Bokrecension – Till alla killar jag har gillat

Författare: Jenny Han
Förlag: Southside Stories
Utgivningsår: 2018
Serie: Lara Jean (del 1)
Antal sidor: 361

Handling
I sitt rum har sextonåriga Lara Jean en hattask full med kärleksbrev. Det är inte kärleksbrev som hon har fått, utan som hon har skrivit själv. Hon har skrivit ett för varje kille hon har varit kär i, fem stycken totalt. I sina brev kan hon ösa ur sig alla sina känslor, men det är inte meningen att någon annan ska få se dem. Breven är bara till för henne. Men så en dag är de borta. Postade. Och alla killar som Lara Jean någonsin har gillat får reda på hur hon känner. Det värsta är att en av dem är hennes storasysters före detta pojkvän. Helt plötsligt är Lara Jeans kärleksliv, som tidigare bara existerade i fantasin, helt utom kontroll.

Kommentar
Jag har förstås sett dessa böcker i flödet och hört mycket gott om dem så jag ville absolut prova.

Det tog lite längre tid än jag trodde att komma in i dem, innan det tog fart, men sedan blev jag mer och mer indragen i huvudpersonen Lara Jeans krokiga tillvaro. Med sidorna växer dragningen till henne just för de små detaljerna i språket. Det blir sådär charmigt som jag hoppades. Samtidigt är det inte så himla fantastiskt som jag tycker omdömen jag läst gett sken av. Kanske för att det är just ungdomligt. Men visst föll jag för den, jag smålog flera gånger och kommer säkerligen även ta del av följande historier om Lara Jean.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Jordmedicin

Författare: Sandra Ingerman
Förlag: Livsenergi
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 304

Handling
Många av oss uppfattar världen endast med våra vanliga ögon. Vi får tidigt lära oss att passa in i samhället, vandrar på egots väg och vägleds av våra tankar, föreställningar, rädslor och sociala präglingar. Det här sättet att leva kan leda till en känsla av tomhet. I vårt inre längtar vi efter att leva ett mer meningsfullt liv. När vi vandrar den andliga vägen uppfattar vi våra liv och världen omkring oss utifrån en upplevelse av inre frid, kärlek och självförtroende. 

Schamanernas sätt att leva handlar om att hedra och respektera sig själva, varandra och allt det i livets väv som främjar ett harmoniskt levnadssätt. Livsväven knyter samman alla livsformer och vi är en naturlig del av den. Vi har mycket att lära av schamanerna för att hitta vår mening i livet. Sandra Ingerman säger att schamaner utstrålar ett inre ljus som har en upplyftande inverkan på alla. I Jordmedicin förser hon oss med en mängd övningar och ger ovärderlig vägledning för både nya och erfarna utövare av schamanism. Framför allt visar Sandra oss på den andliga dimensionen som den högsta verkligheten i vårt universum, och hjälper oss att väva in det osynliga i vårt dagliga liv. 

Kommentar
Den här boken fick jag av min mamma för snart ett år sedan men det blev ett bra tillfälle att läsa klart den nu för någon månad sedan, när jag fastnade lite i ett råmanus och fick tillfälle att landa.

Det här är en sådan bok tycker jag, som vill att vi återknyter kontakten med jorden och med oss själva, med sådant som verkligen får oss att må väl och som leder oss in på det vi strävar efter i livet. Mycket om att släppa taget, landa i oss själva, om självkänsla och om att våga tro och se det goda i oss själva och världen. En bok jag garanterat kommer återkomma till framöver.

Samtidigt bär det alltid med sig schamanism som är något nytt för mig, men som nu blev förståeligt och något lättare att applicera i mitt västerländska liv. Kanske inte i den stora utsträckningen, men som inspiration och hjälp med tillvägagångssätt till alternativ, att åtminstone ha det i åtanke. Jag tror verkligen vi behöver (åter)införa sådant här, med magi, ceremonier och vårt inre universum när mycket annars är fart och fläkt och ytligt och inte minst övermäktigt.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Tillstånd

Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter

Författare: Axel Lindén
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 213

Handling
I en östgötsk skog försöker Axel Lindén övermanna en trästock, ett stort as, tung, hal och krokig. Det går sådär. Han vill hellre se sin skog växa vilt och frodas, inte avverka den i enlighet med skogsbolagens ideal om räta rader.

Axel Lindén är en motvillig skogsägare, och en tjurskallig sådan. Men mitt bland tallar och alar, björk och asp blir slitet med motorsågen ett sätt att hantera sakernas tillstånd. Jorden som håller på att gå under, den ekologiska katastrofen. Och så familjens privata katastrof, barnet som blivit som ett av deras egna, som kanske inte ens får stanna i Sverige.

Spelar ens ansträngningar egentligen någon roll, när allt ändå verkar gå åt helvete? Men vad ska man annars göra?

Kommentar
Jag gillade Lindéns debut Fårdagboken, så när nästa skulle handla om skogen var det självklart att jag skulle vara snabb på den. Den här gången lästa jag boken, men måste säga att uppläsningen av den föregående var väldigt mysig.

Så till kontentan. Det är otroligt befriande att läsa om någon som faktiskt går emot den moderna skogsskötseln. Som ser till skogen och inte kapitalet. Att hela den omfattande organismen bara kan få finnas, för sig själv. Att vi inte ska utnyttja och maximera allt. Vi har väl alltid och kommer alltid att bruka naturen, men omfattningen och metoden för det idag tar inte den minsta hänsyn till någon annan art än människan och det vi pysslar med på jorden.

Som jag nämnde tidigare om kalhyggen. Många jag pratar med och överallt påpekas det bara att det är så det ser ut, det är inget konstigt alls att massödelägga skogsområden. Hur kan det bara ses förbi, rycka på axlarna åt och bara ses som ett självklart sätt att se på skogen? Det är ju bara de senaste decennierna vi gjort på detta sätt. Se historien om Avatar. Lyssna på podden Bortom ekorrhjulet avsnitt 30: skogstokig. Eller läs Wohllebens bok om hur levande skogen egentligen är, på nivåer vi knappt kan föreställa oss. Eller gå själv ut i skogen, och känn den, ta in något annat, vår litenhet. Dessvärre ser skogen inte ut som den borde med vår mänskliga inverkan – någon gång vill jag besöka en urskog i Sveriges nordligare delar.

Jag blir bara så upprörd över skogsbruket och mänsklighetens ignorans mot naturhänsyn…

Axel Lindén kämpar med att stå fast vid sina övertygelser och att skogen har rätt att finnas för sig själv, att inte utnyttja den i mänskliga termer. Han verkar härligt jordad på många plan som skiljer sig från moderna samhällens strukturer. Tack för det. Han drar också många paralleller och metaforer kring andra samhällsfunktioner som ger större vidd liksom frågetecken kring varför vi gör som vi gör.

En viktig bok tycker jag, verkligen, läs den och låt funderingarna ta vid om hur vi egentligen disponerar skog, eller natur. Att det kanske finns andra sätt, och våga ta dem.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Styx märke & Svarta damen

Författare: Hanna Blixt
Förlag: Bubo Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 121 & 119
Serie: 1 & 2

Handling (Styx märke)
På flykt undan Styx soldater söker de båda syskonen Sofia och Leo skydd i en ihålig ek.Trädet sluts omkring dem och de märker när hålet öppnar sig igen att de befinner sig i en helt annan värld. Kvar finns inga mörka gator och betonghus i spillror. Grönskan som omger dem badar i ljus. Under deras fötter finns frodigt grönt gräs och färgglada blommor. Framför dem en sommaräng. De har kommit till Sagofallen. Med hjälp av enhörningen Månstråle ger sig barnen ut på ett hisnande och farligt äventyr, samtidigt som en ryslig kamp börjar mellan de svarta och vita pjäserna på schackbrädet!

Handling (Svarta damen)
Svarta damen  är tillbaka och nu vill hon åt Tidens bok. Om hon lyckas kommer Svarta kungen och mörkret ta över Sagofallen och den ondskefulle Styx ockupera Sofia och Leos egen värld. Sofia och Leo måste förstöra boken en gång för alla. Leo blir anförtrodd en hemlig karta med platser som undervattensstaden Vatombia och Sagornas äng. Målet är att ta sig fram till Stjärnfallens kulle. Men vem kan de egentligen lita på och kommer de hinna förstöra boken i tid?

Kommentar
Hjälp här fanns ingen rast och ingen ro – det är full fart hela tiden med korta kapitel och ständigt action där den ena faran efter den andra gåtan döljer sig runt hörnet.

Jag hade spanat in dessa förut men efter en livestream med författaren under fantastikathon blev jag lockad att lyssna igenom dem. Jag kan förstå varför de blivit populära bland unga. Det är lättillgängligt för de och otroligt spännande. Själv kände jag dock som vuxen att jag knappt hann andas, och att jag lite kopplat till det önskat en smula mer introduktion och plats att väcka fascination och mystik i början för världen, farorna och drivkraften.

Men det är absolut en unik och spännande historia med två syskon till huvudkaraktärer som är intressanta att följa.

Betyg: 4 av 5 (Styx märke) & 3 av 5 (Svarta damen)

Bokrecension – Ålevangeliet

Vad är meningen med denna långa och tröstlösa resa och alla dessa umbäranden och metamorfoser? Kanske är det oväsentligt. Existensen kommer först. Världen är en absurd plats full av motsägelser och existentiell förvirring men bara den som har ett mål ar också möjlighet att finna en mening.

Författare: Patrik Svensson
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 278

Handling
Hur mycket kan man veta om en ål? Eller om en människa?
”Ålevangeliet” är en bok om världens mest gåtfulla fisk. En fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som kallas ”ålfrågan”. En fisk som alla från Aristoteles till Sigmund Freud försökt förstå sig på, utan att lyckas. Och som nu dör ifrån oss, i mångt och mycket fortfarande en gåta.
Men ”Ålevangeliet” är också en bok om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman. En berättelse om ursprung, öde, livet och hur det bör levas. Samt om det som är livets sista och ofrånkomliga utmaning: hur man hanterar döden.

Kommentar
Vinnaren av 2019 års facklitterära Augustpris. En bok som jag visste att jag någon gång skulle läsa. Den verkade välgjord och intressant. Jag fick även en fascination över ålen och historier som kan byggas kring den nästa jag för många år sedan läste Isabella Löwins Tyst hav.

På ett sätt är också den här boken en redogörelse för och fascination kring ålen berättat på ett spännande sätt. Det är ett mytomspunnet djur. Men jag tror faktiskt att den förra boken jag läste i ämnet väckte en än mer slags beundran. Då när Löwin fokuserade mycket på utrotningen av den. Att ålen ska försvinna innan vi ens känner den. I den här boken kopplas ålen till de stora frågorna om livet och jag tyckte det var både vackert och tänkvärt många gånger.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – En trädgård till tröst

Författare: Lena Katarina Swanberg
Förlag: Bonnierförlagen press
Utgivningsår: 2018
Tid: 3 h 9 min

Handling
När det ofattbara händer och livet rämnar uppstår en intensiv längtan efter något hanterligt, något litet och konkret. Detta har Lena Katarina Swanberg själv upplevt och skrivit om i denna lite ovanliga trädgårdsbok. ”Bokens titel fanns i mitt hjärta långt innan jag hade börjat skriva: En trädgård till tröst. Min steniga jordplätt har hjälpt mig att vända stor sorg i ny livsglädje.” Trösten finns i den framväxande trädgården, där tiden går runt, inte framåt.

I trädgården vänds misslyckanden till erfarenheter, litenheten blir en tillgång och planer kan alltid ritas om. Det går inte att skynda på glädjen. Precis som livet i trädgården går i cirklar, vissnar ner och börjar om gång på gång, har sorgen sin egen tideräkning.

I korta texter förmedlar Lena Katarina en stilla och stark uppmaning att inte ge upp. Att söka tröst i det lilla, att tänka om och att tveklöst ta emot glädjen när den finns – för det gör den. Kan själv, kan be om hjälp, skriver författaren i förordet. Att tänka så, både i livet och i trädgården har gett henne en ny balans i stället för den som gick förlorad. En mänsklig gemenskap, där vardagsglädjen är en varm famn, mitt i sorgen.

Kommentar
Den här boken var en författaruppläsning och jag tror det stärkte känslan och budskapet. Jag tyckte den här boken var trivsam att lyssna på. Alltid skönt att påminnas om en motvikt till det uppkopplade, stressiga, dokumenterande, prestationsfyllda, öppna samhälle vi ständigt pockas på.

Jag minns särskilt en text i början, som jag inte hittar nu men jag ska försöka återberätta historien som jag minns den. Det handlade om en pojke som kom fram till en annan pojke med en fågel i handen. Han sa till pojken, om jag släpper den fri så dör den, och om jag… (shit kommer inte ihåg, cliffhanger… men poängen var att båda alternativen var som pest eller kolera. Hemskt var det!). Men den andra pojken såg på honom och han sa – fågel ligger i dina händer.

Det var personligt och stödjande, en känsla av good enough genomsyrade boken. Det var så mysigt att lyssna på annan jordnära människa 🙂

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Fårdagboken

Författare: Axel Lindén
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 153

Handling
En akademiker flyttar ut på landet med sin familj och får ansvaret för skötseln av en flock får. Men samvaron med fåren kommer att bli något annat än han kunde förvänta sig. En bok om de vägval vi gör i livet, stora som små, där vardagen avslöjar livets realitet, men också tillvarons under.

Kommentar
Jag visste knappt vad jag skulle förvänta mig, även om jag förstås gissade mig till att det här var en bok som rätt och slätt innehöll anteckningar om fårskötsel. Men hur kunde så många finna det intressant? För jag tyckte mig skymta boken lite varstans.

Boken är väldigt kort, och enkelt, och precis som en dagbok – och det var ändå givande! Jag kom liksom in i den trygga och repetetiva tillvaron som författaren har för sin fårskötsel. Då och då tas också reflektioner upp huruvida arbetet kan kopplas till mänskliga aktiviteter. Och allt sammans tycks fulländat. Det var mysigt att ta del av livet på fårgården. Jag minns särskilt när han funderade över att det som sker ute i den (stora) världen knappt når honom, vad som händer… vad är det nu som händer egentligen?

Inte en fårbonde behöver veta. Just den rofylldhet fyllde mig som läsare.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Ljuskällan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 304

Handling
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena

Kommentar
Jag blir alldeles varm av att få läsa om böcker som handlar om det gröna på det här sättet. Det känns också extra spännande att få utforska ekobyar. Verkligen något som växer fram i tider som denna.

Jag har sedan tidigare läst Välkommen till Himmelsta och Under två timmar av Landahl, och gillade framförallt den förstnämnda, som gjorde mig nyfiken på hennes framtida böcker då jag gillade hennes sätt att berätta om relationer och det vardagliga på ett träffsäkert och charmerande sätt. Ljuskällan blev in favorit hittills. Tyckte väl sisådär om Staffan i den tidigare boken, men nu med hans fru Anna och vad hon sätter igång genom att flytta till ekobyn blev det intressant.

Det fanns så väldigt många igenkännande saker om hållbarhetsrörelsen, som gjorde att jag både hoppfullt hängde med karaktärerna, men också småskrattade mig igenom historien för deras med- och motgångar. Allt kändes så otroligt träffsäkert. Hur drivande Anna är för att göra rätt för sig och miljön, men att det likväl var lika charmerande att höra den motsatta poängen, ska vi skatta på morötter (så roligt). Alltsammans var så välskrivet, den ena meningen efter den andra får mig att storle.

Helt klart en feelgood för mig, om hur vår strävan efter att göra rätt inte alltid är så enkelt att implementera, både rent konkret men också hur det kan utmana våra relationer.

Betyg: 4+ av 5

Lucka 23 – Den odödliga sagan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Alla sagor är alltså på någon nivå en färd in i det okända för att vi ska hitta den bit av oss som saknas, ta med den och nå fullbordan.

I den odödliga sagan avslöjas alla intriger och arketyper så att vi som själva vill bygga upp sagor ska kunna göra det i våra manus och böcker. John Yorke berättar om hur och varför nästan alla klassiska berättelser och filmer liknar varandra på ett nästan kusligt sätt, och hur det kommer sig att en nioåring kan formulera en alldeles typisk saga i det han funderar kring som spontanförfattare.

Först och främst tycker jag omslaget, titeln och förväntningarna inför den här boken var fantastiskt, tänkte att nu når jag magi. När jag sedan bläddrade i boken så ser dock sidorna ut som ren kurslitteratur, alltså väldigt tråkigt och enformigt. De där kontrastera var inte roliga. Men strunt samma, här ville jag lära mig hantverket.

Jag tyckte boken började bra och Yorke fångade mig med sin övergripande genomgång av hur sagor är uppbyggda och gav många exempel. Sedan började han gå in på olika typer av akter och gav än mer exempel och jag läste, tog till mig och fascinerades. Egentligen verkar det inte så svårt, vi har det nog naturligt i oss (men hur vi sedan krånglar till det för oss och för att inte tala om all tvivel, det är en annan historia). Kanske blir det med boken mer uppenbart att om vi bara tänker i vissa formler så kan vi bygga sagor än ledigare.

Men sedan blev det lite tjatigt med fler liknande genomgångar och betydligt längre exempel. Jag upplevde det inte lika varierande och spännande längre. Jag kan ha svårt att motivera mig till att läsa exempel många gånger, jag vill höra det direkt från författarens ord.

Men trots allt, finns det i Den odödliga sagan alldeles fulländade förklaringar som jag kommer leva länge på om hur och varför vi berättar historier.

Volante – 2019 – 319 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder