Bokrecension: Doña Maria

Handling
Den stolta Doña Maria lever i ett litet rum i sitt barndomshem, en herrgård som regimen gjort om till lägenhetskomplex. Hon ser fram emot att hennes nevö Ernesto ska komma hem efter sina viktiga resor utomlands. Nu börjar hon bli gammal och hon saknar sin ögonsten som hon är så stolt över.

Men vad Doña Maria inte vet är att Ernesto inte alls är utomlands, han sitter som politisk fånge under fruktansvärda förhållanden i fängelset i Havanna. Hans fru Silvia försöker gång på gång få träffa honom men nekas tillträde.

En söndag samlar Silvia de andra kvinnorna i samma situation som hon själv och de promenerar stilla från mässan till fängelset, helt klädda i vitt, med varsin rosa gladiolus i handen. En manifestation för kärleken och mänskliga rättigheter. Frihetsrörelsen Damas de Blanco – kvinnor i vitt – är född.

Kommentar
Samartin verkade vara tillbaka med en färgstark och inlevelsefull roman från trakterna kring Kuba. Hennes tidigare böcker Drömhjärta och serien om Señor Peregrino tillhör mina favoriter – jag såg glatt fram emot den här.

I den här boken vill Samartin verkligen förmedla något verklighetsbaserat och berörande utifrån de oroligheter som varit i hennes hemland. Jag kan tycka att det trängde undan en stark litterär berättelse. För jag drogs helt enkelt inte till karaktärerna eller kände lika starkt för vad som hände dem, såsom i de tidigare nämnda böckerna. Det klickade inte så som jag hoppas på i början. Men det fanns ändå stunder och scener som var fantastiska, där språket och inlevelsen lyste, och jag älskade att hänga med karaktärerna och hoppades mycket med dem. Men övergripande nådde det inte riktigt fram, den där dragningen att återgå till läsningen fanns inte riktigt, som helhet.

Ändå bär jag med mig en större kännedom och förståelse för svårigheterna i politiskt trängda länder och hur civila påverkas utav det, som jag fick berättat för mig genom författarens finstämda gestaltning.

Betyg: 3 av 5

Doña Maria – kvinnor i vitt av Cecilia Samartin
Det här var ett recensionsexemplar från förlaget, stort tack för den!
Bazar Förlag – 2019 (2012) – 351 sidor

Bokrecension – Det lilla galleriet i solen

Författare: Marie Sammeli

Handling: Hur hamnade jag här? Jag är ingen äventyrare. Min bucketlist består inte av vandringar i Himalaya, att se toppen av en pyramid eller att simma med delfiner. Den består av Tom, att han ska gifta sig med mig. Att ge Theo en riktigt trygg och fin familj och ett syskon, tänker Julia desperat när flygplanshjulen nuddar marken i Kapstaden.

Julias liv går inte riktigt som hon har tänkt sig, den glimrande karriären i PR-branschen i Stockholm går allt annat än glimrande. När Tom kommer hem och berättar att han har fått ett erbjudande om jobb i Kapstaden så finns egentligen inget att fundera på, det är klart de ska åka. Hon, Tom och deras son Theo till äventyret i solen. Om hon nu bara hade varit en äventyrare

Samtidigt som Julia kämpar för att bygga upp ett nytt liv i Kapstaden inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför är Tom så grinig hela tiden? Grannen, galleristen till Det lilla galleriet, måste hon hacka på henne om varenda småsak? Vad krävs egentligen för att komma med in i gemenskapen på skolan? Skulle inte livet i solen vara mycket lättare?

Det lilla galleriet i solen är en berättelse om att börja om på en helt annan plats där inget blir som man förväntat sig. En bok om oväntade vänskapsförhållanden, en ouppfostrad hund, en attraktiv veterinär, en berömd tavla och ett litet galleri i solen…

Boken innehåller också extramaterial med författarens bästa tips för Kapstaden med omnejd.

Vad jag tyckte:

+ Började riktigt bra, igenkänning med humor berättat med egen stil, och en vilja att följa Julias resa
– För tråkig och enkel, vardaglig, för min smak

Betyg: 3 av 5

 Bladh by Bladh – 2019 – 365 sidor

Detta var ett recensionsexemplar från förlaget, tack så mycket!

Bokrecension – Pärlsystern

Författare: Lucinda Riley

Handling: Del fyra i den populära serien om De sju systrarna!

Den konstnärliga CeCe har alltid känt sig som en utböling. Efter att systrarnas adoptivfar Pa Salt, som hans döttrar tillgivet kallar honom gått bort står hon ensam kvar utan sin ständiga skugga, systern Star. Hon hoppar av konstskolan, där hon ändå vantrivts, och med en känsla av att inte ha något att förlora går hon på första bästa plan till Thailand. På Krabis vackra stränder möter hon den mystiske Ace, en man till synes lika ensam som hon själv, men med mörka hemligheter …

Etthundra år tidigare reser Kitty McBride, prästdotter från Edinburgh, till Australien som sällskapsdam. Väl på plats möts hon av upplevelser hon aldrig kunnat drömma om, inte minst i form av de två tvillingbröderna Drummond och Andrew McCrombie den ene vild och äventyrlig, den andre ambitiös arvtagare till ett framgångsrikt pärlfiskeföretag. CeCe inser när hon utforskar sin ledtråd, ett svartvitt fotografi, att även hon måste resa till Australien, och på den avlägsna och vilda kontinenten väcks för första gången en känsla av tillhörighet inom henne när hon utforskar aboriginernas historia och de dramatiska händelserna kring Kitty och familjen McCrombie.

Vad jag tyckte:
+ Fängslande, äventyrlig, lättsam och lika givande som de andra böckerna i serien
– Något seg början liksom utdragen mot slutet
Betyg: 4 av 5
#4 – Bazar Förlag  – 2019 – 597 sidor
Detta var ett recensionsexemplar från Bazar förlag, tusen tack för den!

Bokrecension – Skuggsystern

Författare: Lucinda Riley

Handling: Star D’Aplièse står vid ett vägskäl i livet efter hennes älskade adoptivfars hastiga död. Pa Salt, som den mytomspunne miljardären kallades av sina sex döttrar, adopterade flickorna från världens alla hörn. Han har lämnat en ledtråd åt varje syster, en pusselbit för att hjälpa dem finna sina rötter, men Star – den mest gåtfulla av systrarna – känner sig tveksam till att lämna tryggheten i sitt nära förhållande med sin syster CeCe. I desperation bestämmer hon sig för att följa sin ledtråd till ett antikvariat i London, och där öppnar sig en helt ny värld …

Etthundra år tidigare svär den viljestarka och självständiga Flora MacNichol att aldrig gifta sig. Hon bor lycklig och trygg i sitt hem vid sjöarna i nordvästra England, nära sin idol Beatrix Potter, när oförutsedda händelser för henne till London, hem till en av det edvardianska societetslivets stora profiler, Alice Keppel. Flora slits mellan passionerad kärlek och sina plikter mot familjen, men inser att hon endast är en bricka i ett spel, vars regler bara andra verkar känna till. Men så möter Flora en mystisk gentleman, som avslöjar svaren på de frågor hon sökt efter under hela sitt liv …

I takt med att Star utforskar Floras otroliga livshistoria påbörjar också hon en upptäcktsresa, kliver ut ur sin systers skugga och öppnar sitt hjärta för kärleken.

Vad jag tyckte:

+ Otroligt lättsam och fängslande att läsa, jag gillar Star och hennes mer avslappnade intressen och även Floras attityd och drivkraft, liksom hela storyn i den här boken
– Något utdraget mot slutet, kändes som en lång epilog

Betyg: 4 av 5

Del 3 av 7 – Bazar Förlag – 2018 – 572 sidor (inbunden)
Detta var ett recensionsexemplar från Bazar Förlag, stort tack för den!

Bokrecension – Skönhet ur askan

Författare: Cecilia Samartin

Handling: Moldaviens landsbygd. Inesa förbereder sig för sin bröllopsdag och hennes nittonåriga hjärta har aldrig varit lyckligare. Mitt i förberedelserna kidnappas hon och blir brutalt bortrövad från sin älskade familj.

En liten by i Mexiko. Karla, 15 år, tvingas ta hand om sin lillasyster när modern försvinner. Hon förälskar sig i en charmerande man som uppvaktar henne ihärdigt – men hans kärlek har dolda motiv.

Ohio, USA. Lilla Sammy önskar sig rosa tygskor och mat till sin katt. När styvpappan förgriper sig på henne försvarar hon sig – och barndomen får ett abrupt slut.

Tre ensamma och rädda flickor vars liv strålar samman i Las Vegas, staden som aldrig sover, där de kastats in i en mörk och ohygglig värld. Nära den absoluta botten finner de varandra och stärkta av varandra och sin vänskap bestämmer de sig för att fly. Tillsammans påbörjar de resan mot friheten.

Cecilia Samartin är tillbaka med med en stark och viktig skildring av hur mänskligheten mot alla odds förmår att läka även de djupaste sår.

Kommentar: Samartin är en av mina favoritförfattare. Jag har läst hennes fantastiska serie om Señor Peregrino liksom Drömhjärta och Salvadoreña. Jag gillar hennes språk och hennes sätt att berätta en historia på skarpt. Det är så vackert. Så jag var väldigt nyfiken på en ny bok av henne.

Dessvärre blev jag besviken, och det var verkligen synd. Men jag känner inte riktigt igen henne. Hon säger i efterorden att hon ville prova något nytt och utmana sig och det kan ju vara nyttigt, men för mig gick det åt fel håll. Först tog det lite tid innan jag kom in i boken, det klickade inte sådär magiskt som det gjort med det andra jag läst. Sedan gillade jag faktiskt inte ens handlingen, och då blir det svårt. I början var det okej men sedan blev det de där hemska och grymma som författaren vill belysa men som jag känner lite obehag av att läsa så pass mycket utav. Framförallt när jag inte fick hålla fast vid något ljust och hoppfullt. Det upptog för mycket plats för mig och mot slutet kände jag inte heller någon tillfredsställelse efter att ha läst den. Så tyvärr. Det här med att läsa om slaveriets fasor kräver nog sitt för att fånga mig.

Betyg: 2 av 5

Detta var ett recensionsexemplar från Bazar Förlag, tusen tack för det!

Bokrecension – Stormsystern

Författare: Lucinda Riley

Handling: Den begåvade seglaren Ally D’Aplièse är mitt i förberedelserna inför ett av världens mest utmanande tävlingsrace när nyheten om hennes fars död når henne. Hon tar farväl av sitt livs kärlek, en man hon hittills hållit hemlig för sin familj, och skyndar tillbaka till sitt barndomshem, ett förtrollande château där hon och hennes fem systrar – alla adopterade som nyfödda – växte upp. När systrarna samlats tilldelas de alla varsin ledtråd som ska leda dem i sökandet efter sina rötter.

Efter en fruktansvärd olycka lämnar Ally haven. Den ledtråd hon fått av sin döde far leder henne till Norge, och omgiven av den majestätiska skönheten i ett okänt fädernesland upptäcker Ally en etthundra år gammal historia om Anna Landvik, en begåvad sångerska med en överraskande koppling till kompositören Edvard Grieg. Men ju mer Ally lär sig om Anna, ju mer börjar hon ifrågasätta vem hennes adoptivfar, Pa Salt, egentligen var – och varför hennes sjunde syster saknas.

Lucinda Rileys spännande berättelse för samman två starka kvinnor, åtskilda av ett decennium, och väver ihop deras liv i en oförglömlig roman om familj, kärlek och identitet.

Stormsystern är den andra delen i en unik, förtrollande serie om sju böcker, baserad på legenden om stjärnkonstellationen Plejaderna.

Kommentar:
Alltså åh, vilken fantastisk serie det här är! Så bra att det kommer att finnas sju stycken av dem att läsa. Den här andra boken var precis lika lättsam och härlig att sjunka in i så som den första. Det var som att återse dem igen, systrarna, men ändå inte, för nu var det en ny historia som skulle berättas och jag var väldigt nyfiken på att hänga med Ally som skulle till Norge.

Jag gillade att det skiljer en hel del mellan Maia´s resa och Ally´s, inget som känns uttjatat eller förutsägbart utan det hålls på en nivå där det känns lustfyllt och spännande. När det dyker upp små föraningar kring de andra systrarna kan jag inte låta bli att undra vad de har varit med om, eftersom allt tycks ske parallellt under tiden men som jag som läsare får ta del av med tiden. Gärna!

Att Ally är så pass självsäker som person och enda kvinna i sitt yrke som seglare var härligt att läsa, hennes styrka och direkta svar på tal. Sedan kastas dock hennes tillvaro om och att följa med henne längs vägen med ledtrådarna var som sagt lika följsamt som den tidigare boken. Och ur historien är också en annan livsberättelse som växer fram och förenar dem båda. Det är så skönt med sådana här böcker, lättlästa och så fängslande med dess mystik och innehåll.

På ett sätt har jag fått lite svar men de där funderingarna som fortfarande fanns kvar efter den första boken håller i sig, jag ser med spänning fram emot del tre senare.

Betyg: 4 av 5

De sju systrarna (2) – 2018 – 572 sidor (inbunden)
Detta var ett recensionsexemplar från Bazar Förlag, tusen tack!

En oskyldig lögn av Sabine Durrant

Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utgivningsår: 2018 (2016)
Antal sidor: 299
Rec.ex.: Från förlaget, tack!

Baksidestext: Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller?
   Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.
   Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.
   Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?

Mina kommentarer:
Den här boken dök oväntat upp i brevlådan, men det kan finnas en spänning i att plocka upp en bok som man annars inte hade tänkt läsa. Handlingen verkade tillräckligt intressant för mig.

Jag må säga att den här boken är lite konstig, men ändå inte. Den är lite annorlunda, och ändå är det just det som får mig fast. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på för huvudpersonen verkar inte direkt vara sund, eller hur jag ska uttrycka det. Eller är det bara så som det framställs? En nyfikenhet väcks i varje fall och en lust att reda ut alltsammans genom att läsa vidare.

Sedan trappas det upp eftersom och det var aldrig riktigt tråkigt att läsa den här boken, ganska så följsam och drivande så för mig var det ändå positivt, mest för allt det här ovissa som kändes spännande. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om slutet, en del av mig gillar det, överlag så gör jag det men en del utav det kanske var en smula för förklarande tror jag, lite för enkelt sätt att avsluta det på.

Men i det stora hela var En oskyldig lögn ändå en underhållande roman att läsa i sommarvärmen!

Under två timmar av Hanna Landahl

Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 282
Rec.ex.: Från förlaget, stort tack!

BaksidetextUnder två timmar är ett varmt och humoristiskt samtidsdrama. Det utspelar sig i Göteborg och skildrar hur långt en vuxen människa egentligen är beredd att gå för att passa in, för att vara någon som betyder något. För betyder något gör man ju bara om man är en sådan som tar ansvar för sin kropp och håller den i trim, genom att satsa hårt och göra som alla andra. Springa långt, snabbt och helst dagligen! Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls och därmed är han också ansvarslös. Totalt betydelselös, enligt honom själv. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar de alltför långa, grå myndighetskorridorerna på Migrationsverket har han tappat bort sig själv den status han en gång hade. Nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig för att göra det som alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur på under två timmar.

I Under två timmar får läsaren följa Staffan på den slingriga, vindlande vägen mot att åter bli någon att räkna med. Hans strävan går överstyr och får honom att gå över gränser han tidigare i livet aldrig ens kommit i närheten av. Det blir förödande, både för honom själv och hans omgivning. Han riskerar att förlora allt han från början hade.

Mina kommentarer:
För ett par år sedan läste jag författarens debutbok Välkommen till Himmelsta, och kände verkligen att där fanns något att hålla utkik över. Det var något i sättet som Landahl framställde personer som fick mig som läsare att verkligen känna med dem. Det var levande och medryckande. Så självklart ville jag testa hennes andra bok, Under två timmar.

Att boken dessutom handlar ganska mycket om Göteborgsvarvet tyckte jag var roligt, eftersom jag själv har sprungit det, visserligen bara en gång men det var en sådan stark och positiv upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. Jag tycker det är så häftigt med alla dessa tusentals människor som deltar, både som publik men framförallt i spåret. Där siktar även bokens huvudperson Staffan på att befinna sig, och det väl förberett. Eftersom jag är någorlunda bekant med vad som krävs för att nå hans mål med tid på varvet, så var jag såklart lite skeptisk till om det skulle vara möjligt. Men det hade kanske de flesta varit, det kräver sitt att springa så långt. Ändå är jag så imponerad över alla vanliga, halvt otränade människor som tar sig runt, bara för upplevelsen.

Men nog om detta. Handlingen är som sagt intressant, den gillar jag. Däremot är själva huvudpersonen ganska osympatisk. Jag hade lite svårare för honom. Samtidigt är hans beteende och val inte så dramatiska heller, de är förståeliga och nog inte så ovanliga. De kan kännas igen i den tid vi lever idag. Staffan vill ju bara hitta tillbaka, känna sig värdig och uppskattad. Visst kunde jag dras med och känna att det var givande, men på något sätt var den övergripande känslan som jag hade lite olustig. Boken i sig är ändå välarbetad, språket är bra och även den här boken av Landahl gestaltar personerna väl och jag har egentligen ingenting som känns varken överflödigt eller som saknas i storyn. Det var bara lite annorlunda och för mig var det ett lite för stort snäpp mot det där olustiga hållet i känslan när jag läste. Men det fanns ändå en god poäng med alltsammans som jag gillade. Och jag tycker ändå boken att boken var klart läsvärd.

Under två timmar handlar om så mycket mer än de där två milen, om hur Staffan hanterar det han ställs inför på ett tillsynes knepigt sätt, men som många kan känna igen sig i, om inte annat finna underhållande att läsa om.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Förlag: Louise Bäckelin
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 445
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.
   Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram.
Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?
   Bokhandeln på Riverside Drive är en varm, charmig och hoppingivande feelgoodroman om hur ett hus fyllt med böcker, en handfull främlingar och en butter gammal hankatt kan hjälpa någon att börja om på nytt.

Mina kommentarer:
Jag har inte läst något av Skybäck tidigare, även om jag haft en bok av henne hemma ett tag nu. Men när jag fick förfrågan om att läsa den här boken, var det inte ett särskilt svårt beslut när boken tycktes handla om en bokhandel, sådant är lättövertygande.

När jag nu läst den här boken så tycker jag också att det är många element som förekommer som känns klassiska och tacksamma för den här typen av bok, man blir inte besviken. Fast till en början 
kändes det lite märkligt att huvudpersonen var så pass långt i från att vara en boknörd själv, men det gick snabbt över och blev i stället underhållande och passande för bokhandeln. Men oj, vilket litet kaos det verkar vara där, bakom kulisserna, eller kanske bakom dom också, som ingen tycks vilja se… Det här bidrog mycket till att jag ville läsa vidare, för jag vet ju hur tufft bokhandlare har trots all passion, och såklart ville jag att Riverside Drive ska få sin möjlighet, hur skulle det sluta?

Jag tycker också att boken rakt igenom är välskriven och väldigt bra. Smart, finurlig och lättsam. Men för mig personligen så tyckte jag dock att det var lite för mycket text, jag är petig på sådant nu för tiden. Den historia som sker i nutid är charmig och härlig att läsa, sedan finns också en annan historia att ta del av och även den gillade jag, den växte med tiden och skapade ett större djup för platsen och för Charlottes öde. Så det här är absolut en bok jag skulle rekommendera bokälskare att krypa ner i läsfåtöljen med!

Drakviskaren av Lovisa Wistrand

Förlag: Whip Media
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 599
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?Drakviskaren är första boken i Alvblodstrilogin.

Mina kommentarer:
När jag fick en förfrågan om att läsa den här boken så fick jag lov att fundera och kolla upp lite, vilket man kanske alltid gör men ändå. Jag blev nyfiken på handlingen och på att boken tycktes vara bra skriven. Däremot var det som fick mig att tveka omslaget, dumt nog, och kanske att det var så många sidor. Jag började i vilket fall läsa och då påverkade omslaget inte särskilt nämnvärt, såklart, då var det i stället språket och världen som jag försvann in i och fokuserade på. Och det gjorde mig positiv, det kändes lite annorlunda och det var händelserikt och språket var medryckande.

Men med tiden och vart eftersom jag läste så kom det här andra in, det att jag tyckte att det blev för mycket text. Alldeles för långt och jag grubblade på varför och vad poängen är med att det ska behöva vara så pass mycket. Jag är en ganska så van läsare men det var lite kämpigt för mig, men vem vet, kanske påverkar det att jag tappat läsningen en smula den senaste tiden. Det var också lite jobbigt att läsa en något mindre text vilket gjorde att jag inte förmådde läsa så långa stunder.

Boken kändes ändå uppfriskande att läsa. Det är alltid så spännande att ta del av nya världar med allt som finns där och jag kan inte låta bli att fascineras av förmågan att komma på allt och hålla ordning på allt. Det ger i varje fall en extra dimension i läsningen och gör att det känns ännu mer lockande.

Sedan hör det väl ihop med min kritik ovan att boken tappade mig lite. För mig blev det för långdraget så jag var inte riktigt med på samma sätt som det kanske hade kunnat bli.

Det känns väldigt synd tycker jag att jag upplevde det så men jag kan inte göra annat än att berätta om hur det var för mig. Kanske lite tillfälligt, jag har ändå många bra saker från den här boken. Naturmagin och alverna och deras värld och ja, allt det där, det gillade jag. Målande språk och livfullt. Full fart och äventyr. Kanske ett något för långt för mig i stunden 🙂