De sju systrarna av Lucinda Riley

Utgivningsår: 2017
Serie: #1
Förlag: Bazar
Antal sidor: 539

Baksidetext: Maia D ‘Aplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung.

Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna.

Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque , planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt.

Mina kommentarer:
Vissa böcker får man bara en känsla av att man måste läsa för att man ”vet” att de kommer bli bra. Så var det med den här boken. Så kul att ha rätt 🙂

Det känns nästan som alla spanska/latinamerikanska böcker går så väl hem hos mig. Det kanske inte gäller alla. Men många av dem prickar så himla rätt hos mig. Vet inte vart jag fick för mig att det var Sydamerika, trodde det var författaren som var därifrån men så var det dock inte. Däremot är en (stor) del av handlingen på plats och då är jag glad. Och eftersom jag tyckte så mycket om det, den här boken, så bådar det gott inför kommande, jag är redan fast på kroken.

Den här boken är så lättläst, det var väldigt uppskattat att få slukas med. Varje gång som jag skulle läsa blev det mer än jag tänkt. Samtidigt är det förstås bra. Språket är inte jätteavancerat om man nu kan säga så, men det behövdes inte. Inte heller att handlingen är så värst originell. Eller en viss del är ju det förstås. Något skumt som man bara vill ha reda på, och läser vidare. Men annars är handlingen tillräckligt fängslande ändå. Det upplevs som otroligt viktigt och starkt och så svårt att inte vilja återgå till läsningen. Jamen precis som en bra bok ska vara! Mystiken och romantiken är så uppskattad.

Så jag tyckte jättemycket om den, otroligt mycket i stunden men även efteråt, för suget efter nästa bok i serien är så stark. Längtar efter den!

Äventyrliga hjärtan av Jakob Sverker

Handling
Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa? Ett sms får Carl-Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?


Kommentar
Det har gått allt bättre för mig att läsa den här serien för varje bok som gått. Allt mer flyt och jag märker tydligt att Sverker vet vad han gör så jag kan luta mig tillbaka. Men för varje bok har det också sjunkit in att det här inte är min smak. Det är alldeles för hårt klimat för mig på något vis, för mycket hemskt. Vissa scener var så brutala att jag helt enkelt fick hoppa fram en bit. Samtidigt så förstår jag att det också var för att det beskrevs så pass bra och inlevelsefullt att det kändes. Men jag är så mesig och kan inte ägna mer än ett stycke eller så när de är som grymmast, framförallt om det är så detaljerat.

Det är dock inte bara hemskheter. Den där sagan om Rakel tycker jag är en väldigt skön kontrast, som en varm filt för mig mot det onda. Och på något sätt gillar jag också hur det utvecklar sig om Madeleine, helheten på något sätt, inte de där andra detaljerna. Framförallt är det relationerna som jag uppskattar och håller mig till.

För det var inte så att jag inte tyckte att det gick an, tvärtom, jag tycker det är riktigt bra skrivit. Allt bättre ju längre fram jag kom. Väldigt innehållsrikt språk, bra uppbyggt och riktigt spännande. Man tvingas till att bläddra vidare för att se hur det ska gå. Det är bara det att den här serien inte var något för mig. Och så får det vara, det finns säkert andra som kan ha glädje av den i stället.

Slutsats och betyg
Det är både och med den här boken liksom de tidigare i serien, jag både gillar och gillar inte. Jag tycker det är bra skrivit men det tilltalar in mig riktigt så därför landar det på betyg 3.


Recensionsexemplar från författaren
Europatrilogin #3 | Jakob Sverker förlag | 2016 | 228 sidor | 978-91-981827-4-3

Heidenstams misstag av Jakob Sverker

Recensionsexemplar från författaren
Handling

Madeleines farfar besöker 1932 Verner von Heidenstam på Övralid. En doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala blir i vår tid mördad som en konsekvens av mötet. Mordoffret lämnar efter sig en anteckning som får polisen att kontakta Carl-Henrik, nyligen hemkommen från Paris.
   En förbjuden kärlek i trettiotalets Uppsala, via Vinterkrigets Finland, leder till en kapplöpning i Nordafrika om hemligheten som kan förändra Europa.
Kommentar

Vid den här andra boken om Carl-Henrik och Madeleine kände jag att det flöt på bättre vid läsningen. Språket var mindre komplicerat, även om det fortfarande var innehållsrikt. Den här boken är också snyggt uppbyggd med tydlig spänningshalt och jag hölls ända fram till slutet för att få reda på hur det egentligen skulle gå för personerna. Plus att lockas jag till en fortsättning till sista boken.
Jag tycker att boken är okej som helhet men det finns en viss aspekt som inte faller mig i smaken. Det är egentligen hela dramat som jag inte går igång på, kanske mest för att genren inte är något som jag så ofta dras till. Något annat är det här med det sexuella som så ofta kommer in i handlingen och får stå för rätt mycket, det tycker jag känns pressat och smått uttjatat.
Däremot tycker jag att den här andra boken i serien är något mer utvecklad än den första. Mer flyt som sagt, men också mer tilldragning rent historiemässigt för min del. Jag tycker till exempel att historien och uppbyggandet av Madeleines farfar är intressant att läsa om och även det som Carl-Henrik i den här boken ställs inför. Boken har ett mer djup som jag gillar och som får mig som läsare mer intresserad.

Slutsats och betyg
Mer läsvänligt för mig än den första boken i serien fast med samma spänning. Det är inte riktigt min smak men med språket och uppbyggandet kring historien inkluderat landar den på en 3:a.

Europatrilogin #2 | Spänning182 sidor | Jakob Sverker förlag | 2016 (2014) | 978-91-981827-3-6

Berättelsens ängel av Jakob Sverker

Titel: Berättelsens ängel
Författare: Jakob Sverker
Serie: Europatrilogin #1
Genre: Spänning
Antal sidor: 214
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Jakob Sverker
Utgivningsår: 2014
ISBN: 978-91-981827-2-9
Format: Häftad
Rec.ex: Från författaren, tack!

Första meningen: Hon hade alltid föreställt sig att man tar livet av sig på natten.

Handling: Sveriges Radios utrikeskorrespondent, Carl-Henrik Wiberg, träffar i Paris på en farlig krigsförbrytare han känner igen från Balkankrigen. Samtidigt får han ett mystiskt brev och möjligheten att intervjua en av Frankrikes mest kända och tillbakadragna familjer, industrifamiljen Saurelle.
   Madeleine Raeder är svensk marknadsassistent som gör kometkarriär hos Saurelle. Hon får i uppdrag att hålla ögonen på Carl-Henrik. Händelseutvecklingen för dem samman och leder dem mot en avskyvärd hemlighet.

Min kommentar: Berättelsens ängel är den första boken i Europatrilogin som jag fått som recensionsexemplar av författaren. Jag tycker minsann att de ser väldigt proffsiga och snygga ut, och när jag blev tillfrågad om jag ville läsa dem kunde jag inte undgå att bli intresserad.

När jag började läsa kände jag genast att det här skulle bli bra, det var välskrivet och spännande. Innehållet är väldigt rikt och jag märkte tydligt att författaren är väl medveten om hur han tänker sig att berättelsen ska läggas upp och jag drogs med handlingen. Många gånger var det oerhört väl berättat och inlevelsefullt.

Men efter att ha snubblat på ett par korrekturmissar och när språket, trots att det var rikt, blev lite komplicerad ibland, blev det en aning långsammare för mig. Alla franska namn och platser gjorde det också något krångligt stundtals. Detta gav dock med sig efter ett tag.

Jag gillar verkligen den kärna som lyser igen och som jag tror mig se att författaren vill att hans berättelse ska grundas på, det filosofiska och det litterära. Det är ju så intressant. Jag kunde känna mig en smula lyrisk när det framträdde.

Genom hela läsningen av boken var det spännande och jag hölls med ända fram till slutet för att förstå hur allt hängde ihop, jag ville verkligen veta! Dessvärre kände jag inte att jag fick ett hundraprocentigt svar och jag är lite otillfredsställd med det när det kändes som om något saknades. Men kanske blir det tydligare för mig vid nästa del av serien. Allt som allt är jag ändå positivt överraskad.

Mitt betyg:

Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund

”Men sedan hände något dramatiskt. Drygt ett årtusende efter de första böndernas ankomst anlände
några andra män. De kom däremot att bli anfäder till de flesta nu levande svenskar.”

Titel: Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren
Författare: Karin Bojs och Peter Sjölund
Serie: Kan ses som en fortsättning från respektive författares tidigare bok i ämnet
Antal sidor: 233 sidor
Genre: Facklitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-016754-7
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden

Första meningen: Vi som har skrivit denna bok, Karin Bojs och Peter Sjölund, har tidigare skrivit varsin bok om DNA, historia och släktforskning.

Handling: Pappa är lik sin pappa.
   Först befolkades nuvarande Sverige av stenåldersjägare. Efter några tusen år anslöt bönderna. Det har DNA-tekniken nyligen lärt oss. Men bara några få procent av nu levande svenska män kan spåra sina fädernelinjer till de första jägarna och de första bönderna. De allra flesta – runt 80 procent – härstammar från ett fåtal mäktiga män som kom hit i samband med bronsåldern. När vi lägger ihop DNA-resultat från professionella forskare och släktforskande privatpersoner, framträder en ny bild av Sveriges historia. En mycket finkalibrerad bild, där de flesta svenska män kan hitta sina egna linjer i det stora gemensamma släktträdet.
   Svenskarna och deras fäder – de senaste 10 000 åren borrar vidare efter Karin Bojs Augustprisbelönade Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren och Peter Sjölunds populära Släktforska med DNA.

Min kommentar: För snart ett år sedan läste jag Min europeiska familj av Karin Bojs och tyckte otroligt mycket om den. Alltså väldigt, väldigt mycket! Såklart ville jag läsa den här så kallade fortsättningen.

Tyvärr har jag en del kritik till den här boken. Allra främst var jag skeptisk till att den kom ut så snabbt. Det kändes så förhastat och med det mindre omsorg i skapandet av den. Jag tycker mig också känna av det under läsningen och det tycker jag är onödigt. Det måste väl ändra vara bättre att leverera en bra bok (såsom Min europeiska familj) än att få ut en bok på marknaden snabbt.

Det andra är något som inkluderar flera aspekter men som grundar sig i att jag också är kritisk till vad boken syftar till. På baksidan står det att ”varje enskild svensk ska kunna hitta sin egen position och sina egna rötter”. Det är inget jag kunde glädjas av när jag läste den. Det är nog tänkt att jag först ska DNA testa mig för att sedan vara uppmärksam bland sidorna där jag härstammar från. På slutet uppmanar de till detta, men jag kommer aldrig känna mig trygg med att göra sånt, oavsett om de menar att det är det. Vem vet vad som händer i framtiden. Jag får rysningar av alla obehagliga saker som kan dölja sig.

Sedan att boken baseras på nästan tretusen DNA-testade män – det tycker jag är mindre trovärdigt. Visst, det kanske kan räcka för att måla upp en bild. Men för att visa på alla Sveriges fäder tycker jag ändå att det är för lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska samla ihop mitt grubblande över boken. Men när det står om kungar och härskare undrar jag vem som kan vara släkt med dem. Såklart finns det mer material om dessa män, liksom anledningen till att de kunnat skriva om männens släktled. Det finns helt enkelt mer om det och det är något som de också förklarar bra så jag har egentligen inga problem med det. Jag blir såklart nyfiken på om det kan tänkas komma en bok som baseras på kvinnor snart.

Annars kändes det för mycket upprabblade av årtal, någon mutation här och där, namn och en vandringsled. Samma sak om och om igen. Med andra ord inte lika roligt att läsa som den tidigare. Men kanske har det att göra med att jag som jag minns det tycket att den förra blev ”mindre intressant” ju närmare nutiden det kom, och i den här boken är det mesta i nutid – det kanske är det som spökar.

Så för guds skull, jag hoppas inte att min kritik får dig att tro att jag inte uppskattade boken. För det gjorde jag! Det finns så mycket intressant i den, informationen är väldigt omfattande och jag gillar verkligen att läsa om ämnet. Det är otroligt fascinerade hur vi har rört oss genom historien. Få veta mer om vart alla kommer ifrån, vilka färdigheter vi tagit med oss och hur vi har influerat varandra och påverkats av yttre omständigheter. Såklart är den läsvärd för den som är nyfiken.

Mitt betyg:

En engelsman i Paris av Nicolas Barreau

Titel: En engelsman i Paris
Författare: Nicolas Barreau
Serie: –
Antal sidor: 283 sidor
Genre: Feelgood
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Das Lächeln der Frauen
Översättare: Victoria Johansson Ramirez
Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7503-301-3
Utgivningsår: 2014 (2011)
Format: Pocket

Första meningen: I november förra året räddade en bok livet på mig.

Handling: Trettioåriga Aurélie Bredin vandrar ensam och sorgsen på Paris gator. Hennes far har nyligen dött och hennes pojkvän har lämnat henne för en annan kvinna.
Under sin promenad kommer hon till en bokhandel där hon hittar boken En engelsman i Paris av den engelska författaren Robert Miller. Boken beskriver hur han kom till Paris för en lansering och träffade en kvinna.
   Till sin förvåning upptäcker Aurélie att kvinnan liknar henne själv och att berättelsen delvis utspelar sig på pappans restaurang, Temps des Cerices, som hon nu fått ärva.
   Aurélie blir besatt av att få träffa författaren. Hennes försök att kontakta den attraktive men skygge Robert Miller lyckas inte. Framförallt är redaktören på förlaget inte hjälpsam. Men Aurélie ger inte upp. Hon skriver till författaren och bjuder honom på en romantisk middag. Och en dag får hon svar. Det blir ett möte som hon aldrig hade kunnat drömma om …

Min kommentar: Det är alltid lite extra spännande när en bok spelar en sådan stor roll i en historia. Jag tycker det var ganska gulligt när Aurélie som i den här boken går in så mycket för att reda ut en boks ursprung, men dessvärre tyckte jag också att hon blev lite väl överdriven och alltför indragen i sin egen version tillslut. Jag tyckte nästan synd om henne. Så generellt fastnade jag inte så mycket för den här boken. Språket kändes inte heller som något extra. Det var inget som kändes särskilt märkvärdigt. Men den var ju å andra sidan inte så lång heller och dessutom lättläst så jag tycker ändå att det var en ok feelgood med små romantiska inslag, lite gulligt var det ju, dock inte tillräckligt medryckande för mig.

Mitt betyg:

Det broderade hjärtat av Carole Martinez

Titel: Det broderade hjärtat
Författare: Carole Martinez
Serie: –
Antal sidor: 396 sidor
Genre: Utländs skönlitteratur, Magisk realism
Språk: Svenska
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le coeur cousu
Översättare: Karin Sjöstrand
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302171-3
Utgivningsår: 2010 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt namn är Soledad.

Handling: ”Mitt namn är Frasquita Carasco. Min själ är en nål. De sidor du kastade ut i öknen finns här samlade på nytt, bundna i en bok som du kan slå igen för all evighet om min historia. Soledad, min flicka, känn denna vind mot ditt ansikte. Det är min kyss. Den jag aldrig gav dig..”
   Soledad föds missbildad, bakom en mur i sanden, på en plats i öknen intill Medelhavet. Hennes mor är Frasquita Carasco, sömmerskan med de magiska krafterna som förmår åstadkomma vad som helst med sin synål: en solfjäder blir en fjäril som fladdrar iväg, madonnan i kyrkan får ett sidenhjärta som slår, ett söndertrasat ansikte lappas ihop igen och blir än vackrare.
   När Frasquita spelats bort av sin make lastar hon sina barn på en dragkärra och ger sig ut på en odyssé genom ett Andalusien präglat av fattigdom och uppror.

Min kommentar: Jag gillar sådana här böcker som berättas med en känsla av att det är en saga. De är lite mystiskt, magiskt och romantiskt även om det också ofta är lite grymt det som det också berättas om. Det är nog dessa spansktalande länder som kan berätta på det här sättet, det är så vackert tycker jag. Annorlunda och spännande.

Just den här boken är dock lite märklig på sina håll. Ibland händer jag inte riktigt med, men oftast så gör jag det och då är jag fångad. Det är så synd för jag hann faktiskt inte läsa klart den innan jag åkte iväg nu innan jul. Det var så fullt i min packning och jag iddes inte heller ta med den. Jag tänker ändå att jag kan säga att jag gillar den, trots att slutet står oklart för mig, haha. Det var inte så många sidor kvar, men ändå. Det jag kan säga är att jag tyckte om boken, om inte annat får jag väl uppdatera om den slutade på ett sätt som inte föll mig i smaken.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Algeriet, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Titel: Ur vulkanens mun
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: Anna och Mats #1
Genre: Roman
Antal sidor: 364
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-301754-9
Utgivningsår: 2008
Format: Inbunden

Första meningen: Vi reser till Sicilien en vecka.

Handling: En semestervecka på Sicilien. Mamma, pappa och två barn. Nu ska de starta om på nytt.
   Anna och Mats lever i ett äktenskap som är på väg att brista. Våren har varit tung och resan till Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.
   Men semesterveckan blir till en mardröm och de håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt?
   Resan skulle bli en början till förändring.
   Men kan de mötas igen? Och vill de det?
Min kommentar: I våras läste jag min första bok av von Zweigbergk och blev helt tagen, jag tyckte den var riktigt bra! Det var väldigt annorlunda, rakt på sak om det som skaver och jag tyckte det var så befriande.
Men nu måste något ha hänt, eller så var bara tillfället fel eller hela ämnet, men den här boken gick inte hem hos mig. Jag kan känna igen språket och syftet men jag tyckte aldrig om Anna, som är den som berättar i boken, det kändes bara patetiskt. Jag tyckte inte heller att det var något spännande som hände. Å andra sidan, författaren vill skildra den där vardagskampen, som jag kände mellan relationerna i den förra boken som jag läste av henne, men jag tyckte inte att det blev inte lika intressant i den här boken.
Jag kan också känna att den förra boken var bättre skriven, kanske är de olika och har sin egen form, men det var inte lika sprakande i denna. Men jag kanske inte ska jämföra alltför mycket, fast det är ju intressant att jag gav den förra boken fullpott och sen så föll det pladask vid nästa, så jag kan inte låta bli.
Den här boken är bra om man vill känna igen sig i att våra partnerrelationer kanske inte alltid behåller sin glans genom åren och tillslut blir det kanske för mycket som tränger på. Jag tror också den skulle passa lite äldre personer bättre än mig eftersom just Anna och Mats är äldre och har barn.

Mitt betyg:

Sofies värld av Jostein Gaarder

Titel: Sofies Värld
Författare: Jostein Gaarder
Serie: –
Genre: Roman (facklitteratur)
Antal sidor: 518
Språk: Svenska
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Sofies Verden
Översättare: Mona Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 91-29-63899-2
Utgivningsår: 1999 (1991)
Format: Danskt band

Första meningen: Sofie Amundsen var på väg hem från skolan.

Handling: När Sofie hämtar posten hittar hon för en gångs skull ett brev till sig själv. Utan frimärke, utan poststämpel och utan avsändare. ”VEM ÄR DU?” Det står bara det. Konstigt! Brevet är bara det första av många. Sofie får det ena tjocka kuvertet efter det andra, och de visar sig innehålla en grundkurs i filosofi. Breven fyller henne med förundran över världen och hennes egen existens – och att hon överhuvudtaget finns till. Men genom den här ensidiga och märkliga brevväxlingen dyker också det ena mysteriet efter det andra upp. Vem är till exempel Hilde Møller Knag? Plötsligt stöter Sofie på hennes namn överallt – till och med i sitt eget rum…
Min kommentar: Jag minns att jag hittade den här boken för en billig peng på en loppis, jag gillade verkligen formatet, den var så mjukt och skönt att hålla i. Sedan tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa lite om filosofi. Inte kunde jag veta att den här boken var en av världens mest sålda bok 1995. Otroligt tänkte jag när jag fick reda på det, vad är det jag har missat?
Efter att ha läst den är jag lite besviken. Jag upplevde många toppar och dalar och med sina över 500 sidor var den ganska lång tycker jag. Även om den ska täcka hela filosofins historia. Men det känns som om man inte får vara för ung för att läsa (för att kunna ta del av innehållet) och inte heller för gammal (för att det inte ska vara bekant). Sedan var nog mitt största irritationsmoment att den säger sig vara en roman, när jag bara finner det som en faktabok där innehållet har anpassats lite, lite för att vara i dialoger och någon handling. Jag menar, det är långa redogörelser och lite då och då gör Sofie en input och det är så tråkiga och förutsägbara, bara till för att hennes filosofilärare ska kunna få med allt. Men så kommer det under läsningens gång fram till att det här är en lärobok, som jag förstår, och det är i det syftet som den hör hemma. Samtidigt som jag var inne på förut inte riktigt gillar det heller. Så jag har lite svårt att placera den.
Det är intressant det som tas upp. Ett plus tycker jag är att den är tydligt uppdelad och att det i efterhand går att söka upp den tid, person eller ämne som man vill läsa mer om. Jag har gjort väldigt många markeringar. Men efter ett tag när jag läste så tror jag att mitt intresse falnade lite. Jag tyckte att det var mest intressant i början och även en viss del senare, men när det närmar sig nutiden tyckte jag inte att det var lika spännande längre, helt enkelt.
Jag gjorde också ett litet fel innan jag började läsa och fick reda på en liten spoiler, en twist som skulle komma och när jag läste boken var jag uppmärksam på den. Men ändå, när den kom blev jag ändå förvirrad. På ett sätt var det ett roligt sätt att gestalta de filosofiska frågorna. Jag blev faktiskt lite ställd precis så som jag minns att jag blev när jag läste en filosofikurs på gymnasiet och vi i klassen efter lektionerna snurrade runt i filosofiska evighetsargument så man trodde att huvudet skulle sprängas. Men det var kul! Det är kul (och ibland skrämmande), att börja se på saker och ting annorlunda och ifrågasätta.
Mot slutet togs det även upp en liten del som jag verkligen inte gillade. Jag blev lite arg på det och kanske mest för att jag kände av författarens åsikt i det, även om han också menar att som filosof måste han vara öppen. Det han var kritisk mot var sådana saker som jag gillar att läsa om och vill mer än gärna anförtro mig till. Kanske inte allt, men för mig är det betryggande att ha den lilla tron, något som sticker av lite från det ”tråkiga och hemska livet”. Men han menar att det bara är ”strunt” och att det skrivs och säljs för att det är vad folk vill höra. Nej det blir jag ledsen av! Varför inte få tröstas av och hoppas på något större och på så sätt finna mening i sitt liv. Nej det är bara påhitt. Usch. På ett sätt tycker jag han motbevisade sin filosofiska ställning där, men vad vet jag…
Men nu får jag sätta punkt. Sofies värld har jag lite svårt att placera, men för att den diskuterar filosofiska frågor på ett pedagogiskt sätt var den lärorikt och många gånger givande. Jag är ändå glad att jag läst den för filosofi bör alla ha läst lite om och den här boken ger en relativt snabb och grundlig genomgång i hela dess historia.

Mitt betyg:

Marina av Carlos Ruiz Zafón

Titel: Marina
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 264
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Marina
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012992-7
Utgivningsår: 2013 (2004)
Format: Inbunden

Första meningen: Marina sa en gång att vi bara minns det som aldrig har hänt.

Handling: I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är.
   Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner.
   En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr.
   Marina är en svindlande berättelse där Carlos Ruiz Zafón följer Óscar och Marina långt in i Barcelonas undre värld, en bortglömd plats mörkret frodas.

Min kommentar: Den här boken är Zafóns sista ungdomsbok innan han gav sig in i skrivandet av vuxenböcker, där hans storsäljare Vindens skugga gav honom ett genombrott och också var en bok jag som älskade att läsa. Den var magisk. Men att Marina klassas som en bok för unga gillar jag inte, för den är hemsk. Jag har inte läst skräck så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det men den här boken är äcklig, grym, och obehaglig på sina håll. Boken är inte så lång och går ganska snabbt att läsa både för att den är lite enklare skriven och även tack vare författarens talang. Jag gillar ju berättandet. Men framförallt gick det fort att läsa den här boken för att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig den utan att veta hur det skulle avslutas. Eller för den delen inte låta de hemska scenerna fasta i mitt minne någon längre stund. Jag började nästan andas högt där ett tag, av rädsla och jag frös till och tänkte det här var inget jag tog del av. Nej det var inte helt min smak det här, förmodligen för lite modigare läsare än mig.

Däremot gillar jag som sagt författaren och känner igen mig i språket. Så på det sättet var det underbart att läsa. Zafón har också vackra syften med sina böcker som visserligen gömmer sig under lite bisarra händelser som hans huvudpersoner råkar ut för. Äventyren som de är med om är spännande att följa med på. Barcelona framställs verkligen som en mytomspunnen stad.

Mitt betyg: