Bokrecension – Ödesmark

Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Kommentar
Herregud nu tycker jag mig se huvudpersoner som heter Liv överallt, men är det min dotters namn så lägger man förmodligen märke till varje spår av det…

Återigen är Jackson nominerad till årets bok. Jag var inte jätteförtjust i Silvervägen, men den här tycker jag mer om. Även fast jag hellre röstar på Där kräftorna sjunger (varje dag) 🙂

Hursomhelst. Eftersom jag lyssnade på den första boken av Jackson var det trevligt att få läsa och se orden den här gången. Så jag verkligen kunde förstå vilket fantastiskt språk det är. Hur oerhört välskrivet texten är, hur varje ord och mening berättar så mycket och vilket tryck och vilken känsla det skapar. Otroligt vackert skrivet i sin lågmälda grymhet. För här är det tryckande känslor som ligger under locket och pyr. Den spänningen och viljan att få veta mer hur det kommer sig att de tre, morfadern, dottern och hennes son fortfarande bor ihop, är ständigt närvarande och hungrande.

Även fast jag, som ni säkert kan känna igen vid det här laget, inte direkt dras till spänning och deckare är skönt med omväxling, så delarna som drog mer åt det hållet, utan att nämna vad, föll inte riktigt mig i smaken. Men jag gillar hur Jackson berättar en sådan historia på sitt egna sätt.

Däremot tycker jag att det, en bit efter hälften ungefär, falnar lite. Alltsammans känns som att det går fortare, efter allt som byggts upp, och upptrappningen blir jag pyttelite snopen av, just för att jag ”inte hängde med” – med tanke på hur jag upplevde historien och berättandet innan det. En aning besviken kanske. Men det här var ändå en otroligt välkomponerad och intressant historia.

Betyg: 4- av 5

Lucka 13 – Osebol

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Vinnaren av årets skönlitterära bok i Augustpriset heter Osebol och är skriven av Marit Kapla. Jag var snabb med att reservera den efter att jag fick vetskapen om att den vann, annars hade jag nog inte läst den. Såhär löd juryns motivering:

Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.

Även om den är otroligt omfattande volymmässigt är det inget som märks av när man läser eftersom varje sida bara har några rader och bjuder på ett tema kring ett samtal. Det gick snabbt att läsa och jag kom på mig själv med att vilja läsa, för det var lättillgängligt och gav mig en känsla av att jag faktiskt var med och fikade med dem, Oseolsborna. Många texter är fantastiska och skapar verkligen en känsla i hur Kapla har byggt upp orden. Det är så direkt och blir så levande.

Jag var förvånad över att mamma
ville köpa det här huset.

Det såg i stort sett för jävligt ut.

Det var svamp och ruttna baljor överallt.

Jag var väldigt besviken
första gången jag var här.

Jag tyckte det var vackert
med älven och bron
men huset
var ett rent helvete.

Det var fåglar inne.

Det var nån ruta som var sönder
så de flög in.

Hon sa
vänta lite får du se.

Det ska bli drömhuset.

Det är väldigt fint. Men jag vet dock inte om det var den jag själv hade röstat på, även om jag tycker att den är värd vinsten och jag förstår varför då boken är sin egen och berättar om mycket vi känner igen och ställs inför med landsbygden. Jag hade stor behållning av att läsa den.

Teg Publishing – 2019 – 811 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl

Inlandet av Elin Willows

Förlag: Natur och Kultur
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 204

Baksidetext: Kan man börja om var som helst, skapa sig ett nytt liv någon annanstans?
   En ung kvinna från Stockholm fyttar till sin pojkväns hemort, ett litet samhälle i Norrlands inland, Platsen kallad. Men relationen tar slut redan innan de hunnit fram. Hon tar ett jobb på en mataffär och blir kvar på orten av skäl hon själv inte riktigt begriper. Sakta men säkert arbetar hon sig in i platsen, och låter den arbeta sig in i henne. Det nya samhället har andra, okända koder. Här lämnar man dörren olåst, super på Hotellet på lördagarna, kör bil på isen. Hur blir man en del av något nytt?
   ”Inlandet” är en självlysande berättelse om uppbrott och förändring, skriven på avskalad, distinkt prosa. Elin Willows debutroman undersöker vardagens konkreta mekanik, småsamhällesmentaliteten och hur omgivningen kan spegla en människas inre landskap, relationen mellan frihet och ensamhet.

Mina kommentarer:
Det här var ännu en uppskattad historia av det lite kortare slaget. Det var inte många sidor, texten kändes luftig och kapitlen var korta. Det var enkelt att ta till sig, slå sig ner en stund om kvällarna och läsa några sidor, som ofta blev ganska mycket i förhållande till alltsammans. Det var tacksamt.

Men samtidigt som det upplevt som enkelt att läsa är det ändå en hel del som på något vis gömmer sig bland orden. Det kändes som ett litet konststycke. För jag börjar fundera själv i stället om det kanske kan vara något annat som lurar och fastän det egentligen, tror jag, inte händer så värst mycket så finns ett naturligt driv för mig att vilja läsa vidare. Lugnt och stilla. Då och då är det fantastiskt vackra beskrivningar och metaforer som dyker upp, sådär självklart och om man inte är uppmärksam så kanske de går förbi, men jag tyckte de var väldigt fina att läsa. Willows har fångat orden på ett sätt så att det vanliga får en extra glans och ett extra djup. På något sätt känns det som att huvudpersonen har en lite speciell attityd, kanske är det platsen som påverkar. Det sätter sig också i textens känsla, det är lite dystert och kallt samtidigt som det inte heller är deprimerande utan bara accepterande och ro med tillvaron, för jag vill ändå läsa på. Sedan fanns också många delar som jag inte helt ut är insatt i och som var spännande att följa – som det här med den enorma avlägsenheten och den speciella rytmen som förekommer i deras lilla stad mitt ute i ingenstans långt långt uppe i norr.

Så jag tyckte att den här var mysig att läsa. Ändå är jag pyttelite besviken, för jag hade ändå velat ha något mer i slutet, bara något litet som satte sig på något sätt. Nu blev det som att jag fick en inblick och sedan fortsätter alltsammans efter min vistelse, men kan ju vara fint det också i och för sig.

Spilld mjölk av Malin Sundin

Författare: Malin Sundin tillsammans med en anonym bonde
Förlag: Hoi förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 327
Rec.ex: Från förlaget, tackar!

Baksidetext: Bonden Per flyttar hem till släktgården med sin lilla familj, bygger en ny ladugård och satsar på framtiden. Men någonting går fel. Sakta men säkert förändras klimatet omkring honom och hans familj. Omedvetet finner han sig snart i en ohållbar situation som oundvikligen leder fram till de fruktansvärda händelser som kulminerar med en olycka – den kommer att förändra både honom och alla omkring honom för all framtid.

Berättelsen utspelar sig under ett mycket turbulent år för svenska mjölkbönder. Den visar på de katastrofala följder vartenda öres sänkning av mjölkpriset ger.

Mina kommentarer:
Spilld mjölk är en oerhört dagsaktuell bok som berättar om mjölkböndernas situation, som inte är hållbar på något vis. Det är skrivet i romanform, där vi får följa bonden Per som sliter med sitt arbete så mycket mer än vad som är sunt samt hans fru Stina, som i sin tur också kämpar på med gården med de sysslor som också behöver göras. Med finns också Bertil och mycket av de inslag som sticker utanför romanformen kommer ifrån honom, han är äldre och har sett hur arbetsmarknaden och förhållandena har förändrats genom åren.

När jag läser så blir jag insatt och får en djupare förståelse och kunskap kring hur deras arbete fungerar. Det är mycket pedagogiskt skrivet och det faller sig något så när naturligt genom läsningen. Det viktiga är att läsa boken för den främsta anledningen att få en inblick i mjölkböndernas situation. Och det har jag fått känner jag, att det är oerhört slitigt. Att det tär. Det är ganska tung läsning i och med att familjen inte har det så bra. Först kunde jag tycka att det var onödigt mycket utav det, men samtidigt förstår jag senare att det mycket väl kan gå till sådär, och att det visar hur ohållbart deras situation är. Jag visste ju att det inte var bra, men genom att följa några personer på det här sättet så sätter det sig mer i en.

Usch och fy, säger jag bara. Jag kan verkligen inte förstå varför det inte görs något åt det hela! Allt är så felstyrt, grundar sig på fel saker och det tar ifrån allt. Var är glädjen och kärleken till djuren och marken? Det som gör att bönderna stannar kvar, som det stod i början – bonde betyder bofast. Men inte till det här priset, aldrig i livet. Och varför görs inget när det inte borde finnas någon annan önskan än att behålla våra svenska bönder. Att de ska behöva balansera på undergång på det här sättet är så för jäkligt, rent ut sagt.

Jag gillade de faktamässiga inslagen som dök upp under bokens gång (dokumentära), intressant och givande. Men även de där efterorden, speciellt när författarna riktade sig till olika aktörer. Väl genomarbetad, engagerande och gripande. Jag hoppas innerligt att samhället kommer på andra tankar om det här nu.

Välkommen till Himmelsta av Hanna Landahl

Vad händer när Ibra från Eritrea samt Hamid och Mohammed från Syrien kommer till
det lilla samhället Himmelsta någonstans på den svenska landsbygden?

Titel: Välkommen till Himmelsta
Författare: Hanna Landahl
Serie: –
Antal sidor: 205
Genre: Roman
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Celanders
ISBN: 978-91-87393-41-9
Utgivningsår: 2016
Format: Kartonnage
Rec.ex: Från författaren, tack så mycket!

Första meningen: ”Nej, nu måste jag faktiskt be samtliga här inne att vara tysta!” nästan vrålade kommunalrådet Urban Persson.

Handling: Himmelsta håller långsamt på att avbefolkas och invånarnas mer eller mindre inrutade liv förändras när kommunen öppnar ett boende som ska ta emot tre ensamkommande flyktingbarn Många är negativt inställda. Nicke bestämmer sig för göra allt han kan för att stoppa pojkarna från att komma till Himmelsta. Anja, som ska bli föreståndare för boendet är extremt förväntansfull och glad över beslutet. Vi får följa vad som händer när Ibra, och senare även Hamid och Muhammed, flyttar in och hur det kommer att påverka människornas tankar och för vissa skapa stora förändringar i deras liv. 

Min kommentar: Det här är en inlevelsefull liten berättelse om vad som kan hända med människor när något nytt kommer in i deras liv.

Jag tyckte det var en spännande tanke att några invandrare kommer till en liten stad på landsbygden, inte helt osannolikt, snarare tvärtom. Och det är något komiskt i att lilla Himmelsta förlorar invånare, men här kommer det några nya boende. Det är väl toppen, eller? Nja, det tas inte emot på det smidigaste sättet och i Landahls skildring av den situationen är det en komik som kommer fram, det är lite lustigt, men samtidigt finns mycket under ytan, mycket allvar med den egna kampen som varje person har.

Jag gillar hur Landahl berättar den här historien. Ibland lyser det till i språket på ett sätt som jag verkligen gillar men oftast är det enkelt och direkt på det som känns. För det gör det. Jag är med personerna i Himmelsta. Mot slutet var det nära att en liten tår trängde fram. Däremot hade jag önskat att pojkarna skulle få mer utrymme, det blev inte så mycket som jag trodde. Å andra sidan är det de som utgör grunden och anledningen till att allt rörs runt. Välkommen till Himmelsta är ändå en medryckande bok om ett aktuellt ämne som jag tyckte mycket om.

Mitt betyg:

I ett annat ljus av Alice Hoffman

”Mamma satte sig ner på marken där pappa hade begravts och grät sådana floder att jag kan
få för mig att liljorna som växer där nu grodde ur hennes sorg och att kronbladen vissnar
efter en enda dag därför att de måste falla som hennes tårar.”

Titel: I ett annat ljus
Författare: Alice Hoffman
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 252
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blue Diary
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-32854-0
Utgivningsår: 2003 (2001)
Format: Inbunden

Första meningen: Den sista måndagen i månaden kommer Ethan Ford inte till jobbet.

Handling: Det är en strålande vacker junimorgon när livet oåterkalleligt förändras för Ethan Ford, hans hustru och hans son. Ethan är avhållen och respekterad i den idylliska lilla staden med fler äppelträd än hus, möjligen avundad av vissa eftersom han uppenbarligen är en sådan lycklig man.
Vad Ethan anklagas för är ett brott som tycks så väsensskilt från den person som de flesta i staden anser att de känner, att ingen i den första chockartade förvirringen tror att det är möjligt.
   Men sanningen är att Ethan Ford har flytt undan sitt förflutna i tretton år. Hans gamla jag är förträngt, gömt och begravet lika väl som hans verkliga identitet. Och när bomben briserar och Ethans bakgrund avslöjas faller hans hustru Jorie ner i ett svart hål och landar i en tillvaro där allt är främmande – mest av allt hennes älskade Ethan.
   Med skickliga penseldrag målar Alice Hoffman upp en bild av den perfekta lyckan för att strax med ett välriktat snitt skära duken mitt itu.

Min kommentar: Jag har läst ett par böcker av Hoffman tidigare och verkligen gillat hennes språk, så jag vill liksom samla på mig alla böcker som jag kan hitta av henne.

Just den här boken var väldigt lik den senaste som jag läste av henne och det kan jag känna var lite tråkigt. De båda utspelade sig i en mindre stad och handlar om att någon anklagas för ett mord. Det är ganska lågmält och försiktigt och handlar om ett litet utdrag från människornas historia och slutar till sist utan märkvärdighet. Men egentligen tycker jag inte det gör något, för jag har inte läst någon författare tidigare som skriver så fint som Hoffman gör. Jag läser gärna hennes böcker som inspiration.

Hur ska jag beskriva hennes språk? Det är sagolikt, vackert, svepande. Hon zoomar ut händelserna till stjärnorna och planeterna och blandar in naturen i beskrivningarna. Jag har också lagt märke till att hon ofta skriver ”Ikväll…” och så lägger hon till tjusiga, lite osammanhängande kopplingar, men så fina. Hur fin är inte meningen längst upp?

Det finns också en slags vemodighet bland människorna. Alla känner alla, de hamnade i den lilla staden av lite motvilja och så har det alltid funnits den där starka kärleken, som kanske inte alltid varit av godo. Att allt som sker bara måste, obehindrat. Och samtidigt försöker de reda ut och förstå sig på historien och vad som ska ske. På ett sätt tycker jag att Hoffman fångar människornas känsla väldigt fint, annorlunda men starkt. Det finns mycket under ytan.

Mitt betyg:

Andarnas hus av Isabel Allende

”Du har mycket att uträtta, så sluta upp att tycka synd om sig själv, drick vatten och börja skriva.

Titel: Andarnas hus
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 384
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La casa de los espiritus
Översättare: Lena Anér-Melin
Förlag: Pan
ISBN: 91-7263-209-7
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Häftad

Första meningen: Barrabás kom till familjen sjövägen, antecknade flickan Clara med sin sirliga handstil.

Handling: Andarnas hus är en bred krönika över Chiles utveckling i det tjugonde århundradet, speglad i historien om en stor och mäktig familjs öden. Det är på en och samma gång en färgrik ordfresk och en dramatisk berättelse som samlat miljoner läsare i den gamla och nya världen.

Min kommentar: Åh vad har håller den här boken varmt om hjärtat! Inte minst för att den kom till mig som genom ett under, jag tyckte dessutom väldigt bra om den.

Jag visste egentligen inte så mycket vad jag hade att vänta mig när jag började läsa men när jag kikade runt lite blev jag otroligt imponerad att boken är författarens debut och att hon började skriva den när hon levde i exil under militärkuppen i hemlandet Chile. Allende hade vid den här tiden inte heller några kvinnliga förebilder alls om författarskap, men från läsningen kände jag hennes skrivglädje. Boken speglar den här historia händelsen, men också så mycket mer.

Precis som baksidestexten beskriver är den bred, men när den lilla texten inte väckte mig något intresse satt jag i stället som förundrad genom alla boken sidor. För när det handlar om en hel familj sträcker den sig också över en lång tid och har då möjlighet att visa hur människor hänger ihop och påverkar varandra, liksom boken också hör ihop med hela landet och tidens anda. Förändringens vindar blåser och nya ambitioner tar plats. Jag hade inte väntat mig att få en sådan inblick i kulturen, om platsen och från perioden på ett sätt som känns intressant, fräscht och lärorikt. Boken grundar sig mycket i Allendes egna uppväxt, det känns att det är på riktigt. Hit hör inslagen av magi och myt, som jag tyckte var underbara. Det är färgrikt målande både i den stora bilden men även i den lilla, där varje enskild människas stormiga upplevelser porträtteras både med allvar och lättsammare ton.

Ovanpå allt det här, eller det som utgör den stora grunden, är att jag verkligen gillar Allendes språk. Det är otroligt beskrivande och helt underbart att läsa. Inte minst för att det känns så levande. Efteråt har jag gått och tänkt på personerna. Och så gillar jag verkligen hennes berättarteknik när hon blandar nuet med både det från förr och det som komma skall, och när det händer är det fortfarande fascinerande. För de mesta gillar jag de långa meningarna, men jag hade önskat några fler styckeindelningar på vissa platser för att göra det mer luftigt och hanterbart. Det gick bra, men kändes något kompakt ibland.

För att summera säger jag bara att jag älskar den här boken. Allt med den, hur historien berättas, språket, innehållet, karaktärerna, budskapet, bakgrunden. Och det genomsyras av så mycket kärlek. En pärla!

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Chile, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Gånglåt av Elin Olofsson

Titel: Gånglåt
Författare: Elin Olofsson
Serie: –
Genre: roman
Antal sidor: 287
Språk: svenska
Originalspråk: svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Wahlströms & Widstrand
ISBN: 978-91-46-23049-6
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden

Första meningen: De satt vid bordet i köket, där värmen från ugnen spridit sig och gjort dem svettiga och röda om kinderna.

Handling: Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia ”Salida” Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Min kommentar: Jag har inte läst något av Elin Olofsson tidigare men har varit rätt så nyfiken. Så när jag turligt nog hittade den här aktuella boken av henne passade jag på att ta den hem till min hylla.

Omslagen tyckte jag var väldigt fint och handlingen verkade passa mig med inslag av landsbygd och lugnare takter, fast med det som skaver under huden mellan människorna i vår närhet. Det tycker jag brukar vara intressant att läsa om.

Men jag hade ganska svårt att komma in i den. Läsningen flöt inte på så naturligt som jag önskar utan det tog tid för mig att läsa. Däremot var det intressant skrivet. Väldigt välgjort och skickligt och starkt. Och så gillar jag de små sånginslagen som kommer.

Så överlag är jag imponerad över Olofssons språk och ambition med denna bok. Att det både är vackert men för det mesta består av det som skaver. Jag ville så gärna dras till boken men den passade bara inte mig.

Jag gillar inte när det ibland var, vad ska jag säga, ohämmat, på det sätt som det skrevs. Svårt att sätta fingret på men det blev bara oflyt för mig. Det är ju i och för sig det som är poängen, att det inte spars på något. Både detta men också vad som föregår mellan människorna, vad de tänker och gör varandra emellan. Även om det inte riktigt klickade för mig tyckte jag ändå att det var både roligt och intressant att läsa om de olika färgstarka personerna.

Kort och gott var Gånglåt en välskriven bok, men bara inte riktigt min smak.

Mitt betyg:

Till min dotter i Frankrike… av Barbara & Stephanie Keating

Titel: Till min dotter i Frankrike…
Författare: Barbara & Stephanie Keating
Serie: –
Genre: Roman, historisk roman
Antal sidor: 408
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To My Daughter in France
Översättare: Erik Janson
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-20146-7
Utgivningsår: 2003 (2002)
Format: Inbundet

Första meningen: Kära Solange de Valnay
Vi har aldrig träffats och jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig dig, men jag känner att jag bör kontakta dig personligen.

Handling: ”Till min dotter i Frankrike, Solange de Valnay, testamenterar jag återstoden av min egendom…”

Raderna  den irländske professorn Richard Kirwans testamente kommer som en total överraskning för hans sörjande fru och barn och den smärtsamma hemligheten hotar snart att splittra familjen för alltid.
   På vingården i Provence känner även Solange det som om hennes tillvaro rasar samman. Hon älskar den man hon i hela sitt liv betraktat som sin far och som nu, när han nyligen blivit änkeman, är så beroende av henne.

Bit för bit tvingas Richard Kirwans efterlevande nysta upp sin gemensamma historia som tar sin början i Paris under nazisternas ockupation. En historia om hjältemod och uppoffringar för kärleken och för motståndskampen mot den tyska ockupationsmakten, en historia vars konsekvenser ekar i nutiden.

Mina tankar: I somras läste jag boken ”Igår, idag, imorgon” av samma författarpar och den gillade jag väldigt mycket. Jag var imponerad över hur mitt intresse kunde bibehållas så jämt genom hela tegelstenen till bok på över sexhundra sidor. Vid den här andra boken är jag inte fullt lika imponerad, det blev ett ganska så stort magplask faktiskt.

Det började intressant med den franska landsbygden med de vackra vingårdarna som beskrevs så romantiskt och så den mörka familjehemligheten som knackar på. Men sedan kom små upprepningar som jag blev allt mer irriterad på, nämligen att allt tycktes passa alltför väl ihop. Som ett felfritt pussel. Jag kunde blunda och ändå placerades bitarna på rätt plats. Det blev så väntat och tråkigt att jag tappade lusten.

Men jag kämpade vidare och det blev lite mer spännande när jag väl kom till den intressanta historiska tillbakablicken. Det har blivit rätt många böcker om andra världskriget och så blev det även här, tur att de alla har fångat upp det hemska på olika sätt. Jag kan inte säga att jag blev jätteberörd, kanske mest för att jag tappade intresset innan. Jag tycker inte heller att språket lyfte det hela, det var också tråkigt. Men den historiska handlingen på 40-talet var helt klart det bästa från boken och visade mycket på hur osäkert det kan vara under krig.

Mitt betyg:

 

I vargars närhet av Nicholas Evans

Titel: I vargars närhet
Författare: Nicholas Evans
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 427
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The loop
Översättare: Gunilla Holm
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7643-601-2
Utgivningsår: 2000 (1998)
Format: Pocket

Första meningen: Lukten av ett blodbad kan, tror en del, dröja sig kvar på en plats i åratal.

Handling: När en vargflock dyker upp i den lilla staden Hope i Montana väcks gammal skräck till liv. Familjeband och grannsämja slits sönder. Helen Ross, en ung viltbiolog, får myndigheternas uppdrag att skydda vargarna. Till sin hjälp får hon den unge Luke, känslig son till traktens störste ranchägare, hennes egen mäktigaste motståndare. Tillsammans kämpar de mot omgivningens fördomar, men motsättningarna trappas upp allt mer tills en tragedi tycks oundviklig. Samtidigt växer deras känslor för varandra…

Mitt omdöme: I vargars närhet utspelar sig som förväntat på landsbygden, i en liten by och med rancher. Jag tycker om att befinna mig på den platsen och uppskattar när det blir lite inslag utifrån vargarnas perspektiv. Perspektiven växlas också, förutom mellan Luke och Helen, mellan de andra människorna i byn. Men när det handlade om de andra kunde jag tycka att det inte blev tillräckligt sympatiskt. Däremot älskade jag ofta hur Evans beskrev Luke och Helen, deras personliga resor och integrationen med varandra.

Det glimmar till emellan åt och skildringen av händelserna är helt underbara, men tyvärr tyckte jag att det i det stora hela blev lite för mycket. Det är som om allt ska få plats och det blir svårt att hålla reda på det. Framförallt tänkte jag på de andra människorna i byn. Jag har tidigare läst hans bok Mannen som kunde tala med hästar och båda måste jag säga hade ett lite otydligt slut, han kör på samma stil. Och så jag sitter där lite förvirrad över vad som egentligen hände. Det går också väldigt fort i sluttampen jämför med tempot i resten av boken.

Boken har också ett intressant tema om det här med rovdjur och människan och relationen emellan. Det gör lätt upphov till konflikter och delade meningar vilket gestaltas i denna bok, och det tycker jag Evans lyckas bra med. Frågor ställs huruvida det ska få finnas vargar i området, till vilken grad det ska kontrolleras (och om vi har rätt till det) och en del andra moraliska saker att fundera kring. Det finns många ingredienser, kluriga frågor som sagt, men också kärlek och förälskelse, familjerelationer och livet på landsbygden vilket jag gillade mycket. Älskar man vargar och livet i denna miljö med rancher är det klart en läsvärd bok.

Mitt betyg: