Bokrecension – Brevvännerna

Författare: Eli Åhman Owetz

Handling: Vad händer när man mitt i livet drabbas av den stora kärleken?

Ny roman av författaren till Hemma hos Bettan och Anna-Lisas Antik

En charmig kärlekshistoria i You ve Got Mail-anda.

Vid första anblick har Malin allt man kan önska sig. Ändå är hon inte lycklig. Hennes äktenskap går på rutin och hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn och romanerna som hon kan fly verkligheten med. Erik har nyligen flyttat från Stockholm till idylliska Roslagen efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. I en lånebok hittar han av en slump några utrivna sidor ur ett anteckningsblock. De handskrivna orden om förlust och längtan gör honom nyfiken. Vem är kvinnan som har skrivit dem?

En anonym brevväxling, via bokbussen, tar sin början. Sakta växer allt starkare känslor fram mellan två människor som vågar öppna sig för varandra. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?

Vad jag tyckte:

+ Mysig, lättsam och charmig
– Lite för enkel

Betyg: 4 av 5

 Harper Collins – 2019 – 340 sidor

Bokrecension – Himlens fånge

Författare: Carlos Ruiz Zafón

Handling: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona.

Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig ­– istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Kommentarer:
Det tog alldeles för lång tid för mig att läsa den här tredje boken sedan jag läste nummer två. Jag hade glömt bort lite ur den (samtidigt minns jag den som lite knasig, men ändå bra!). Jag märkte att det hade varit bättre att inte vänta för länge, men annars så, gav Himlens fånge mig stor behållning, så bra! 🙂
Den där bokhandeln som de driver skulle jag minsann vilja besöka, för att inte tala om smyga in i det oändliga biblioteket med de förlorade böckerna. Ah, wow! Stämningen kring det är så magisk, och gör dessa böcker otroligt spännande att följa, bara få hänga med i.
På vissa håll märks det att de hör ihop när omnämnanden görs mellan de olika böckerna och det gör att hela historien växer som helhet, som jag ser fram emot att få ta del av den avslutande boken sedan som nyligen utkommit – Andarnas labyrint. Och sedan någon gång kanske det är dags för en omläsning, jag skulle så gärna vilja uppleva den första boken igen, den är verkligen speciell.
Som ovan nämnt tyckte jag att Ängelns lek, bok nummer två, var en smula konstig, men ändå dramatiskt och fängslande (samtidigt, efter att ha läst den här, så klarnade den boken lite grann också). Med den här boken var det däremot inga konstigheter, jag hängde gott med och ville bara läsa vidare för att få omges i Barcelonas mystik och kring böckernas kraft. Få reda på hur allt hänger ihop. Kanske blev det en aningen segt vid mitten någon gång, men egentligen gjorde det inte så mycket. Den här boken var ganska så kort och gick fort att läsa, då när den är så bra som den är. Språket och stämningen är som sagt fantastisk! Och slutet, hallå, ge mig nästa bok genast! 🙂
Betyg: 4 av 5 

De bortglömda böckernas gravkammare (3) – Albert Bonnier – 2013 – 295 sidor

Läsarna i Broken Wheel av Katarina Bivald

Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 396
Förlag: Forum

Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner – inte bara mr Darcy och Bridget Jones – och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé…

Mina kommentarer
Den här boken fick vänta på mig väldigt länge, inte riktigt rättvist egentligen när den allra helst tycks handla om just böcker. Men när den blev rekommenderad som svensk feelgood bland många i veckans topplista (även fast jag inte först kände till att Bivald var svensk) så såg jag till att plocka upp mig den ganska snart.

Det första som jag kommer att tänka på är att den var rolig på ett sådan sätt som Jonas Jonassons bok om Hundraåringen. Jag har kanske inte så mycket att jämföra med men glimtarna och sättet som de små skämten berättades på tyckte jag var lite likt till en början, men sen fick det sitt eget uttryck. Jag tyckte i varje fall var härligt att läsa en sådan skojjig bok.

Sedan att det handlar om böcker gör det givetvis lite extra tilldragande. Det initiativ som Sara drar igång var så himla härligt att följa, speciellt när kontrasterna ställdes mot varandra – Saras oerhörda intresse för böckerna och deras världar mot invånarna (läsarna) i staden Broken Wheel som ja… inte riktigt är den vana läsaren som Sara. Åh vad jag hoppades på att böckerna skulle rädda dem alla!

Så den här boken var lite annorlunda än vad jag tänkte, men den var ändå väldigt mysig att läsa och absolut läsvärd för bokälskare!

Den tionde gåvan av Jane Johnson

Gud delade upp skönheten och gav den till de tio:
Henna, tvål och siden – det är de tre första.
Plogen, boskapen och bikuporna –
det blir sex.
Solen när den går upp över bergen –
det blir sju.
Månskäran, smal som en kristens klinga –
det blir åtta.
Med hästar och med böcker kommer vi till tio.

Titel: Den tionde gåvan
Författare: Jane Johnson
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Tenth Gift / Crossed Bones
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-011630-9
Utgivningsår: 2009 (2008)
Format: Inbunden

Första meningen: Det finns bara ett par tre berättelser om människan, och de upprepar sig ständigt och med samma passion som om de aldrig hade hänt förut, likt lärkorna som sjunger samma fem toner i tusentals år.

Handling: Som avskedsgåva från en älskare får Julia Lovat en bok som ska förändra hennes liv. Vid första anblicken innehåller den utsökta broderimönster från 1600-talet och har tillhört en Catherine Ann Tregenna från Cornwall. Men i bokens marginaler finns bleknade dagboksanteckningar som avslöjar ett dramatiskt livsöde. Tjänsteflickan ”Cat” blev bortrövad av muslimska pirater och såldes efter en brutal resa som slav i Marocko.
   Uppslukad av upptäckten beger sig Julia till Nordafrika för att utforska Catherines otroliga öde. I Marocko, bland exotiska ruiner och doftande kryddbasarer, ska Julia finna djupt begravda hemligheter. Och precis som Catherine gjort 400 år före henne, förlorar hon sitt hjärta under den heta marockanska solen.

Min kommentar: Att läsa en bok där just en bok utgör grunden för berättelsen känns alltid som något extra. Just den här boken som Julia hittar är närmare en historisk skatt, i den finns orden från en kvinna som levde för 400 år sedan och blev kidnappad av pirater.

I Den tionde gåvan varvas kapitlen mellan nutidens Julia och dåtidens Catherine, eller Cat som hon också kallas. Det var ganska fascinerande hur deras öden flätades samman med den bok som de båda kommer i kontakt med. Ett plus för att Cats kapitel börjar med ett stycke skrivet i gammaldags stil, vet inte vad jag ska kalla det men här är ett exempel:

”… Huru detta ska ändas, om ej med Pina & Död, kan jag mig icke föreställa. Runt omkring mig blott Olycka & Plåga, Stank & Grymheter. Kanske äro vi redan döda & till Skärselden komna. Men kan ens Helvetet värre vara, än detta hemska Öde?…”,

sedan berättas det vidare om hennes tid som vanligt.

Just i början av boken kändes det förväntansfullt, men sedan tyckte jag att det bleknade och tog för lång tid innan det drog igång. Trots de spännande ingredienserna grep det inte någon större spänning fast i mig (även om det fanns lite, jag kanske var svårflörtad). Ibland tyckte jag att det var lite för osannolikt och lätt. Språket kändes också lite för enkelt och tråkigt. Så den här genomgående känslan höll läsningen på en lägre nivå mot vad den kunnat vara. Men på sina håll fanns det väldigt fina meningar, för jag gillar grundidén. Se bara på den första meningen, sånt tycke jag är fint. Det var synd att det drogs ner såhär för det finns mycket intressant i boken. Just för att det handlar om en kvinna (i de båda tiderna) som kommer från England och möter ett nytt land och en ny kultur i Afrikas Marocko. Författaren delar rikt med sig av de kulturella och religiösa olikheterna, men hittar också det gemensamma mellan dem.

Den tionde gåvan tog med mig på ett nytt äventyr, för pirater hör inte till min vanliga läsning. Den stora insynen i ett annat land var också fascinerande att läsa om. Men generellt kände jag att boken kunnat vässas till en aning för att skapa ett större avtryck, liksom en större läsupplevelse för stunden.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Marocko, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Boktjuven av Markus Zusak

”Men tro mig, orden var på väg, och när de kom skulle Liesel hålla dem i sina händer som moln och hon skulle vrida ur dem, som regn.”

Titel: Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 582
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel:The Book Thief
Översättare: Anna Strandberg
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 978-91-32-15779-0
Utgivningsår: 2010 (2005)
Format: Pocket

Första meningen: Först färgerna.

Handling: Om du vill kan du väl följa med mig, så ska jag berätta något för dig. Jag ska visa dig något.
   Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid son lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna. Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.

Min kommentar: När jag läst runt lite på boken gav det mig ganska höga förväntningar – ”Köp den, låna den eller stjäl den, men framförallt: Läs den!”. Men jag höll mig ändå lågt, just för att ämnet i sig inte är något som intresserar mig.

Och det kanske låter lite märkligt och omoraliskt. Men det finns så många skildringar från den här tiden och de händelserna och just för att allt är så hänsynslöst så är det av naturen inget som jag dras till. Inte för att jag bara vill läsa fint och tillrättalagt, inte alls. Det är nog svårt att förklara, men jag tror att det är denna distans till ämnet som påbörjade känslan av att jag inte riktigt fastnade för det här boken. Vilket är otroligt synd. Men jag är ändå glad att jag läste den.

Eftersom boken hyllats så mycket känns det lite svårt att ha hamnat på ”fel sida”. Sättet som den är skriven på är onekligen intressant och originellt. Det var också rätt så snabbläst. Men det gick lite i vågor för mig, ibland älskade jag det och kunde tycka det var lite roligt (och vackert och hemskt) men kanske lika många gånger förstod jag ingenting och tyckte det var konstigt. Bara de fetmarkerade styckena tyckte jag var underliga. Kanske upplevde jag det som lite frånvarande, rörigt stundtals.

Det jag saknar är helt enkelt att dras med i en större utsträckning, bli berörd. För jag kan bli det trots att jag är tveksam till ämnet, det har hänt förut. Tyvärr blev det inte så Boktjuven. Den passade bara inte mig. Men jag tycker ändå det är en fantastisk berättelse (och flickan Liesel är enastående) och jag förstår varför den blivit så omtalad.

Mitt betyg:

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

”Jag såg mig själv stå här om kvällarna medan gatorna viskade sina historier och hemligheter till mig för att jag skulle fånga dem på papper och föra dem vidare till alla som ville lyssna.”

Titel: Ängelns lek
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #2
Genre: Spänning
Antal sidor: 589
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: El juego del ángel
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-7429-099-8
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit.

Handling: Den unge David Martín har bosatt sig i ett gammalt förfallet tornhus i stadsdelen Raval. Han skriver gotiska berättelser och är på väg att slå igenom som bestsellerförfattare. Men allt blir inte som han tänkt sig: hans liv förmörkas av olycklig kärlek och det avtal han tecknat med förläggaren Barrido och Escobillas visar sig vara ett slavkontrakt.
   En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger honom ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar – och kanske något annat. Är det djävulen eller en ängel som David ingått avtal med? Snart finner han sig fångad i en gåtfull och mardrömslik labyrint ut vilken det inte tycks finnas någon utväg.

Mitt omdöme: Jag älskar verkligen Zafóns sätt att skriva. Jag bara sjunker in i berättelsen och får en känsla av att jag ska få ta del av något alldeles speciellt, så jag måste lyssna noga och inte lämna den värld som han gestaltar. Han böcker känns väldigt välskrivna. Språket är enastående och jag finner det så inspirerande.

Böckerna har många likheter med varandra, även om det skildras i olika nyanser. Det gör det hela intressant och viktigt på något sätt när han poängterar böckernas syfte. Jag kan bli lite mörkrädd när jag tänker på vilken betydelse böcker har. Vad människor är beredd att göra för att skriva dem, skydda och förstöra dem. Det finns en del grymma och läskiga bitar i boken, men det blir inte för farligt ens för mig som inte precis brukar läsa hemskheter.

Men jag tycker inte att slutklämmen, eller hur den här boken knöts ihop, riktigt föll mig i smaken. Kanske jag inte förstår. Många delar älskade jag, det allra mest faktiskt. Men om jag ska jämföra med Zafóns förra bok Vindens skugga, når den här inte riktigt upp till samma magiska känsla. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, mer än att den inte når hela vägen fram. Även om Ängelns lek är otroligt bra! Det är den.

Det är intressant och fängslande och mystiskt hela tiden. Det som höjer Zafóns böcker är hans vackra språk och hur han framställer böcker, med en själ.

Mitt betyg:

HÄR finns en smakbit.

Serien:
1. Vindens skugga
2. Ängelns lek
3. Himlens fånge.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Spanien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

”Det var en gång…”

Titel: Och så levde de lyckliga
Författare: Lucy Dillon
Serie: – (vissa namn kan förekomma från tidigare men de är ändå fristående från varandra)
Genre: Feelgood
Antal sidor: 516
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret of happy ever after
Översättning: Ann Björkhem
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13858-9
Utgivningsår: 2013 (2011)
Format: Inbunden

Första meningen: Michelle Nightingale stod i sin nya butik och försökte tänka ut ett bra namn på den.

Handling: När Anna får ta över den lilla övergivna bokhandeln i Longhampton går hennes dröm i uppfyllelse. Dessutom får hon annat att tänka på än sin otacksamma roll som styvmamma åt tre aviga tonårsdöttrar samt som extramatte till familjens hyperaktiva dalmatiner. Maken Phil, flickornas far, är för det mesta uppslukad av sitt arbete.

   Snart är hennes butik fylld av böcker med hisnande berättelser om kärlek, äventyr, hemliga trädgårdar och borttappade hundar. Ändå är det något som fattas i Annas liv.
   Hennes perfektionistiska väninna Michelle, med sin blomstrande inredningsaffär, har stora planer för framtiden. Men när mörka hemligheter från den förflutna dyker upp och tillvaron ställs på sin spets tvingas de två kvinnorna att fatta livsavgörande beslut.

Mitt omdöme: Jag föll pladask för den här boken från första stund. Jag gillar när böcker känns välgjorda som den här, som har små citat eller tankar från olika personer inför varje kapitel. Det är så fint. Boken känns direkt välgjord på alla plan. Budskapet är också något som jag uppskattar. Det är alltid bra att påminna sig om att allting inte är så enkelt eller att saker och ting inte alltid blir som man tänk sig. Men att det kan bli bra ändå. Det är väldigt klyschigt, men vad vore en feelgood utan det? Det är ändå inget som sänker upplevelsen, för det var underhållande läsning från början till slut, ett väldigt jämt flöde.

Det är lättläst och jag tycker att Dillon beskriver saker och ting lite mer detaljerat i den här boken, något som jag gillar! För jag ser allting framför mig väldigt tydligt. Det är också lätt att fastna för karaktärerna. Det är dom som är det bästa med boken, och hundarna förstås (!). Jag vill bara fortsätta läsa för att kunna vara med dem. Om jag ska säga något kort om dem så tycker jag verkligen synd om Anna, hon är en ängel, att hon står ut! Och Michelle, i hennes företagsamhet och känslan av att vilja ha stenkoll på läget, det kan nog många känna igen sig i. Men det kan man säkert göra med Anna också, garanterat.

Början av boken tyckte jag var så himla bra att jag undrade vart jag skulle ta vägen, satt och log för att det var så perfekt gestaltat, och njöt av hur fint skrivit det var. Kunde det vara så här bra? Kanske var det också just därför, att ribban lades så pass högt att det blev kämpigt att infria det under bokens gång. Fram till mitten av boken var det en fullpoängare, men sedan kände jag inte riktigt samma dragning och jag tappade det en aning. För mig var det hur historien utvecklades som jag inte kände lika mycket för helt enkelt. Jag gillade det så otroligt mycket det här med bokhandeln, att när det togs över av familjedrama saknade jag det verkligen. Jag tyckte att det blev lite för mycket fokus på fina böcker i början, för att det sedan skulle nästan försvinna. Men det var absolut inget fel på det egentligen, mer än att jag saknade entusiasmen kring bokhandeln. Det var nog också det som gjorde att jag kände att boken var lite väl lång.

Men i det stora hela är det här en väldigt härlig bok! Perfekt för den som vill ha en lättsam men samtidigt givande bok att läsa, kanske som sällskap vid en längre resa.

Mitt betyg:

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

”Böcker som ingen längre minns, böcker som har gått vilse i tiden, de lever här i väntan på att en dag få hamna i händerna på en ny läsare, en ny själ.”

Titel: Vindens skugga
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #1
Genre: Historisk roman, Spänning
Antal sidor: 478
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La sombra del viento
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Norstedts
ISBN: 91-1-301233-9
Utgivningsår: 2005 (2001)
Format: Inbundet

Första meningen: Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa för första gången tog med mig till De bortglömda böckernas gravkammare.

Handling: En av de första sommardagarna 1945 tar den unge Daniel Semperes pappa honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i hjärtat av Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess upphovsman kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en total uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.

Mitt omdöme: Precis som det utlovades var jag trollbunden från första början. Jag sögs in i en annan värld som jag inte ville lämna. Det var mystik och vackra meningar. Och som bokälskare känns det som något alldeles särskilt när böcker framställs så som de gör – med en själ. Det är den idén som boken bygger på som jag tycker är helt underbar! Det finns allt – spänning och något att fascineras av, kärlek, vänskap, sorg och svek. För att inte tala om hur fint språket är.

I början av boken och ganska långt i den var förträffligt bra, i mitten någonstans tyckte jag den drog iväg lite väl långt i det förflutna, och mörknade till, även om det var intressant. Jag blev lite orolig för hur det skulle sluta eftersom den vägen som den tog inte alls skulle falla mig i smaken (om den slutade så och det var bokens budskap). Men som tur var gav Zafón boken ett värdigt slut, så där vackert och djupt så som jag gillar. Sista biten satt jag som på nålar och kunde inte lägga ifrån mig den förrän den var utläst. Otroligt fängslande bok. Jag är helnöjd!

Mitt betyg:

Serien:
1. Vindens skugga
2. Ängelns lek
3. Himlens fånge

HÄR finns en smakbit.

Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson

”Världen tycktes ha krympt ihop och rymdes nu utan problem inom rummets väggar.”


Titel: Major Pettigrew´s sista chans
Författare: Helen Simonson
Serie:
Genre: Roman
Antal sidor: 434
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Major Pettigrew´s last stand
Översättare: Katarina Jansson

Förlag: Forum
ISBN: 978.91-37-13786-5
Utgivningsår: 2010
Format: Inbunden

Första meningen: Major Pettigrew var fortfarande uppriven efter telefonsamtalet från sin brors fru, och därför tänkte han sig inte för utan öppnade automatisk dörren när det ringde på. 
Handling: Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. För honom är tillvarons grundpelare en omsorgsfullt tillagad kopp te, korrekt uppträdanden samt plikten och äran. Han lever ett inrutat pensionärsliv och sedan hustrun gick bort känns dagarna ofta långa, trots golfklubben och en och annan societetsjakt på ett närliggande gods.
   En morgon ringer det oväntat på dörren. Utanför står mrs Ali som sedan många år äger samhällets lilla speceriaffär. Hon kommer från Pakistan och på ytan verkar de inte ha mycket gemensamt. Men snart upptäcker de att de delar kärleken till böcker och trivs i varandras sällskap.
   Det här blir början på en vänskap mellan majoren och mrs Ali, som med tiden djupnat alltmer. Frågan är bara om deras relation kan överleva omgivningens motstånd och deras egna tvivel.

Kommentar: Det här är en bok som är ganska långsam att läsa. Det har nog att göra med att jag inte får ta del av något fängslande. Det tog väl hundra sidor att få grepp om situationen, och ytterligare hundra sidor för att engagera sig och börja förstå. Men den är absolut mysig, med sina inslag av böcker och te.

Jag tycker att den andra halvan av boken var bättre. Då blev det charmigt och ofta insiktsfullt, så som jag gillar. Citat som man gärna markera för att minnas. Ibland tyckte jag dock att dialogerna var lite lustiga, jag funderar liksom om man verkligen pratar så. Men jag tänker att äldre människor kanske gör det, eller i det landet, för den delen.

Det är heller inte lätt att inte jämföra den här bok med den som jag läste innan, En man som heter Ove. Böckerna har många likheter, men där tar det stopp, för de är skrivna på helt olika sätt och inte helt otippat föredrar jag Backmans bok.

Major Pettigrew´s sista chans är inte bara en romeo och julia-saga med en oväntad vänskap på äldre dar, utan jag tyckte också den handlade mycket om majorens relation med hans son.

I överlag tyckte jag boken kändes spretig, seg och jag var ofta oberörd, men visst hade den sina ljusglimtar emellanåt som jag verkligen gillade.

Mitt betyg:

HÄR finns en smakbit.