Bokrecension – Tillstånd

Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter

Författare: Axel Lindén
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 213

Handling
I en östgötsk skog försöker Axel Lindén övermanna en trästock, ett stort as, tung, hal och krokig. Det går sådär. Han vill hellre se sin skog växa vilt och frodas, inte avverka den i enlighet med skogsbolagens ideal om räta rader.

Axel Lindén är en motvillig skogsägare, och en tjurskallig sådan. Men mitt bland tallar och alar, björk och asp blir slitet med motorsågen ett sätt att hantera sakernas tillstånd. Jorden som håller på att gå under, den ekologiska katastrofen. Och så familjens privata katastrof, barnet som blivit som ett av deras egna, som kanske inte ens får stanna i Sverige.

Spelar ens ansträngningar egentligen någon roll, när allt ändå verkar gå åt helvete? Men vad ska man annars göra?

Kommentar
Jag gillade Lindéns debut Fårdagboken, så när nästa skulle handla om skogen var det självklart att jag skulle vara snabb på den. Den här gången lästa jag boken, men måste säga att uppläsningen av den föregående var väldigt mysig.

Så till kontentan. Det är otroligt befriande att läsa om någon som faktiskt går emot den moderna skogsskötseln. Som ser till skogen och inte kapitalet. Att hela den omfattande organismen bara kan få finnas, för sig själv. Att vi inte ska utnyttja och maximera allt. Vi har väl alltid och kommer alltid att bruka naturen, men omfattningen och metoden för det idag tar inte den minsta hänsyn till någon annan art än människan och det vi pysslar med på jorden.

Som jag nämnde tidigare om kalhyggen. Många jag pratar med och överallt påpekas det bara att det är så det ser ut, det är inget konstigt alls att massödelägga skogsområden. Hur kan det bara ses förbi, rycka på axlarna åt och bara ses som ett självklart sätt att se på skogen? Det är ju bara de senaste decennierna vi gjort på detta sätt. Se historien om Avatar. Lyssna på podden Bortom ekorrhjulet avsnitt 30: skogstokig. Eller läs Wohllebens bok om hur levande skogen egentligen är, på nivåer vi knappt kan föreställa oss. Eller gå själv ut i skogen, och känn den, ta in något annat, vår litenhet. Dessvärre ser skogen inte ut som den borde med vår mänskliga inverkan – någon gång vill jag besöka en urskog i Sveriges nordligare delar.

Jag blir bara så upprörd över skogsbruket och mänsklighetens ignorans mot naturhänsyn…

Axel Lindén kämpar med att stå fast vid sina övertygelser och att skogen har rätt att finnas för sig själv, att inte utnyttja den i mänskliga termer. Han verkar härligt jordad på många plan som skiljer sig från moderna samhällens strukturer. Tack för det. Han drar också många paralleller och metaforer kring andra samhällsfunktioner som ger större vidd liksom frågetecken kring varför vi gör som vi gör.

En viktig bok tycker jag, verkligen, läs den och låt funderingarna ta vid om hur vi egentligen disponerar skog, eller natur. Att det kanske finns andra sätt, och våga ta dem.

Betyg: 4 av 5