En världsomsegling på 366 dagar – avslutning

Nu är det snart slut på det här året och så även för den bloggaktivitet som jag varit med i. Det var Johannas Deckarhörna som arrangerade det hela och hon ville att vi skulle läsa böcker som utspelar sig i andra länder än Sverige, Storbritannien och USA. En rolig idé tycker jag. Nu är det dags för att se hur det har gått.
Det blev en del länder som jag besökte i böckernas värld, 22 stycken. Nedan har jag klistrat in det som jag under året fyllt i under sidan Läst 2016.
Jag förstod ju att jag skulle försöka mig på att få så många jag kunde, ibland gick jag kanske lite väl långt och det blev att jag läste något som jag inte kände för. Det är svårt för mig att göra det lite halvt. Men samtidigt kunde det också bjuda på nya spännande läsupplevelser. Det var ju lite det som var meningen, att utvidga sin läsliga geografi. När jag ser listan så tycker jag ändå att de flesta var bra.

Alla böcker var ganska olika i hur de var upplagda och hur mycket jag tyckte om dem, vissa var toppen och andra lite tradiga. Men det var ändå intressant och roligt. Några favoriter som representerade sitt land väl var Chiles Andarnas hus, Japans Den sista konkubinen och Väst papuas Djungelbarn – de böckerna var så himla bra! 🙂
AFRIKA
Algeriet – Det broderade hjärtat (Carole Martinez)
Etiopien – Skära för sten (Abraham Verghese)
Kenya – Resan tillbaka till den vita massajen (Corinne Hofmann)
Marocko – Den tionde gåvan (Jane Johnson)
ASIEN
Afghanistan – Och bergen svarade (Khaled Hosseini)
Burma – Konsten att höra hjärtslag (Jan-Philipp Sendker)
Indien – I det sista regnet (Janesh Vaidya)
Japan – Den sista konkubinen (Lesley Downer)
Persien/Iran – Flickan som vävde sidenmattor (Anita Amirrezvani)
Sydkorea – Ta hand om min mor (Kyung-Sook Shin)
Väst papua – Djungelbarn (Sabine Kuegler)
EUROPA
Frankrike – Till min dotter i Frankrike… (Barbara & Stephanie Keating)
Irland – Det skyddande regnet (Jojo Moyes)
Island – Frost (Roy Jacobsen)
Italien – Romarblod (Steven Saylor)
Norge Brobyggarna (Jan Guillou)
Spanien – Ängelns lek (Carlos Ruiz Zafón)
Schweiz – Den vita massajens dotter (Corinne Hofmann)
Turkiet – Jag är Pilgrimen (Terry Hayes)
Tyskland – Jag heter inte Miriam (Majgull Axelsson)
NORDAMERIKA
Kanada – Ingen skada skedd (Alistair Macleod)
SYDAMERIKA
Chile – Andarnas hus (Isabel Allende)

Brobyggarna av Jan Guillou

Titel: Brobyggarna
Författare: Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet 1
Antal sidor: 595 sidor
Genre: Historisk roman
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0319-9
Utgivningsår: 2011
Format: Inbunden

Första meningen: Männen blev borta på havet.

Handling: När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.
   De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
   Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.
   Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin.

Min kommentar: Det som har fått mig att skjuta upp att läsa den här boken är det stora sidantalet, men äntligen slog jag mig ner med den i läsfåtöljen. Och jag måste säga att det belönades, för jag tyckte den var bra. Ganska så gammaldags på något vis med språket eftersom det är historiskt, men det var också något som jag kände igen från den första Arn-boken som jag läste av författaren. Det kändes intressant och givande att läsa och till och med ganska roligt stundtals.

Sedan kom det här med sidantalet in, för jag tyckte det blev så utdraget. Generellt tyckte jag det sedan blev ganska tråkigt och händelselöst på något vist som fick mig att snabbläsa en hel del för att komma framåt. Annars tycker jag att Brobyggarna var okej, jag kommer ändå läsa vidare i serien för jag tycker den verkar intressant och den är en smula annorlunda mot vad jag brukar läsa.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Norge, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Djungelbarn av Sabine Kuegler

”Mest tyckte vi dock om att skjuta med pilbågen. Vi fantiserade om att vi hade gått vilse i djungeln och att vi måste klara oss själva – något som ju inte var så orealistiskt med tanke på var vi befann oss.

Titel: Djungelbarn
Författare: Sabine Kuegler
Serie: –
Antal sidor: 286
Genre: Biogragi & Memoar
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Dschungelkind
Översättare: Rolli Fölsch
Förlag: Bra böcker
ISBN: 978-91-7002-428-3
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Kartonnage

Första meningen: För några år sedan frågade en bekant om jag inte skulle ha lust att skriva en bok om mitt liv.

Handling: ”Jag vill berätta en historia, en historia om en flicka som växte upp i en annan tidsålder…”
   Det som verka ofattbart har Sabine Kuegler upplevt: Som dotter till en tysk forskare tillbringade hon sin barndom mitt i Västpapuas djungler hos en bortglömd stam av kannibaler.
   Ända tills hon fyllt sjutton hade hon inte upplevt bilar, tv eller affärer. Hon lekte inte med dockor utan simmade bland krokodiler i en flod. Tidigt fick hon uppleva uråldriga dödsritualer. Naturen var hennes lekplats, djungeln hennes hem och himlen hennes tak.
   Efter många år i Europa är hennes själ idag fångad mellan två kulturer. Sabine Kuegler vet att hon måste återvända – tillbaka till en värld vars existens de flesta inte vet något om.
Min kommentar: Det här är verkligen en historia få förunnad. Det är helt otroligt det som Sabine varit med om. Samtidigt som jag också tycker det är hemskt hur de (föräldrarna) kunnat göra så med ett barn och en människa, hon är ju idag helt förvirrad. Livet i djungeln må varit hårt rent fysiskt, men underbart för själen. I den moderna civilisationen är det precis tvärtom. Nog för att vi ”infödingar” kan känna oss stressade ibland, när vår kropp är tusentals år äldre rent genetiskt. Tänk då att göra den resan i ett och samma liv – hur stressigt är inte det? Men det är också väldigt intressant att läsa om helt andra kulturer.
Jag har skjutit upp att läsa den här boken, kanske främst för att jag inte gillar omslaget, just så inzoomade ansikten är inget jag föredrar på en boks framsida. Men det var då tur att jag tillslut läste den, för jag gillar verkligen sådana här historier. Speciellt när det också är bra skrivet.

Det blandas på ett naturligt sätt det som hon har upplevt, både innan och efter djungellivet. Men allra mest fokuseras det på hur upplevelserna var som barn och hur hon lärde sig en massa saker på en plats så vitt skilt från vår. Sabine var verkligen ett djungelbarn.

Livet där är verkligen annorlunda och jag tycker det är galet fascinerande. Samtidigt är det också så himla fint när en familj med vita människor, som de aldrig sett förut, kommer dit och hjälper dem. Eller kanske snarare försöker förstå dem. Jag är också imponerad över Sabines föräldrar, pappan som språkforskare och mamman som sjuksköterska, hur tålmodiga de är. De gör inga pekpinnar eller annat tvång, utan genom god handling sprider de ringar på vattnet. Det är fint att läsa hur deras vänskap växer fram och hur de också lär dem deras egna rättigheter.

Det är inte bara otroligt intressant utan också medryckande rent spänningsmässigt. Inledningsvis när pappan begav sig in i den farliga djungeln höll jag på att spricka av nervositet. Det blir senare också både sorgligt och vackert. Med andra ord bjöd den här boken och Sabines historia på allt möjligt för en fantastisk läsupplevelse.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Väst Papua, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin

Titel: Ta hand om min mor
Författare: Kyung-Sook Shin
Serie: –
Antal sidor: 250
Genre: Utländsk skönlitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Koreanska
Originaltitel: 엄마를 부탁해
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-304790-4
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: Det har gått en vecka sedan mamma försvann.

Handling: En mamma reser från den sydkoreanska landsbygden för att hälsa på sina barn i Seoul. På den myllrande tågstationen försvinner hon och familjen inleder ett desperat sökande – samtidigt som alla tvingas rannsaka sin relation till den försvunna kvinnan. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring. Den självuppoffrande mammans liv återberättas ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv: den bortskämde äldste sonen, dottern vars karriär överskuggar allt annat och pappan som alltid tagit henne för given. Hemligheterna kryper fram i ljuset i takt med att saknaden och oron växer.
   Kyung-sook Shin kommer från en liten by i Sydkorea. Hon har bott större delen av sitt liv i Seoul. Hon debuterade som 22-åring i Sydkorea och har vunnit fler litterära utmärkelser i sitt hemland. Ta hand om min mor är hennes sjätte roman och den första att bli översätt till andra språk.

Min kommentar: Det här är en roman som skiljer sig en del från min vanliga läsning. Jag tycker det är ganska spännande att jag nu läst en bok vars originaltext skrevs på koreanska. Men det som författaren sedan berättar om kan många oavsett språk känna igen sig i. Alla har eller har vi haft en mamma. Tänk den dagen du började förstå att också hon hade en mor, och att också din mamma en gång varit barn. Det är sådana där fina tankar som rör sig i den här romanen. När barnens mor en dag försvinner ifrån dem dras deras tankar iväg ännu mer och de undrade hur mycket de egentligen kände henne. Jag tyckte att det många gånger var mysig läsning.

Sättet som den är skriven på är också något som känns nytt. Det var lite ovant men det gick bra och var i sig spännande. Man får följa olika personer i mammans omgivning där det berättas med ett du. Denna du kunde då vara de olika personerna. På det sättet fångades en annan känsla så det var kul.

Allt som allt tycker jag att boken var bra. Det var lite svårt att helt dras med, men det var ganska lättsamt och många gånger väldigt fin. Jag tror också att det här är en bok som sakta sjunker in för i efterhand ser jag den som mest bara vacker.

Mitt betyg:

 
Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Sydkorea, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Den tionde gåvan av Jane Johnson

Gud delade upp skönheten och gav den till de tio:
Henna, tvål och siden – det är de tre första.
Plogen, boskapen och bikuporna –
det blir sex.
Solen när den går upp över bergen –
det blir sju.
Månskäran, smal som en kristens klinga –
det blir åtta.
Med hästar och med böcker kommer vi till tio.

Titel: Den tionde gåvan
Författare: Jane Johnson
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Tenth Gift / Crossed Bones
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-011630-9
Utgivningsår: 2009 (2008)
Format: Inbunden

Första meningen: Det finns bara ett par tre berättelser om människan, och de upprepar sig ständigt och med samma passion som om de aldrig hade hänt förut, likt lärkorna som sjunger samma fem toner i tusentals år.

Handling: Som avskedsgåva från en älskare får Julia Lovat en bok som ska förändra hennes liv. Vid första anblicken innehåller den utsökta broderimönster från 1600-talet och har tillhört en Catherine Ann Tregenna från Cornwall. Men i bokens marginaler finns bleknade dagboksanteckningar som avslöjar ett dramatiskt livsöde. Tjänsteflickan ”Cat” blev bortrövad av muslimska pirater och såldes efter en brutal resa som slav i Marocko.
   Uppslukad av upptäckten beger sig Julia till Nordafrika för att utforska Catherines otroliga öde. I Marocko, bland exotiska ruiner och doftande kryddbasarer, ska Julia finna djupt begravda hemligheter. Och precis som Catherine gjort 400 år före henne, förlorar hon sitt hjärta under den heta marockanska solen.

Min kommentar: Att läsa en bok där just en bok utgör grunden för berättelsen känns alltid som något extra. Just den här boken som Julia hittar är närmare en historisk skatt, i den finns orden från en kvinna som levde för 400 år sedan och blev kidnappad av pirater.

I Den tionde gåvan varvas kapitlen mellan nutidens Julia och dåtidens Catherine, eller Cat som hon också kallas. Det var ganska fascinerande hur deras öden flätades samman med den bok som de båda kommer i kontakt med. Ett plus för att Cats kapitel börjar med ett stycke skrivet i gammaldags stil, vet inte vad jag ska kalla det men här är ett exempel:

”… Huru detta ska ändas, om ej med Pina & Död, kan jag mig icke föreställa. Runt omkring mig blott Olycka & Plåga, Stank & Grymheter. Kanske äro vi redan döda & till Skärselden komna. Men kan ens Helvetet värre vara, än detta hemska Öde?…”,

sedan berättas det vidare om hennes tid som vanligt.

Just i början av boken kändes det förväntansfullt, men sedan tyckte jag att det bleknade och tog för lång tid innan det drog igång. Trots de spännande ingredienserna grep det inte någon större spänning fast i mig (även om det fanns lite, jag kanske var svårflörtad). Ibland tyckte jag att det var lite för osannolikt och lätt. Språket kändes också lite för enkelt och tråkigt. Så den här genomgående känslan höll läsningen på en lägre nivå mot vad den kunnat vara. Men på sina håll fanns det väldigt fina meningar, för jag gillar grundidén. Se bara på den första meningen, sånt tycke jag är fint. Det var synd att det drogs ner såhär för det finns mycket intressant i boken. Just för att det handlar om en kvinna (i de båda tiderna) som kommer från England och möter ett nytt land och en ny kultur i Afrikas Marocko. Författaren delar rikt med sig av de kulturella och religiösa olikheterna, men hittar också det gemensamma mellan dem.

Den tionde gåvan tog med mig på ett nytt äventyr, för pirater hör inte till min vanliga läsning. Den stora insynen i ett annat land var också fascinerande att läsa om. Men generellt kände jag att boken kunnat vässas till en aning för att skapa ett större avtryck, liksom en större läsupplevelse för stunden.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Marocko, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Andarnas hus av Isabel Allende

”Du har mycket att uträtta, så sluta upp att tycka synd om sig själv, drick vatten och börja skriva.

Titel: Andarnas hus
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 384
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La casa de los espiritus
Översättare: Lena Anér-Melin
Förlag: Pan
ISBN: 91-7263-209-7
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Häftad

Första meningen: Barrabás kom till familjen sjövägen, antecknade flickan Clara med sin sirliga handstil.

Handling: Andarnas hus är en bred krönika över Chiles utveckling i det tjugonde århundradet, speglad i historien om en stor och mäktig familjs öden. Det är på en och samma gång en färgrik ordfresk och en dramatisk berättelse som samlat miljoner läsare i den gamla och nya världen.

Min kommentar: Åh vad har håller den här boken varmt om hjärtat! Inte minst för att den kom till mig som genom ett under, jag tyckte dessutom väldigt bra om den.

Jag visste egentligen inte så mycket vad jag hade att vänta mig när jag började läsa men när jag kikade runt lite blev jag otroligt imponerad att boken är författarens debut och att hon började skriva den när hon levde i exil under militärkuppen i hemlandet Chile. Allende hade vid den här tiden inte heller några kvinnliga förebilder alls om författarskap, men från läsningen kände jag hennes skrivglädje. Boken speglar den här historia händelsen, men också så mycket mer.

Precis som baksidestexten beskriver är den bred, men när den lilla texten inte väckte mig något intresse satt jag i stället som förundrad genom alla boken sidor. För när det handlar om en hel familj sträcker den sig också över en lång tid och har då möjlighet att visa hur människor hänger ihop och påverkar varandra, liksom boken också hör ihop med hela landet och tidens anda. Förändringens vindar blåser och nya ambitioner tar plats. Jag hade inte väntat mig att få en sådan inblick i kulturen, om platsen och från perioden på ett sätt som känns intressant, fräscht och lärorikt. Boken grundar sig mycket i Allendes egna uppväxt, det känns att det är på riktigt. Hit hör inslagen av magi och myt, som jag tyckte var underbara. Det är färgrikt målande både i den stora bilden men även i den lilla, där varje enskild människas stormiga upplevelser porträtteras både med allvar och lättsammare ton.

Ovanpå allt det här, eller det som utgör den stora grunden, är att jag verkligen gillar Allendes språk. Det är otroligt beskrivande och helt underbart att läsa. Inte minst för att det känns så levande. Efteråt har jag gått och tänkt på personerna. Och så gillar jag verkligen hennes berättarteknik när hon blandar nuet med både det från förr och det som komma skall, och när det händer är det fortfarande fascinerande. För de mesta gillar jag de långa meningarna, men jag hade önskat några fler styckeindelningar på vissa platser för att göra det mer luftigt och hanterbart. Det gick bra, men kändes något kompakt ibland.

För att summera säger jag bara att jag älskar den här boken. Allt med den, hur historien berättas, språket, innehållet, karaktärerna, budskapet, bakgrunden. Och det genomsyras av så mycket kärlek. En pärla!

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Chile, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Ingen skada skedd av Alistair Macleod

”Han sjöng för henne på gaeliska, kanske så som han hade gjort under den stora
stormen då vi hade behövt hennes styrka och hon hade behövt han förtröstan
och lugnande tillit för att orka vidare”

Titel: Ingen skada skedd
Författare: Alistair Macleod
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 270
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No Great Mischief
Översättare: Leif Janzon
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-11960-5
Utgivningsår: 2001 (1999)
Format: Inbunden

Första meningen: När jag började denna berättelse befinner vi oss i den gyllene månaden september i sydvästra Ontario.

Handling: Alexander MacDonald besöker sin äldre bror i Toronto. Brodern lever på sprit och minnen, och Alexander – som numera är en väletablerad medelålders tandläkare – ser tillbaka på sitt eget liv och på släktens historia.
   I slutet av 1700-talet utvandrade Calum MacDonald från Skottland och slog sig ner på ön Cape Breton vid Nova Scotia. När han lämnade hemlandet var han äkta man och far, när han kom fram var han änkling och morfar. Med sina tolv barn blev han anfadern i den stora klanen MacDonald.
   Alexander och hans tvillingsyster blev tidigt föräldralösa och växte upp hos farmor och farfar. När Alexander blickar bakåt på sitt växlingsrika liv ser han ett mönster – i klanen MacDonald är sammanhållningen absolut och historien levande.

Min kommentar: Jag hade lite sådär lagom förhoppningar innan jag läste den här. Det är ingen bok jag hört om men lovorden var stora – ”en av vår tids stora oupptäckta författare” och just den här boken fick världens största litterära pris för ett enskilt verk. Nu är det i och för sig några år sedan, men ändå.

Det är fint skrivit, lågmält och reflekterande. Mycket av det som präglar boken är hur det blev som det blev i deras släkt. Just släktskap och blodsband diskuteras genomgående. Det är charmig när han kallas för den rödhåriga lilla pojken på det skotska språk gaeliska som de bär med sig. Det är ofta som de återkommer till det, med gamla sånger och interna uttryck.

Så emellanåt är det fascinerande läsning men jag får aldrig grepp om det, som om jag hela tiden väntar på att något ska hända. Just för att den lovordats så så tänker jag att jag nog kommer att flyga av stolen snart, eller något liknande. Jag läser hoppfullt och troget men ändå är det för splittrat för mig.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Kanada, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Här finns en smakbit.

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

”Först fanns ingenting, sedan fanns någonting. Före Gud fanns ingen.”

Titel: Flickan som vävde sidenmattor
Författare: Anita Amirrezvani
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 341
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Blood of Flowers
Översättare: Hans Nordmark
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13006-4
Utgivningsår: 2008 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: På våren det år då det var meningen att jag skulle gifta mig passerade en komet högt uppe på himlen över min by,


Handling: Inom ett år skulle hon vara gift. Mattan var ett konstverk, turkos som en sommarhimmel och gjord med utsökt hantverksskicklighet. Den var nyckeln till hennes framtid, den kunde ändra allt. Om inte ödet ville annorlunda..

Det är 1620-talets Persien. I en avsides belägen by bor en fjortonårig flicka med en ovanlig gåva: de mattor hon väver har en närmast magisk skönhet.
   När flickans far dör får flickan och hennes mor flytta till släktingar i den myllrande och vackra huvudstaden Esfahan.
   Farbrodern, en välbeställd mönsterritare hos shah Abbas, hjälper flickan att förfina sin hantverksskicklighet. Det är helt uppenbart för honom att hon har enastående talang, en talang som kunde ha skänkt dem alla rikedom och högt anseende – om hon bara hade varit pojke.
   Men alla i den nya familjen är inte lika beundrande. När flickan erbjuds ett tidsbegränsat, hemligt äktenskap med en förmögen man ställs hon inför ett svårt val: att förlora sin heder eller riskera allt hon har och försöka skapa sig ett eget liv…

Min kommentar: Det här är en väldigt stämningsfull bok. Jag kan tydligt känna av omgivningen, hur det ser ut, luktar och känns. Hur det är att leva i Persien (dagens Iran) och vilka sagor som berättas och vad de tror på. På det planet är boken väldigt välskriven, för det flyter på bra och det är vackert. Det är också intressant och trovärdigt. Men samtidigt är jag inte helt hänförd, för det som drar ner helhetskänslan är att det går långsamt och inte är så jättedramatiskt. Även om det ibland också är skönt med lite mysig läsning. För det var det.

Men det är heller inte rättvist sagt. För boken ger också en klar bild över hur situationen är för människor som har det sämre ställt. Om man skulle ha oturen att födas in i en fattig familj. Det kändes så tragiskt och orättvist. Än värre blir det när flickan och hennes mamma måste överleva när deras pappa/man gått bort. Och det är inte lätt i den värld de lever i. Flickan hanterar inte alltid det här på bästa sätt, för hon kan vara lite otålig och handla lite för snabbt… vilket försätter dem i än knepigare lägen. Det handlar mycket om att de måste anpassa sig och härda ut. Men jag tycker att hon känns listig, hon har en drivkraft och vilja att ta sig ur situationen, men för det krävs ibland uppoffringar… Sedan finns också den här drömmen om att få väva mattor, och det är ingen liten dröm för en fattig flicka. Det var väldigt fint att läsa om hennes passion och entusiasm för hantverket.

Flickan som vävde sidenmattor är en välskriven och inlevelsefull bok som ger en klar bild över den värld de lever i. En bok att luta sig tillbaka och leva sig in i.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Persien/Iran, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Skära för sten av Abraham Verghese

”Kirurgi är kirurgi är kirurgi”

Titel: Skära för sten
Författare: Abraham Verghese
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 581
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cutting for stone
Översättare: Hans Berggen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-43-01281-1
Utgivningsår: 2010 (2009)
Format: Inbundet

Första meningen: Efter åtta månader i mörkret i vår mors sköte kom min bror Shiva och jag till världen sent på eftermiddagen den tjugonde september i nådens år 1954.

Handling: En oförglömlig resa genom en mans liv, och en gripande skildring av den kraft, intimitet och skönhet som växer ur arbetet med att läka andra människor.
   Från den dagen de föds på missionssjukhuset i Addis Abeba 1954 har tvillingpojkarna Marion och Shiva Stone bara varandra. Modern, en indisk nunna och sjuksköterska, dör i barnsäng och fadern, en självsäker brittisk kirurg, försvinner spårlöst.
   Mellan bröderna växer starka band, inte minst genom deras gemensamma passion för läraryrket. Men deras uppväxt är inte odramatisk, i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos.
   Det är dock inte politiken, utan kärleken till samma kvinna, som splittrar bröderna och tvingar Marion till New York, där han kastar sig in i det hektiska och krävande arbetet som underläkare på ett fattigt och överbelagt sjukhus i Bronx slum.
   När så det förflutna kommer ikapp och nästan förgör honom, tvingas Marion anförtro sitt liv åt de två personer han litar minst på i hela världen; fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Mitt omdöme: Tre pelare. Etiopien. Kirurgi. Tvillingar. Där har ni Skära för sten.

En väldigt intressant bok som behandlar sådant som jag har mycket lite kännedom om. Temat tvillingar kanske jag kan visualisera mig kring, om jag drar det via syskonskap. Men Etiopien är väldigt okänt och i kirurgi är mina kunskaper extremt bristfälliga. Det enda jag tänker på är tv-serien Grey´s Anatomy, och det är också det som slår mig när jag läser den här boken (och det hade jag lite roligt åt). Det är mycket medicinska termer och allt som rör området, så jag tror nog att författaren skulle kunna säga vad som helst och jag skulle ändå tro honom. Det där svåra beskrivs ändå begripligt och följsamt, även om jag kan tycka att det är väldigt invecklad stundtals. Visserligen kan jag förstå att Verghese vill säga sitt när det ändå är hans eget yrke som han gestaltar.

Att boken i det stora hela utspelar sig i Etiopien är givande att läsa om. Det beskrivs väl och jag följer nyfiket med på resan. Hur det är att leva i Afrika med allt vad det innebär – miljön, fattigdomen och osäkerheten.

Jag faller verkligen för tvillingarna Marion och Shiva Stone. Det blir något alldeles speciellt med tvillingar och jag tycker Verghese har gestaltat det otroligt väl. Jag känner vad de känner och står inför de tankar som de stöter på.

I grunden är Skära för sten en underbar berättelse, väldigt intressant och givande och framförallt välskriven. Men jag är ändå inte blown away. Varför? Jag tyckte den kändes för långdragen och jag hade önskat mer spänning av något slag. Många gånger blir det fantastiskt bra och jag älskar det, språket är också fint emellanåt, men hela tiden är det alldeles för segt för mig. Så upplevelsen blev inte lika stark som den hade möjligheter till.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Etiopien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini

”Jag fann en sorgsen liten älva, i skuggan av ett pappersträd.
Jag vet en sorgsen liten älva, som vinden blåste bort en natt.”

Titel: Och bergen svarade
Författare: Khaled Hosseini
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 361
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: And the mountains echoed
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-22428-0
Utgivningsår: 2014 (2013)
Format: Inbunden

Första meningen: Visst.





Handling: Det var Abdullah som uppfostrade henne, fastän han fortfarande var ett barn själv. När Pari var baby var det honom hon väckte om natten, det var han som gick omkring och vaggade henne i mörkret. När deras pappa inte längre kan försörja sin nya växande familj sätter han dottern i en kärra och vandrar genom öknen, från hemmet i den fattiga byn Shadbagh till den larmande storstaden Kabul. Här ska Pari få en ny tillvaro hos ett barnlöst par.
   När bandet mellan bror och syster bryts skapas en saknad som kommer att påverka mångas liv. Saknaden färdas med dem ut i världen, från Afghanistan till Paris, till San Francisco och till den Grekiska ön Tinos. Och den dag när syskonen möts igen, är det kanske redan för sent…

Mitt omdöme: Det känns lite tråkigt att behöva säga det, men trots att jag var förberedd på att den här boken kanske inte skulle vara lika bra som hans två tidigare, så fastnade jag ändå inte för den här. Tyvärr.

I grunden tror jag inte att den här typen av upplägg fungerar för mig (jag minns att jag läste en liknande bok och känslan blev densamma). När stora delar av handlingen sprids ut och omfattar fler personer, länder och årtionden får jag svårt att greppa och forma en relation till karaktärerna när jag inte upplever att det finns något spännande att följa.

Jag saknar det som Hosseini utmärkte sig för i de två tidigare böckerna (som jag älskade!). ”Och bergen svarade” var ganska mycket tragglande för mig vilket jag finner oerhört beklagligt.

Det jag ändå gillade mest är början och slutet. I början tyckte jag det var spännande och nytt. Jag blev nyfiken. Jag känner ju igen Hosseinis röst under läsningen även om den här boken är en helt annan mot de två tidigare. Inte för att de måste vara lika, men som som sagt så föll jag inte i samma utsträckning för denna.

Men jag vet att det finns andra som skulle göra det! Hosseini är en fantastisk berättare och hans böcker behövs läsas för att få en större glimt av Afghanistan och de människoöden som formas där, familjebanden och de felsteg som människan ibland kan göra.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Afghanistan, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.