10 bästa böckerna 2017

Gott nytt bokår bokvänner! 🙂 Åh jag känner mig så hemsk när jag blivit sämre på att kika in oftare på era bloggar och kommentera den senaste tiden, det måste, vill, jag verkligen bättra mig på!

Visst känns det alltid så ovant så här på årets första dag? Innan jag blickar framåt mot det här året i bokväg vill jag bara se över vilka tio böcker som jag tyckte mest om att läsa under 2017.

Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg
I det förflutna av Kate Morton
Mitt liv och jag av Cecelia Ahern
Världen utan dig av Jill Santopolo
Det växte ett träd i Brooklyn av Bett Smith

 

För att kunna leva av Yeonmi Park
Lugn av naturen av Mats & Åsa Ottosson
Självhushållning på Djupadal av Marie & Gustav Mandelmann
Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten
Naturkraft av Miranda Kvist

Det finns så klart fler böcker som jag tyckte om att läsa det här året men som inte kom med.

Hälften av dessa är faktiskt mer åt fackbokshållet, det blev något med romanerna det här året, många besvikelser och jag vet inte om det var det som gjort att jag kommit av mig lite med det här sedan jag flyttade i början på sommaren. Men jag ska inte fundera över det så mycket, i morgon kommer ett inlägg upp om mina tankar inför bokåret 2018 precis så som jag gjorde inför det här året.

De här böckerna var i varje fall riktiga pärlor för min del 🙂 Vilka böcker tyckte du var bäst från 2017?

9 fakta om min katt

För ett tag sedan skrev jag en sådan här lista om min hund, Smilla, och jag tyckte det kändes lite orättvist att inte göra detsamma med katten, så nu har det fått bli hennes tur, lilla Sonja. Här nedan har ni en charmig bild när hon rullar runt i en skål (som hon i dag förstås inte skulle kunna göra) och den andra bilden är från igår kväll. Så så ser hon ut nu för tiden 🙂 Nu ska ni få lära känna henne lite.

  • Sonja blir till sommaren 3 år.
  • Hennes mor är en halvt vild katt boende på en gård och hennes far är gårdens huskatt. När vi skulle flytta ner till Skåne tog vi med henne i ”flyttlasset” och så fick hon ett betydligt behagligare liv med oss (och Smilla).
  • Egentligen ville jag ha hennes bror för han var lika fint grå som sin mor. Men dessvärre var han en samuraj och bet sönder mig om jag lyckades ha tålamod och list nog att få tag i honom. Sonja däremot var som ett ljus, precis som sin mor, hur lugn och snäll som helst.
  • Det är något så utmärkande med henne att det förtjänar en egen punkt – det att hon aldrig skulle göra något mot en. Väldens snällaste.
  • Förut tyckte jag så synd om innekatter men nu har jag själv en, knepigt nog. Men jag försöker göra det bra för henne och ta ut henne på små kvällsrundor ibland när jag ändå går med Smilla. Det tycker hon är väldigt spännande.
  • När hon är på extra bra humör utomhus brukar hon låtsas bli rädd och klättra upp längs trädstammar. Hon är en mästare på att klättra i träd, även när hon ska ner igen. Vi fnissar alltid över hennes systematiska och långsamma nedgång.
  • Hon är en väldigt modig katt (snarare åt det dumstridiga hållet) för hon är inte rädd för (i varje fall små) hundar. Hennes onaturliga uppväxt ifrån alla faror med en hund som bästa kompis har haft sin effekt.
  • Att åka bil är däremot pesten. Hon jamar och skriker och gör ifrån sig både det ena och det andra och dreglar för att det är så läskigt. Stackaren. Då vill hon ha musik och veta att vi är hos henne och att färden snart ska ta slut.
  • Hon är inte så mycket för att bli buren eller ligga i knä, alls. Men sitter jag vid bordet och pluggar så vill hon krypa in mellan boken och mig och gosa. Eller när någon av oss sitter vid datorn, då kan hon komma ner och lägga sig i knät. Det är så sällsynt att vi knappt vågar röra oss och kliar henne mjukt och lyssnar på kurret.

9 fakta om min hund

Jag såg den här listan hos Vargnatts bokhylla och tänkte att det kunde bli en rolig blandning mellan alla de bokliga inläggen. Jag har nämnt lite att jag har en hund så det tror jag många av er vet, men vem är hon egentligen? Mitt lilla åkerspöke som mamma kallar henne. Jag får kanske också får ta och berätta lite om busfröet till katt som vi har någon gång 🙂 Men nu först Smillas tur!
  • Smilla har precis fyllt 3 år.
  • När hon var 10 veckor sprang hon in i hagen och blev sparkad av en häst i huvudet, föll ihop och jag fick i panik bära in henne, ringa efter taxi och ta mig till veterinären. Snacka om sjukt dåligt samvete som nybliven matte när hon fick sova över. Det gick dock bra, en vecka skulle hon hålla sig så lugn som möjligt. Inte helt lätt för en valp med den rasen.
  • Hon är otroligt aktiv, studsig och smidig och vi njuter båda av springpassen vi gör ihop.
  • Hon kan minsann ställa till med hyss ibland, om jag inte har koll på henne. Hon ser inga begränsningar i att ta sig upp på hundförbjudna platser trots att vi säger till henne. Varför inte liksom, tänker hon.
  • Hon är väldigt flitig med nosen, som jag var noga med att uppfostra henne till att använda så ofta som möjligt. Nu har hon tagit över stafettpinnen och lärt sin syster katten detsamma. Det är en rolig syn när vi är ute och går med dem båda i koppel och de står och nosar vid samma buske…
  • Hon älskar vatten och så fort hon får vittring på det bara ska hon ner i det, om det så är en uttorkad och geggig bäck.
  • Att åka tåg tycker hon förresten också mycket om, och är så duktig på, så många gånger som hon har gjort det sedan valptiden. Alltid lika spännande och mysigt.
  • Men den största kärleken måste ändå vara mig, hehe, för hon har stenkoll på mig. Allra mest inomhus där hon typ hela tiden springer efter mig och lägger sig där jag befinner mig, hur trött hon än är. Och om vi är ute och hon springer lös framför mig stannar hon till var och varannan sekund och vänder på en enda tass hela kroppen för att se att jag hänger på – eller har gömt mig…
  • Varje kväll när vi går och lägger oss ska Smilla till varje pris tränga sig in under täcket och ligga längs min mage. Det är så gosigt så jag nekar aldrig. Jag har till och med svårt att sova utan henne där.

Mina 10 bästa böcker från 2016

Idag är det sista dagen på året och jag tänkte lista de 10 bästa böckerna som jag läste under 2016.
Det var faktiskt ganska så enkelt att plocka fram dessa, de är ändå mina egna små guldkorn som jag älskade när jag läste. Alla kom till mig utspritt under året så det var bra, och nu listar jag dem utan inbördes ordning, för jag gillade varenda en massor 🙂 Det fanns såklart en del andra böcker som jag också gillade mycket när jag läste, men alla kan ju inte få plats. 

I och med detta så vill jag också önska er alla ett gott nytt boklig år!