Bokrecension – Ljuskällan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 304

Handling
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena

Kommentar
Jag blir alldeles varm av att få läsa om böcker som handlar om det gröna på det här sättet. Det känns också extra spännande att få utforska ekobyar. Verkligen något som växer fram i tider som denna.

Jag har sedan tidigare läst Välkommen till Himmelsta och Under två timmar av Landahl, och gillade framförallt den förstnämnda, som gjorde mig nyfiken på hennes framtida böcker då jag gillade hennes sätt att berätta om relationer och det vardagliga på ett träffsäkert och charmerande sätt. Ljuskällan blev in favorit hittills. Tyckte väl sisådär om Staffan i den tidigare boken, men nu med hans fru Anna och vad hon sätter igång genom att flytta till ekobyn blev det intressant.

Det fanns så väldigt många igenkännande saker om hållbarhetsrörelsen, som gjorde att jag både hoppfullt hängde med karaktärerna, men också småskrattade mig igenom historien för deras med- och motgångar. Allt kändes så otroligt träffsäkert. Hur drivande Anna är för att göra rätt för sig och miljön, men att det likväl var lika charmerande att höra den motsatta poängen, ska vi skatta på morötter (så roligt). Alltsammans var så välskrivet, den ena meningen efter den andra får mig att storle.

Helt klart en feelgood för mig, om hur vår strävan efter att göra rätt inte alltid är så enkelt att implementera, både rent konkret men också hur det kan utmana våra relationer.

Betyg: 4+ av 5

Bokrecension – Skillnadens Trägård

Författare: Sara Bäckmo

Handling: Sara Bäckmo förvandlade en igenvuxen tomt till ett ekologiskt trädgårdsskafferi och fick på köpet en ny passion Skillnadens Trädgård. Tvärtemot alla råd till nybörjarodlaren om att börja smått och sedan utöka började Sara stort. Och utökade till större. Genom att Sara på olika sätt förlänger den traditionella odlingssäsongen är det möjligt för familjen att äta nyskördat under hela året. En del av skörden lagras också för att ätas under vintermånaderna. I Skillnadens Trädgård delar Sara med sig av den glädje hon känner inför att odla grönsaker, frukt och bär. Hon ger enkla och handfasta råd om hur man går tillväga för att bli så gott som helt självförsörjande på grönsaker. Det handlar mycket om att testa sig fram, att våga experimentera och att leva med köksträdgården, snarare än att ha en grönsaksodling. Och det fina med en trädgård är att hur det än råkar bli just i år så kommer det alltid en ny vår. 


Vad jag tyckte:

+ Inspirerande, upplyftande och matnyttig
– Att jag lyssnade och inte fick bläddra i sidorna

Betyg: 5 av 5

Roos Tegner – 2016 – 175 sidor

Självhushållning på Djupadal av Mandelmann


Handling
Självhushållning på Djupadal är Marie och Gustav Mandelmanns egen handbok för alla som drömmer om att odla och ha djur, kanske redan har en gård eller bara lockas av ett liv bortom storskaligheten. Det är på samma gång en personlig betraktelse över djuren och människorna, odlingarna och växthusen, trädgården och markerna och en högst konkret, användbar och faktaspäckad bok – baserad på egna kunskaper och erfarenheter – om allt som finns att göra på en liten gård året runt.

Kommentar
Jag är en av många som såg Mandelmanns gård tidigare i år på tv4 och fullkomligt älskade det. När de sista eftertexterna rullade fram och det plötsligt gick upp för mig att det var slut, inga fler avsnitt, då gnydde jag som en hund. Jag älskade verkligen allt med den där serien, deras liv och deras gård men också hur underbart härliga och varma de verkar vara som människor. Jag ville bara hoppa in genom rutan, till dem. Jag såg det som min tröst att fortsätta hänga med dem genom att läsa deras bok.

Boken är i precis samma anda som jag lärt känna Mandelmann genom rutan. Nu i bokform kan jag bläddra fram och tillbaka hur jag vill och läsa både stort och smått vad jag än känner för. Men jag valde att läsa boken från pärm till pärm.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa på mig om odling och sånt eftersom jag själv vill bo på en gård och förse mig så mycket jag förmår av vad den kan ge. Det har dock aldrig blivit av ännu. Kanske för att det känns så långt borta när jag bor i lägenhet. Men nu minsann har det hänt grejjer och det dröjer inte länge innan jag omges av det som jag längtar så innerligt till. Mandelmann har verkligen satt igång processen för mig med mängder av inspiration. Nu när jag är inne i det läser jag och lär mig massor.

Egentligen står allt klart och tydligt i beskrivningen ovan om boken. Det är precis vad den här. Det jag kan tillägga är att jag verkligen gillar den. Strukturen och utseendet liksom den personliga prägeln som de sätter. Rikt illustrerat, pedagogiskt och uppmuntrande. Jag tycker också att vissa småsaker gör det extra roligt och jag fnissar till när de efter ett recept skriver ”ring oss om det blir något över”. Jag vill bara ta i kast med allt på en gång.

Slutsats och betyg
Jag har inte ord men hela jag beundrar Mandelmann så mycket och jag är så tacksam över vad de förmedlar med inspiration, värme och kunskap, allt på ett så självklart sätt. Fullpott, såklart!

Marie & Gustav Mandelmann | Bonnier Fakta | 2013 | 272 sidor | 978-91-7424-202-7