Readalong ”Vi, de drunknade” (nytt datum)

Jag nämnde för någon månad sedan att jag tänkte köra ett readalong av boken Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Det var dock ingen som hoppade på men däremot ville Littermentärt läsa den med mig, dock inte under maj men juni. Så det blir det. Under juni läser vi den här boken ihop och gör uppdateringar om tankar osv längs vägen, om fler vill hänga på vore det såklart än roligare. Detta kommer utgå från bloggen men de som vill kan (också) prata om den på instagram, tagga gärna mig då på något sätt så jag kan hitta, liksom kommentera här på bloggen på något sätt så jag vet att också du läser med oss.

Vi läser på till viss nämnda sidor inför varje fredag då vi skriver ett inlägg vad vi känner för och reflekterar lite. Här nedan är de datum och sidangivelse vi följer, jag skriver ner den sista meningen för det kapitlet vi ska ha läst till den dagen.

5/6 – läs fram till sidan 144 (”Ja”, svarade jag.)
12/6 – läs fram till sidan 288 (Han såg ut genom fönstret, som om havet rymde ett svar på hans fråga.)
19/6 – läs fram till sidan 407 (Död mitt emellan vår stad och havet, fastfrusen i Laurids stövlar stod Albert upprest.)
26/6 – läs fram till sidan 556 (Fröken Kristina gick omkring med kaffekannan och frågade om någon ville ha pannkakor och det hördes strax ett begeistrat ja från de församlade.)
3/7 – läs fram till slutet.

Det här blir roligt, att få sällskap med denna tegelstenshyllvärmare 🙂

Läs med mig – Vi, de drunknade (start 1 maj)

Nu är det snart dags för min andra readalong och det är för boken Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Något av en tegelsten som antagligen fått vänta för länge här hemma. Jag hoppas att det finns någon som känner detsamma, eller i varje fall vill läsa den här historien nu med mig, skulle vara roligt med sällskap 🙂

Jag tänker att vi börjar läsa den 1 maj och varje fredag läser till angivna sidor och om vi vill berättar de tankar som väckts, antingen i egen blogg, eventuellt Instagram, eller i kommentarerna för mitt inlägg.

Datum
8 maj – läs fram till sidan 144
15 maj – läs fram till sidan 288
22 maj – läs fram till sidan 407
29 maj – läs fram till sidan 556
5 juni – läs fram till sidan 708 (slutet)

Handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan. Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken. Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Läs med mig: info & anmälan

I samband med min läsutmaning Naturlig läsning är det dags för årets första ”läs med mig”. Jag har valt en relativt kort bok som mjukstart men som jag tror är givande för det, Torkans år av Roland Buti.

Året är 1976 och inte en droppe regn har fallit på hela sommaren i den lilla byn i Schweiz. Människor, djur och grödor försmäktar i värmen, även den originella familjen Sutter. Pappan har investerat allt sitt hopp och hela sin förmögenhet i 10 000 kycklingar, mamman kommer helt plötsligt hem med den vackra och exotiska väninnan Cécile och trettonårige Gus diskuterar livet med sin brevduva. Farfars häst går ner till floden för att dö och schäfern försöker ta livet av sig genom att lägga sig i solsteket. Allt förändras den här sommaren. När det efterlängtande regnet äntligen kommer är det redan för sent. Roland Butis fina uppväxtskildring är full av humor och ömhet som lyser upp berättelsen om den brokiga familjen Sutter och sommaren som förändrade allt.

Jag tycker den verkar lovande. Än så länge är det ingen som anmält sig till den här läsaktiviteten, men det finns såklart fortfarande chans för det. Jag kommer köra på ändå.

Jag tänker att jag/vi läser fram till nedan angivna datum, och den dagen skriver vi ett inlägg med de tankar som boken väckt hittills osv, har du ingen blogg kan du skriva i kommentaren för det inlägget som jag publicerar då, annars länkar du till ditt inlägg där.

Datum
16/2 – läs fram till sidan 52
23/2 – läs fram till sidan 122
1/3 – läs fram till sidan 208 (slutet)

Hoppas fortfarande på att någon vill läsa den här boken med mig 🙂 tipsa gärna.

Vill du läsa med mig, Torkans år?

Hej bokvänner! Jag känner verkligen att det är dags på många sätt att köra en så kallad read-a-long i samband med min läsaktivitet, men nu kallar jag det helt enkelt bara för läs med mig. Jag har valt en bok som jag tror har ett djup lämpligt för detta.

Torkans år av Roland Buti (2018)
Året är 1976 och inte en droppe regn har fallit på hela sommaren i den lilla byn i Schweiz. Människor, djur och grödor försmäktar i värmen, även den originella familjen Sutter. Pappan har investerat allt sitt hopp och hela sin förmögenhet i 10 000 kycklingar, mamman kommer helt plötsligt hem med den vackra och exotiska väninnan Cécile och trettonårige Gus diskuterar livet med sin brevduva. Farfars häst går ner till floden för att dö och schäfern försöker ta livet av sig genom att lägga sig i solsteket. Allt förändras den här sommaren. När det efterlängtande regnet äntligen kommer är det redan för sent.
Roland Butis fina uppväxtskildring är full av humor och ömhet som lyser upp berättelsen om den brokiga familjen Sutter och sommaren som förändrade allt.

När jag kikat runt på recensioner tycks ”alla” gilla den väldigt mycket, så jag tror starkt på den, utan att dra på mig några förväntningar 😉

Först vill jag göra en intressekoll, men jag tänker att vi börjar läsa någon vecka in på februari. Och eftersom jag gärna gör en kvalitetsläsning då den inte heller tycks vara så fasligt lång (207 s.), så läser vi ca 70 sidor per vecka och delar med oss av våra tankar, osv. Men jag återkommer med mer info om detta när det närmar sig.

Hoppas det finns någon/några som ännu inte läst den här och vill hänga på! Tipsa gärna 🙂

Read-a-long: Odinsbarn: Del 4

Nu har det blivit dags för den fjärde och sista uppdateringen i det readalong som Nellons bokblogg håller i. Här nedan är mina kommentarer från sidan 488 och till slutet. Läs ej om du inte läst Odinsbarn, spoiler förekommer!

SPOILER NEDAN
Nu blev det lite konstigt för jag skrev inte direkt efter att jag läste ut boken så nu känner jag att jag glömt bort lite. Men ett par saker stannade allt kvar!
Siaren – den finns inte! Det var väl som deras Gud? Eller vilken roll? Tycker det är intressant när jag känner av en koppling till oss och det här med att vara övertygad om en tro, eller vad som helst egentligen, att vi inte ser något annat och även om det ”avslöjas” så håller vi kvar vid det trygga och bekanta. Som de gör i boken. De vet inget annat och de vill inget annat. Men det har inte spridits än. Kommer de ens ta emot det? Jag är nyfiken på hur detta kan röra om.
Jag tyckte det var väldigt kul med det på slutet där jag fick bekanta mig med Korpringarna, så spännande! Det blev en ny koppling till allting för jag hängde nog inte riktigt med på hur världen var sammansatt. Alltså det här med att ”hur Hirka kom dit”. Så nu blir verkligen frågan – hur kom hon dit, till Ymslandet? Hon hade väl ingen kraft? Och nu kan hon inte komma tillbaka… men jag känner på mig att hon och Rime kommer att ses igen, de måste de ju. Jag tyckte så synd om honom, han blev så vilsen…
Det har varit lite svårt ibland att gripas med i handlingen även om det har varit spännande, men såhär när sista sidan blev läst hade jag verkligen kommit in i boken. Nu vill jag läsa vidare. Vart någonstans kommer Hirka ta vägen och hur det kommer att gå för henne!? Och för Rime!
Jag vill också tacka för ett roligt read-a-long och för att jag fick läst denna intressanta bok! 🙂

Read-a-long: Odinsbarn: Del 3

Nu har det blivit dags för den tredje uppdateringen i det readalong som Nellons bokblogg håller i. Här nedan är mina kommentarer om sidorna 314-488.

OBS! Läs ej om du inte redan läst Odinsbarn, spoiler förekommer!

Bästa läsesällskapet, mitt egna lilla lejon 🙂

SPOILER FÖREKOMMER!

Först måste jag säga att jag känner mig lite frustrerad – det slutade just när det var så himla spännande. Känner att jag står och stampar som en tjur, vill läsa vidare!

Det var ett par brutala scener under den här delen som jag tyckte var lite jobbiga att läsa, var nog inte riktigt beredd på att det skulle kännas så grymt. Det blev också mer och mer påtagligt vilket allvar det är, makt och hämnd och krafter…

För att komma tillbaka lite till språket som jag nämnde förra gången tycker jag som sagt att de passar, det går bra att läsa men det är inte så att jag hurrar för det. Å andra sidan är jag inte så van vid genren så kanske är de det,

Nu blir jag lite osäker om det var hela Riten-scenen med på dessa sidor men i varje fall tyckte jag det flög förbi alldeles för fort. Det byggdes ju upp som värsta händelsen och så fick de inte så mycket utrymme.

Men jag gillar verkligen hur Hirka börjar bestämma och försöka påverka sin situation. Som när hon lurade Urd att hon somnade – det var så kul!

Och äntligen kom svaret för omslaget, scenen med den avskalade svansen. Usch förstår att Hirka mådde illa. Jag undrar bara hur de ens hade kunnat lura någon, jag menar, är inte svansen död? Bara hänger.. för deras andra svansar rör väl sig antar jag? Men den var innanför en jacka? Blev också lite förvånad att den var tung.

Det här med Rime blir också väldigt spännande att få reda på mer om. Det är kul överlag att få mer och mer inblick i världen. Får jag rusa iväg nu i sidorna? 🙂

Read-a-long: Odinsbarn: Del 2

Nu har det blivit dags för den andra uppdateringen i den readalongen som jag är med i tillsammans med några andra bokbloggare, som Nellons bokblogg dragit igång. Här går det att läsa mina tankar om del 1 och nu kör jag igång med del 2, som innefattar sidorna 152-314.

När jag hade läst den första delen visste jag inte riktigt vad jag hade att säga om det hela. Det är ju en helt ny värld att ta sig i kast med. Men efter Jennys fina förklaring och några fler sidor läst känner jag att jag är betydligt mer med på banan.

För nu har det hänt saker! Alla knasiga ord och begrepp har jag förstått lite mer, även om allt är långt ifrån klart. Hirka har också varit med om en hel del, mycket har rörts om och stora krafter har gjort sig synliga… jag vill ju inte ordagrant avslöja något men jag tycker den här delen verkligen var bättre, mer fartfylld och framförallt har jag kommit in i boken mer. Jag tycker det känns väldigt spännande med den nordiska mytologin och att få veta mer om hur det fungerar i den här världen. Och jag gillar tanken att Hirka som människa är den som är annorlunda. Det väcker bra tankegångar om vår relation med omvärlden. Men det är ju klart att jag hejar på henne!

Men språket… Först tyckte jag det var ungdomligt, och härligt. Det passar, absolut, det tycker jag nog fortfarande men jag känner mig lite mer tvetydig. Som att jag inte alltid hänger med i svängarna, jag missar ofta när det hänt något viktigt. Det bara flög över en och så får jag stanna upp. Det kanske inte är så mycket att rota i, det var mest något som slog mig. För det mesta är det inga problem. Det är nog den stil som boken är skriven på, att allt inte förklaras och det gillar jag. Kanske är jag bara ofokuserad ibland.

Jag tycker förresten att jag har hittat en bra taktik. Jag har lite svårt att dra ut på läsandet så som det kräver i och med detta readalonget, men nu gör jag så att jag läser allt precis innan denna uppdatering, och sen läser jag snabbt på nästa del inom någon dag. Då får jag vara länge i den här världen, det ser jag fram emot!

Read-a-long: Odinsbarn: Del 1

Nu är det dags för den första uppdateringen i den läsecirkel som jag är med i, ett readalong arrangerat av Nellons bokblogg. Så här första gången är det tänkt att vi som är med kommenterar sidorna 0-151. Här är mina tankar om bokens början:

Jag var väldigt nyfiken på Odinsbarn. Men jag hade ändå inga förväntningar, jag visste inte så mycket av vad jag hade att förvänta mig. Men det kändes lockande, som sagt, originellt.

Det är egentligen svårt att uttala sig så mycket om de här första sidorna för det känns som att mycket byggs upp för framtiden och även som den serie det är. Jag upplevde det inte jättespännande, men jag gillar det. Karaktärerna, handlingen och situationen och att få lära känna den världen som det utspelas i. Odinsbarn har tydligen kopplingar till nordisk mytologi och det tycker jag gör det extra intressant. Den annorlunda karaktär som kom in i bilden mot slutet gillade jag, ser fram emot att få läsa mer om den. Det var väl väntat, men uppskattat. Överlag tycker jag om starten, även om den inte tagit mig med storm. Nu vill jag bara fortsätta att läsa för att se vart sidorna tar mig. Hur ska det gå för Hirka?

Read-a-long: Odinsbarn av Siri Pettersen

Jag ska vara med på ett read-a-long, och det känns jättekul för det blir så nära en bokcirkel som jag kan komma såhär på nätet.

Det var Nelly på Nellons bokblogg som frågade om det var någon ville läsa en bok tillsammans med henne. Och det var det, flera stycken till och med. Men vilken bok skulle det bli? Tja, efter lite förslagsregn spikades till sist Odinsbarn av Siri Pettersen. Ett mycket bra val tycker jag. Odinsbarn är den första boken i serien om Korpringarna. En bok med fantasy och nordisk mytologi, låter spännande måste jag säga.

Mer konkret kommer read-a-longen att pågå under april månad. Då läser vi tillsammans boken och håller utkik så att vi ligger i fas med de hållplatser som Nelly har styrt upp. Vid varje stopp är det tänkt att alla som är med skriver några rader i ett inlägg om det som vi läst hittills.

Såhär ser schemat ut:
9 april: sidorna 0-151
16 april: sidorna 152-314
23 april: sidorna 315-488
30 april: sidorna 489 till slutet.