Readalong ”Vi, de drunknade” (nytt datum)

Jag nämnde för någon månad sedan att jag tänkte köra ett readalong av boken Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Det var dock ingen som hoppade på men däremot ville Littermentärt läsa den med mig, dock inte under maj men juni. Så det blir det. Under juni läser vi den här boken ihop och gör uppdateringar om tankar osv längs vägen, om fler vill hänga på vore det såklart än roligare. Detta kommer utgå från bloggen men de som vill kan (också) prata om den på instagram, tagga gärna mig då på något sätt så jag kan hitta, liksom kommentera här på bloggen på något sätt så jag vet att också du läser med oss.

Vi läser på till viss nämnda sidor inför varje fredag då vi skriver ett inlägg vad vi känner för och reflekterar lite. Här nedan är de datum och sidangivelse vi följer, jag skriver ner den sista meningen för det kapitlet vi ska ha läst till den dagen.

5/6 – läs fram till sidan 144 (”Ja”, svarade jag.)
12/6 – läs fram till sidan 288 (Han såg ut genom fönstret, som om havet rymde ett svar på hans fråga.)
19/6 – läs fram till sidan 407 (Död mitt emellan vår stad och havet, fastfrusen i Laurids stövlar stod Albert upprest.)
26/6 – läs fram till sidan 556 (Fröken Kristina gick omkring med kaffekannan och frågade om någon ville ha pannkakor och det hördes strax ett begeistrat ja från de församlade.)
3/7 – läs fram till slutet.

Det här blir roligt, att få sällskap med denna tegelstenshyllvärmare 🙂

Läs med mig – Vi, de drunknade (start 1 maj)

Nu är det snart dags för min andra readalong och det är för boken Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Något av en tegelsten som antagligen fått vänta för länge här hemma. Jag hoppas att det finns någon som känner detsamma, eller i varje fall vill läsa den här historien nu med mig, skulle vara roligt med sällskap 🙂

Jag tänker att vi börjar läsa den 1 maj och varje fredag läser till angivna sidor och om vi vill berättar de tankar som väckts, antingen i egen blogg, eventuellt Instagram, eller i kommentarerna för mitt inlägg.

Datum
8 maj – läs fram till sidan 144
15 maj – läs fram till sidan 288
22 maj – läs fram till sidan 407
29 maj – läs fram till sidan 556
5 juni – läs fram till sidan 708 (slutet)

Handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan. Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken. Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Läs med mig – Torkans år (del 3)

Då var det dags för den sista och avslutande delen i mitt lilla experiment att ha en öppen aktivitet och reflektion med läsning av en bok. Jag hoppas att det finns någon som vill hänga med när jag kör detta nästa gång, då kommer jag också ha en betydligt längre bok. Jag har en sådan bok hemma som dessutom kan passa in för min utmaning, Vi de drunknade av Carsten Jensen, men får se längre fram hur det blir. Nu till de avslutande tankarna kring boken Torkans år av Roland Buti. Med risk för spoiler.

Överlag är jag faktiskt lite besviken på den, tyckte den var ganska luddig och svår att greppa och lite spretig. Stundom finns betydelsefulla iakttagelser för de hänsynslösa naturkrafter som sker, som jag hade önskat fick mer plats. Det kändes lite tomt, som att berättelsen inte var tillräcklig tydlig med en intrig och avslut, ett tema som ramade in allt, tillräckligt. Det som drev. Kände lite jaha. Som den här hönsförsörjningen som jag inte förstod varför den inte fick mer utrymme. Mestadels handlade det om Gus iakttagelser, tankar och det som sker runtom, och inte, det som jag plockade upp boken för, gårdslivet. Jag hade alltså velat att det beskrevs mer, att kanske det var det som händelseförloppet urartade kring. Men så var det inte med den här historien.

Här kommer ett citat, från sidan 143.

”Älskar inte mamma oss längre?”
”Nej. Hon är förälskad. Och mot kärleken är man maktlös. Man blir någon annan”, sade hon.

En mer sammanfattande recension på hela boken kommer till veckan.

Läs med mig – Torkans år (del 2)

Då var det dags för den andra och mittersta uppdateringen av min läsning av Torkans år. Jag kommer ta upp händelser ur boken, så varning för spoilers.

Nu har konflikterna satt fart. Känslorna spelar sin roll men jag blev mest sorgsen över att brevduvan förlorade livet. Fadern verkar vara en hård typ. Jag kan känna mig lite besviken över att det, ännu, inte riktigt kretsar kring det jag förväntade mig – torkan. Det nämns och många gånger dyker fina mer översiktliga reflektioner upp (som jag nog gillar mest) men jag hade velat att det spelade en större roll. Ska bli intressant att se vart detta tar vägen, jag är lite orolig.

Läs med mig ”Torkans år” (del 1)

Första veckan är förbi med det readalong som jag kör med en bok inspirerat av min ”läsutmaning” Naturlig läsning. Det är ju ingen som anmält sig att läsa med mig för denna men jag gör aktiviteten ändå öppen såhär första gången för att testa på. Nu den första veckan hade jag bara planerat att läsa femtio sidor så jag har inte jättemycket att reflektera kring.

Tar nu upp lite vad som hänt, så varning för spoilers.

Huvudpersonen Gus verkar hamna lite i skymundan på gården. Jag gillar att det utspelar sig på en bondgård och att handlingen kretsar kring en period av utmaningar, med torkan. Fina kopplingar kring jordbrukets förtjänst och vår relation till djuren har dykt upp. Spännande med en fallen brevduva som pojken tar till sig. Jag blir lite nyfiken på hur det kommer sig att hans relation till sin mamma är så begränsad:

”Jag hade önskat att jag var fågeln: jag ville att hon skulle släppa disktrasan, torka händerna och krama om mig, stryka mig över håret och försiktigt smeka min nacke. När jag gick till skolan gav hon mig en puss på kinden, en ljudlig puss som smackade i den tidiga morgonen. Hon dröjde mindre än en sekund vid min hud och jag kände inte fukten från läpparna. När jag gick fick jag aldrig någon ömsint uppmuntrande klapp. Hon räckte mig matlådan och önskade mig lycka till, och när jag gick ut på gårdsplanen i skuggan av den stora almen visste jag utan att vända mig om att hon inte såg efter mig utan redan hade återgått till sina sysslor.” (s.30)

Läs med mig: info & anmälan

I samband med min läsutmaning Naturlig läsning är det dags för årets första ”läs med mig”. Jag har valt en relativt kort bok som mjukstart men som jag tror är givande för det, Torkans år av Roland Buti.

Året är 1976 och inte en droppe regn har fallit på hela sommaren i den lilla byn i Schweiz. Människor, djur och grödor försmäktar i värmen, även den originella familjen Sutter. Pappan har investerat allt sitt hopp och hela sin förmögenhet i 10 000 kycklingar, mamman kommer helt plötsligt hem med den vackra och exotiska väninnan Cécile och trettonårige Gus diskuterar livet med sin brevduva. Farfars häst går ner till floden för att dö och schäfern försöker ta livet av sig genom att lägga sig i solsteket. Allt förändras den här sommaren. När det efterlängtande regnet äntligen kommer är det redan för sent. Roland Butis fina uppväxtskildring är full av humor och ömhet som lyser upp berättelsen om den brokiga familjen Sutter och sommaren som förändrade allt.

Jag tycker den verkar lovande. Än så länge är det ingen som anmält sig till den här läsaktiviteten, men det finns såklart fortfarande chans för det. Jag kommer köra på ändå.

Jag tänker att jag/vi läser fram till nedan angivna datum, och den dagen skriver vi ett inlägg med de tankar som boken väckt hittills osv, har du ingen blogg kan du skriva i kommentaren för det inlägget som jag publicerar då, annars länkar du till ditt inlägg där.

Datum
16/2 – läs fram till sidan 52
23/2 – läs fram till sidan 122
1/3 – läs fram till sidan 208 (slutet)

Hoppas fortfarande på att någon vill läsa den här boken med mig 🙂 tipsa gärna.

Vill du läsa med mig, Torkans år?

Hej bokvänner! Jag känner verkligen att det är dags på många sätt att köra en så kallad read-a-long i samband med min läsaktivitet, men nu kallar jag det helt enkelt bara för läs med mig. Jag har valt en bok som jag tror har ett djup lämpligt för detta.

Torkans år av Roland Buti (2018)
Året är 1976 och inte en droppe regn har fallit på hela sommaren i den lilla byn i Schweiz. Människor, djur och grödor försmäktar i värmen, även den originella familjen Sutter. Pappan har investerat allt sitt hopp och hela sin förmögenhet i 10 000 kycklingar, mamman kommer helt plötsligt hem med den vackra och exotiska väninnan Cécile och trettonårige Gus diskuterar livet med sin brevduva. Farfars häst går ner till floden för att dö och schäfern försöker ta livet av sig genom att lägga sig i solsteket. Allt förändras den här sommaren. När det efterlängtande regnet äntligen kommer är det redan för sent.
Roland Butis fina uppväxtskildring är full av humor och ömhet som lyser upp berättelsen om den brokiga familjen Sutter och sommaren som förändrade allt.

När jag kikat runt på recensioner tycks ”alla” gilla den väldigt mycket, så jag tror starkt på den, utan att dra på mig några förväntningar 😉

Först vill jag göra en intressekoll, men jag tänker att vi börjar läsa någon vecka in på februari. Och eftersom jag gärna gör en kvalitetsläsning då den inte heller tycks vara så fasligt lång (207 s.), så läser vi ca 70 sidor per vecka och delar med oss av våra tankar, osv. Men jag återkommer med mer info om detta när det närmar sig.

Hoppas det finns någon/några som ännu inte läst den här och vill hänga på! Tipsa gärna 🙂