slukarna, en efter en. Men den farligaste av dem alla är kvar. Hennes ondska har skapat isande vinter i Storskogen, och snart närmar sig Själarnas Natt, då de dödas andar vaknar …

Torak beger sig till Vålnadernas berg för att möta den mäktigaste schamanen, hon som enligt tecknen kommer att leda till Toraks död. Farorna verkar övermäktiga – hur ska det gå för Torak, Renn och Ulv? Sista boken i Vargbröder-serien är sanslöst spännande!

Mina kommentarer:
Det var lite lätt vemodigt att ta tag i och börja läsa den här boken. För att det är den sista, på den här fina serien. Kanske inte fin i den bemärkelsen, men jag tycker om den. Framförallt den första boken, som jag läst och lyssnat på så många gånger. De andra har vart spännande att läsa såhär i vuxen ålder och då har jag känt att de fortfarande är spännande, sådär sanslöst ibland som de gör reklam för. Vänskapsbanden och relationerna är också väldigt fina, som ibland fått mig nära tårögd.

Det var inte så att jag hade några förväntningar på den här sista boken, mer än att det kändes lite märkligt som sagt, men jag blev inte riktigt nöjd med den ändå. Inte direkt besviken, men det känns lite sådär otillfredsställt när upplevelsen blir så på den sista boken. Allt var inte i den känslan, men endel.

Jag tyckte väl inte att det var något spännande den här gången, det drog inte tag och framförallt så tyckte jag det kändes så händelsefattigt. Egentligen så hände det inte så mycket, upplevde jag det som. För mig var det alltför platt och odynamiskt på något vis. Upptrappningen mot slutet, det som man vet om man läser boken, det tyckte jag inte gav mig ”kalla kårar”. Hehe, inte för att jag ska bli skrämd men lite vill jag att det ska kännas.

Sedan kanske det var lite fel på mig men jag hängde inte helt hundra med på slutet, vad som hände med Torak. Någotsånär, men inte helt. Lite smått frustrerande. Den sista biten i boken var jag dock med på så klart och det var jag nöjd över.

Lite synd att avslutningen blev lite halvdant men det fick gå. De andra böckerna har varit väldigt bra och det är en fantastisk serie att läsa!

Ondskans schaman av Michelle Paver

Handling

Torak svär att hämnas när en av hans närmsta vänner blir dödad. När han var fredlös blev Torak jagad av alla – nu är det han som är jägaren. Jakten på mördaren tar honom och Renn till Djupa Skogen, en okänd och vild trakt där faror lurar överallt. En Själ-Slukare har tagit över klanerna med list och lögner. Torak och Renn möter eld, krig och överväldigande ondska… Hur ska de lyckas undkomma alla fasansfulla hot och samtidigt rädda Djupa Skogens klaner?
Kommentar
Nu har jag kommit långt i den här serien om Torak och hans vänner och det märks både för att jag älskar att hänga med dem men också för att de nu börjar utvecklas en del. Jag kan både tycka att det inte händer så mycket, men samtidigt så gör det också det. Det är ju fartfyllt mest hela tiden. Det finns alltid något som vill hålla mig kvar och läsa vidare. Det hände en hel del i boken som jag bara vill skrika ut någonting om, men eftersom jag inte vill spoila så låter jag bli.
Böckerna är fantastiskt välskrivna och spännande. Jag tycker också att de är väldigt intressanta med tanke på den tid som de utspelar sig vid, för 6000 år sedan.
Ondskans schaman var en sådan bok som jag njöt av att läsa, mycket för att jag verkligen gillar den här serien. Nästa bok som jag plockar upp kommer bli lite vemodigt, eftersom det är den sista, men också spännande såklart.
Slutsats och betyg
Jag älskar verkligen att hänga med karaktärerna i deras fartfyllda värld så boken får tveklöst fullpott från mig.
Oath Breaker – Cronicles of anicent darkness | Han som föddes att möta mörkret #5
311 sidor | Kartonnage | Ungdom 9-12 år | Semic förlag | 2009 (2008) | 978-91-552-3264-1

Jagad av klanerna av Michelle Paver

Titel: Jagad av klanerna
Författare: Michelle Paver
Serie: Vargbröder #4
Antal sidor: 332 sidor
Genre: Ungdom, 9-12 år
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Outcast – Chronicles of Ancient Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-3263-4
Utgivningsår: 2008 (2007)
Format: Kartonnage

Första meningen: Huggormen gled ner i flodstranden och förde sitt blanka huvud till vattenytan

Handling: Den fantastiskt spännande serien fortsätter! Torak bär på en hemlighet som är så fruktansvärd att ingen kan få veta. Men Korpklanen upptäcker vad Torak försöker dölja, och Torak blir utstött. För alltid dömd att klara sig ensam i skogen. Från och med nu kan ingen hjälpa honom. Inte Renn, inte ens Ulv. Torak är helt ensam, på flykt i vildmarken. Hur ska han klara sig alldeles ensam? Han jagas av Utterklanen och kämpar mot förvirring och galenskap.

Min kommentar: Det som jag tyckte var intressant i den här fjärde boken var att förstå lite mer om hur det fungerar i Toraks värld, i och med det som han nu ställs inför och tvingas göra. Det var lite läskigt. Men samtidigt är det också saker som Torak och alla de andra ställs inför något som de aldrig upplevt tidigare, vilket gör det oförutsägbart. Det är alltid roligt att lära känna Torkat mer för varje bok, ungefär i den takt som han själv får veta vem han är. Det var också roligt att få veta lite mer om annat runtomkring, vad vill jag såklart inte nämna.
Något annat som jag kände av i den här boken var att det var en liten annan känsla i den. Det var nästan lite sorgligt. Men såklart var den också spännande, men förmodligen är jag så bortskämd med de tidigare böckerna (den förra är kanske rent av min favorit) så jag tyckte nog att den här inte var riktigt lika gastkramande. I det stora hela upplevde jag det inte lika händelserikt. Boken var ändå väldigt bra, för jag gillar att vara i den världen och få vara med i allt som händer. 

Mitt betyg:

Vargbröder Demonernas port av Michelle Paver

Titel: Demonernas port
Författare: Michelle Paver
Serie: Vargbröder #3
Genre: Ungdom 9-12 år
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Soul Eater – Chronicles of Anicent Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-3262-7
Utgivningsår: 2007 (2006)
Format: Kartonnage

Första meningen: Torak ville inte att fjädern skulle vara ett tecken.

Handling: Vintern närmar sig och Torak gör en fasansfull upptäckt: hans följeslagare Ulv har blivit kidnappad av en okänd fiende. I en desperat kamp för att rädda Ulv måste Torak och Renn ge sig av på en farofylld vandring genom den frusna vildmarken i Norr. De kämpar för sin överlevnad bland häftiga snöstormar och den vita demonbjörnen är ständigt närvarande. Färden leder dem rakt in i en värld av svek, förräderi och lögner – och till sist tvingas de möta den mäktigaste och farligaste schamanen av dem alla…
   Torak har tagit ännu ett steg mot att förgöra de fruktade Själsslukarna, men han bär på en stor hemlighet som ingen kan ana…

Min kommentar: Jag var lite bekymrad först för det lät inte som om det skulle bli så spännande med att någon kidnappar Ulv, och inte heller att Torak redan nu ska möta den ”mäktigaste och farligaste schamanen av dem alla”. Men hua så glad jag är att det motbevisades. Den här tredje boken är minst lika bra som de tidigare, om inte bättre.

Herregud vad det var spännande!  Ett tag var det nästan obehagligt. Jag vill inte veta hur jag hade hanterat det om jag var yngre, haha. Det kanske inte var hemskt, men jag sitter som på nålar och är helt inne i dramatiken. Det är så bra skrivet! På sina håll är det snäppet grymmare i den här tredje boken. Och jag gillar den fortsatta speglingen av vänskap mellan Torak och Renn. Det var också roligt att lära känna en annan del än Storskogen och som i den förra boken Havet, nu det Höga Norden. Hela tiden är det något intressant som händer, fast jag ofta tänkte att nu tog det slut. Men det fylls bara på och nu kan jag inte göra annat än att greppa tag i nästa bok.

Mitt betyg:

Vargbröder Havets fångar av Michelle Paver

Titel: Havets fångar
Författare: Michelle Paver
Serie: Han som föddes att möta mörkret #2
Genre: Ungdom 9-12 år
Antal sidor: 361
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Spirit Walker – Chronicles of Ancient Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-3261-0
Utgivningsår: 2006 (2005)
Format: Kartonnage

Första meningen: Uroxen dök plötsligt upp bland träden på andra sidan bäcken.

Handling: I Vargbröder, den första delen i serien, kämpade Torak och vargungen mot Ondskan, ett svårt och farofyllt uppdrag som nästan kostade dem livet. Nu är de tillbaka, men kampen mot Ondskan är långt ifrån över.
   Återigen förflyttas vi 6000 år tillbaka i tiden. Torak befinner sig i Korpklanens läger tillsammans med Renn och de andra klanmedlemmarna. Toraks älskade Ulv är borta och en smygande och dödlig sjukdom hotar Korpklanen. När en av klanens medlemmar dör måste Torak ge sig av för att söka efter ett botemedel. Korpklanens ledare varnar honom för att det kan vara en fälla. Men Torak har inget val om Storskogens folk ska kunna räddas.
   Det blir en lång och farofylld vandring för att nå fram till Havet – och Sälklanen – där botemedlet finns. Torak utsätts för svåra prövningar, han är ensam mot skogens alla faror och hot. Hans uppfinningsrikedom och överlevnadsförmåga prövas på gränsen till det yttersta. Och var finns Ulv när han behöver honom som bäst?
Min kommentar: Även den här boken har jag läst sedan tidigare, men bara en gång. Jag minns det som lite overkligt eftersom jag inte förstod att det fanns en fortsättning på Vargbröder. Handlingen är därför lite blek i mitt minne så jag kunde dras med i spänningen som vanligt, och det var spännande!
Jag gillar den kontrast som det blir när skogspojken Torak måste ta sig ut på Havet för att hitta botemedlet. Jag är lite mer av en skogsmänniska och kunde verkligen känna Toraks vemod inför att sätta sig i en ranglig kajak och sedan tvingas gå omkring på små kala öar.
Det var också spännande att få veta mer om vem Torak är. Jag gillar de magiska bitarna i dessa böcker, de krafter och konster som förekommer. Eller för den delen Toraks kärlek till naturen när han, och de andra, berättar om hur allt har en själ. Det är väldigt mysigt och lärorikt att läsa om livet och den tron de hade för så länge sedan. Paver har velat skriva så trovärdigt som möjligt, att det här skulle kunna ha hänt. Det är tydligt när man läser, välskrivet så man både dras med karaktärerna liksom hela omgivningen. Men läsningen är inte bara så mysigt jämt heller, det är ofta högt tempo och medryckande. Det ska bli intressant att läsa vidare i serien. 

Mitt betyg:

Vargbröder av Michelle Paver

”Kom ihåg. När du jagar, vänd dig om och titta bakom ryggen. Jag – brukar alltid säga till dig det.” Han pressade fram ett leende. ”Du glömmer det – alltid. Titta bakom ryggen. Lova!”

Titel: Vargbröder
Författare: Michelle Paver
Serie: Han som föddes att möta mörkret #1
Genre: Ungdom 9-12 år
Antal sidor: 311
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Wolf Brother – Chronicles of Ancient Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-5557-2
Utgivningsår: 2010 (2004)
Format: Kartonnage

Första meningen: Torak vaknade med ett ryck.

Handling: Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och måste fly. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn – en demon med kraft att förgöra världen…
   Torak har gett sin döende far ett löfte. Han ska söka upp Världsandens berg för att få hjälp att besegra demonen. Hans enda följeslagare är en övergiven vargunge, och tillsammans ger de sig av på en lång och farofylld vandring genom Storskogen.
   När det röda ögat står som högst på himlen måste Torak möta sin fiende…

Min kommentar: Jag fullkomligt älskar den här boken! Jag vet inte hur många gånger jag har läst historien, jag kan så många meningar och ibland vartenda ord. Och eftersom jag mest har lyssnat på den hör jag också tonfallet i orden när jag läser dem. Det blir sån inlevelse.
Den klart lysande stjärnan i boken är för många vargen Ulv. Styckena där han berättar är helt fantastiska, det går inte annat än att le stort. Så sött och så härligt beskrivande utifrån honom. Vattnet – det snabba våta, elden – den blänkande besten som biter varmt och kniven – den långa klon som flyger.
Men nu när jag läste berättelsen försökte jag se bortom min kärlek och analysera den lite. Det mest markanta som jag la märke till var att den var så spännande. Och tänk att jag kan känna så trots att jag vet i princip allt. Det är ofta korta kapitel som också nästan alltid slutar med cliffhanger. Sidorna bara flyger förbi.

Jag har dock lite svårt att sätta mig in i om de markeringar som förekommer för att signalera olika tonfall och sånt också uppfattas på det sätt som jag gör, som ju har lyssnat på boken. Men det tror jag nog. Det är i varje fall kul och gör det mer målande.

De ämnen som också gömmer sig bakom allt det spännande blev lite tydligare nu. Vargbröder handlar också om ensamhet, mycket om vänskap liksom att kämpa för det man tror på. Och, en hel del kulturella inslag med förutfattade meningar och vidskeplighet. Jag tänker här på alla klaner och maktkamper.

Men det som jag gillar allra mest med den här boken, och förmodligen vidare med serien, är att den utspelar sig för 6.000 år sedan. Då när allt var så primitivt. Jag älskar Toraks kunskap och kärlek för vad han kallar Storskogen. Det framgår också tydligt alla ritualer som de gör och tänker, som är fascinerande att läsa om.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag fortfarande älskar den här boken, men nu har jag fått ännu fler anledningar till det. Jag önskar att jag hade upptäckt den här boken i lite yngre år.

Mitt betyg:

Serien:
1. Vargbröder 
2. Vargbröder Havets fångar
3. Vargbröder Demonernas port
4. Vargbröder Jagad av klanerna
5. Vargbröder Ondskans schaman
6. Vargbröder Vålnadernas berg

I vargars närhet av Nicholas Evans

Titel: I vargars närhet
Författare: Nicholas Evans
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 427
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The loop
Översättare: Gunilla Holm
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7643-601-2
Utgivningsår: 2000 (1998)
Format: Pocket

Första meningen: Lukten av ett blodbad kan, tror en del, dröja sig kvar på en plats i åratal.

Handling: När en vargflock dyker upp i den lilla staden Hope i Montana väcks gammal skräck till liv. Familjeband och grannsämja slits sönder. Helen Ross, en ung viltbiolog, får myndigheternas uppdrag att skydda vargarna. Till sin hjälp får hon den unge Luke, känslig son till traktens störste ranchägare, hennes egen mäktigaste motståndare. Tillsammans kämpar de mot omgivningens fördomar, men motsättningarna trappas upp allt mer tills en tragedi tycks oundviklig. Samtidigt växer deras känslor för varandra…

Mitt omdöme: I vargars närhet utspelar sig som förväntat på landsbygden, i en liten by och med rancher. Jag tycker om att befinna mig på den platsen och uppskattar när det blir lite inslag utifrån vargarnas perspektiv. Perspektiven växlas också, förutom mellan Luke och Helen, mellan de andra människorna i byn. Men när det handlade om de andra kunde jag tycka att det inte blev tillräckligt sympatiskt. Däremot älskade jag ofta hur Evans beskrev Luke och Helen, deras personliga resor och integrationen med varandra.

Det glimmar till emellan åt och skildringen av händelserna är helt underbara, men tyvärr tyckte jag att det i det stora hela blev lite för mycket. Det är som om allt ska få plats och det blir svårt att hålla reda på det. Framförallt tänkte jag på de andra människorna i byn. Jag har tidigare läst hans bok Mannen som kunde tala med hästar och båda måste jag säga hade ett lite otydligt slut, han kör på samma stil. Och så jag sitter där lite förvirrad över vad som egentligen hände. Det går också väldigt fort i sluttampen jämför med tempot i resten av boken.

Boken har också ett intressant tema om det här med rovdjur och människan och relationen emellan. Det gör lätt upphov till konflikter och delade meningar vilket gestaltas i denna bok, och det tycker jag Evans lyckas bra med. Frågor ställs huruvida det ska få finnas vargar i området, till vilken grad det ska kontrolleras (och om vi har rätt till det) och en del andra moraliska saker att fundera kring. Det finns många ingredienser, kluriga frågor som sagt, men också kärlek och förälskelse, familjerelationer och livet på landsbygden vilket jag gillade mycket. Älskar man vargar och livet i denna miljö med rancher är det klart en läsvärd bok.

Mitt betyg: