Bokrecension – Flickan som ville rädda böckerna

Författare: Klaus Hagerup
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 70

Handling
När två av Norges absolut främsta skildrare av barn-och ungdomslitteratur slår sig samman uppstår gnistor! Klaus Hagerup och Lisa Aisato har skapat ett universellt och magiskt äventyr för alla som älskar böcker!

Anna älskar böcker och sina vänner som lever för evigt inuti böckerna, men Anna ska snart fylla 10 år. Något hon inte ser fram emot eftersom hon är rädd för att bli gammal och dö. Men hon tycker faktiskt så mycket om att läsa att en av hennes bästa vänner är bibliotekarien fru Monsen, trots att hon är över 40 år! En dag berättar fru Monsen om vad som händer med de böcker som ingen lånar på biblioteket. De försvinner och förstörs av den mystiske Milton Berg. Men vad händer med alla de som bor i böckerna då? Anna står nästan inte ut med tanken. Hon måste rädda böckerna! Men hur!?

En underfundig och poetisk berättelse om kärleken till böckernas magiska värld och dess invånare.

Kommentar
Den här har jag sett Vargnatts bokhylla tipsa om några gånger, och jag har tänkt att också den här boken finns med i en lista på böcker som jag någon gång vill läsa 😉 nu hängde den på utifrån många tips och liknande jag fått från Biblioteket (Susan Orlean).

Det tog inte lång tid att läsa den här, men desto mer avtryck har den gjort. Det var en bok och historia som växte och fascinerade, som gjorde en alldeles förundrad och varm. Illustrationerna var väldigt fina också och förstärkte känslan.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Kon-Tiki Expeditionen

En god historia var säkerligen lika värdefull som ett livbälte.

Författare: Thor Heyerdahl
Utgivningsår: 1969 (1949)
Antal sidor: 231 sidor

Handling
(från engelsk upplaga) This is the story of how Thor Heyderdahl and five other men crossed the Pacific Ocean on a balsa-wood raft in an extraordinary bid to prove Heyderdahl’s theory that the Polynesians undertook the same feat on such a craft over 1000 years ago.

Kommentar
Jag är på jakt efter äventyr, och det gäller även i litteraturens världar. Det här är dock en historia som är fullt verklighetsbaserat från 40-talet, vilket jag tyckte var så häftigt att få läsa. Jag började se filmen nämligen, men fick reda på att det fanns en bok, så då läste jag den först och såg sedan klart på denna spännande resa som besättningen på Kon Tiki gjorde.

Thor Heyerdahl hade en teori om att Polynesien befolkades från Sydamerika, och inte från Asien som är närmast. Ingen trodde honom, så han bestämde sig för att bevisa att det soldyrkande folket för 1500 år sedan använde Stilla havet som ett led att transportera sig på. Att det inte var någon barriär, eller hinder. Tiki var en solgud som det än går historier om. Flotten som Thor och de fem andra som fick följa med (det var fem norrmän och en svensk) byggdes med samma material som de som de var övertygade om redan gjort denna resa. Alltså inte någon spik eller stål eller annat modernt. Ingen ville sponsra denna självmordsexpedition. Och visst, det hände en hel del där ute till sjöss.

Mer vill jag förstås inte säga för att avslöja, även om mycket går att gissa sig till. Jag tyckte i vilket fall att detta var otroligt fascinerande och givande. Mycket bra skrivet stundtals. Framförallt var alla de iakttagelser och reflektioner så intressanta att känna in. Och framförallt, återigen, så häftigt att läsa denna sanna och otroliga historia.

Jag läste en svensk upplaga från bibliotekets magasinhyllor (vilka skatter). En upplaga som besättningens enda svensk, Bengt Danielsson, översatte (!).

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Ödesmark

Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Kommentar
Herregud nu tycker jag mig se huvudpersoner som heter Liv överallt, men är det min dotters namn så lägger man förmodligen märke till varje spår av det…

Återigen är Jackson nominerad till årets bok. Jag var inte jätteförtjust i Silvervägen, men den här tycker jag mer om. Även fast jag hellre röstar på Där kräftorna sjunger (varje dag) 🙂

Hursomhelst. Eftersom jag lyssnade på den första boken av Jackson var det trevligt att få läsa och se orden den här gången. Så jag verkligen kunde förstå vilket fantastiskt språk det är. Hur oerhört välskrivet texten är, hur varje ord och mening berättar så mycket och vilket tryck och vilken känsla det skapar. Otroligt vackert skrivet i sin lågmälda grymhet. För här är det tryckande känslor som ligger under locket och pyr. Den spänningen och viljan att få veta mer hur det kommer sig att de tre, morfadern, dottern och hennes son fortfarande bor ihop, är ständigt närvarande och hungrande.

Även fast jag, som ni säkert kan känna igen vid det här laget, inte direkt dras till spänning och deckare är skönt med omväxling, så delarna som drog mer åt det hållet, utan att nämna vad, föll inte riktigt mig i smaken. Men jag gillar hur Jackson berättar en sådan historia på sitt egna sätt.

Däremot tycker jag att det, en bit efter hälften ungefär, falnar lite. Alltsammans känns som att det går fortare, efter allt som byggts upp, och upptrappningen blir jag pyttelite snopen av, just för att jag ”inte hängde med” – med tanke på hur jag upplevde historien och berättandet innan det. En aning besviken kanske. Men det här var ändå en otroligt välkomponerad och intressant historia.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Ett litet steg i taget

Författare: Katherine Center
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 342

Handling
Margaret Jacobson har en ljus framtid, med en framgångsrik pojkvän och en lovande karriär. Till den dagen då en olycka under vad som borde vara den lyckligaste dagen i hennes liv sätter käppar i hjulet för allt. Margaret vaknar upp på sjukhus och får veta att hon kanske aldrig kommer att kunna gå igen. Från sin sjukhussäng försöker Margaret återvända till livet, samtidigt som hon måste lappa ihop sin splittrade familj, komma över sitt ex och hantera sina känslor för sin tystlåtne, men charmige, skotske läkare. Ett litet steg i taget är en gripande och förvånansvärt rolig berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när allt har förändrats.

Kommentar
Det här var en på samma gång feelgood historia, med glimten i ögat, härlig och upplyftande samtidigt som huvudpersonen tragglar sig fram. Å andra sidan är det som sker oerhört tragiskt och hemskt, och visst känns det av, men hur historien är berättat är inte utifrån det, utan från det mer optimistiska hållet. Samtidigt har jag smått i åtanke om det hon råkar ut för, som är nära det som hände en släkting till mig, så jag tycker det är lite lättsinnigt, men ändå, det här är en bok och jag tyckte den var väldigt bra. En ”jättehärlig” historia som var mysig att lyssna på, gott om hjärta och smärta, och välformulerat många gånger. Charmig också på sina håll.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Tistelhonung

Författare: Sara Paborn
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 320

Handling
Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet.
Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på fallrepet efter en offentlig skandal och försörjer sig numera mest på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek — men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann.
Två kvinnors öden flätas ihop, och långsamt tar en vänskap över generationsgränserna form.

Tistelhonung är en träffsäker roman om kärlek som trotsar tiden och minnenas hypnos, skriven med drastisk humor och ett skarpt öga för relationer.

Kommentar
En av de nominerade böckerna för årets bok. Omslaget såg häftigt ut, och handlingen verkade lovande – sådär mysig och inlevelsefull historia som kanske kunde ha många lager, eller att där fanns något djupt.

På ett sätt var den här historien och hur den är skriven väldigt enkel och följsam. Men då och då dyker detaljer upp som är personliga och gör det intressant och givande att läsa och lära känna karaktärerna. Just att det är välskrivet gör att den fastnar och med tiden växer frågorna och viljan att veta hur det gick och ska gå.

Jag skulle inte säga att Tistelhonung var helt fantastisk, men den var absolut läsvärd och trots sin, i vad jag tycker lite tråkiga form, så var den givande när det fanns mer än det som beskrevs direkt. Framförallt var den mysig att läsa.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Till alla killar jag har gillat

Författare: Jenny Han
Förlag: Southside Stories
Utgivningsår: 2018
Serie: Lara Jean (del 1)
Antal sidor: 361

Handling
I sitt rum har sextonåriga Lara Jean en hattask full med kärleksbrev. Det är inte kärleksbrev som hon har fått, utan som hon har skrivit själv. Hon har skrivit ett för varje kille hon har varit kär i, fem stycken totalt. I sina brev kan hon ösa ur sig alla sina känslor, men det är inte meningen att någon annan ska få se dem. Breven är bara till för henne. Men så en dag är de borta. Postade. Och alla killar som Lara Jean någonsin har gillat får reda på hur hon känner. Det värsta är att en av dem är hennes storasysters före detta pojkvän. Helt plötsligt är Lara Jeans kärleksliv, som tidigare bara existerade i fantasin, helt utom kontroll.

Kommentar
Jag har förstås sett dessa böcker i flödet och hört mycket gott om dem så jag ville absolut prova.

Det tog lite längre tid än jag trodde att komma in i dem, innan det tog fart, men sedan blev jag mer och mer indragen i huvudpersonen Lara Jeans krokiga tillvaro. Med sidorna växer dragningen till henne just för de små detaljerna i språket. Det blir sådär charmigt som jag hoppades. Samtidigt är det inte så himla fantastiskt som jag tycker omdömen jag läst gett sken av. Kanske för att det är just ungdomligt. Men visst föll jag för den, jag smålog flera gånger och kommer säkerligen även ta del av följande historier om Lara Jean.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Jordmedicin

Författare: Sandra Ingerman
Förlag: Livsenergi
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 304

Handling
Många av oss uppfattar världen endast med våra vanliga ögon. Vi får tidigt lära oss att passa in i samhället, vandrar på egots väg och vägleds av våra tankar, föreställningar, rädslor och sociala präglingar. Det här sättet att leva kan leda till en känsla av tomhet. I vårt inre längtar vi efter att leva ett mer meningsfullt liv. När vi vandrar den andliga vägen uppfattar vi våra liv och världen omkring oss utifrån en upplevelse av inre frid, kärlek och självförtroende. 

Schamanernas sätt att leva handlar om att hedra och respektera sig själva, varandra och allt det i livets väv som främjar ett harmoniskt levnadssätt. Livsväven knyter samman alla livsformer och vi är en naturlig del av den. Vi har mycket att lära av schamanerna för att hitta vår mening i livet. Sandra Ingerman säger att schamaner utstrålar ett inre ljus som har en upplyftande inverkan på alla. I Jordmedicin förser hon oss med en mängd övningar och ger ovärderlig vägledning för både nya och erfarna utövare av schamanism. Framför allt visar Sandra oss på den andliga dimensionen som den högsta verkligheten i vårt universum, och hjälper oss att väva in det osynliga i vårt dagliga liv. 

Kommentar
Den här boken fick jag av min mamma för snart ett år sedan men det blev ett bra tillfälle att läsa klart den nu för någon månad sedan, när jag fastnade lite i ett råmanus och fick tillfälle att landa.

Det här är en sådan bok tycker jag, som vill att vi återknyter kontakten med jorden och med oss själva, med sådant som verkligen får oss att må väl och som leder oss in på det vi strävar efter i livet. Mycket om att släppa taget, landa i oss själva, om självkänsla och om att våga tro och se det goda i oss själva och världen. En bok jag garanterat kommer återkomma till framöver.

Samtidigt bär det alltid med sig schamanism som är något nytt för mig, men som nu blev förståeligt och något lättare att applicera i mitt västerländska liv. Kanske inte i den stora utsträckningen, men som inspiration och hjälp med tillvägagångssätt till alternativ, att åtminstone ha det i åtanke. Jag tror verkligen vi behöver (åter)införa sådant här, med magi, ceremonier och vårt inre universum när mycket annars är fart och fläkt och ytligt och inte minst övermäktigt.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Tillstånd

Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter

Författare: Axel Lindén
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 213

Handling
I en östgötsk skog försöker Axel Lindén övermanna en trästock, ett stort as, tung, hal och krokig. Det går sådär. Han vill hellre se sin skog växa vilt och frodas, inte avverka den i enlighet med skogsbolagens ideal om räta rader.

Axel Lindén är en motvillig skogsägare, och en tjurskallig sådan. Men mitt bland tallar och alar, björk och asp blir slitet med motorsågen ett sätt att hantera sakernas tillstånd. Jorden som håller på att gå under, den ekologiska katastrofen. Och så familjens privata katastrof, barnet som blivit som ett av deras egna, som kanske inte ens får stanna i Sverige.

Spelar ens ansträngningar egentligen någon roll, när allt ändå verkar gå åt helvete? Men vad ska man annars göra?

Kommentar
Jag gillade Lindéns debut Fårdagboken, så när nästa skulle handla om skogen var det självklart att jag skulle vara snabb på den. Den här gången lästa jag boken, men måste säga att uppläsningen av den föregående var väldigt mysig.

Så till kontentan. Det är otroligt befriande att läsa om någon som faktiskt går emot den moderna skogsskötseln. Som ser till skogen och inte kapitalet. Att hela den omfattande organismen bara kan få finnas, för sig själv. Att vi inte ska utnyttja och maximera allt. Vi har väl alltid och kommer alltid att bruka naturen, men omfattningen och metoden för det idag tar inte den minsta hänsyn till någon annan art än människan och det vi pysslar med på jorden.

Som jag nämnde tidigare om kalhyggen. Många jag pratar med och överallt påpekas det bara att det är så det ser ut, det är inget konstigt alls att massödelägga skogsområden. Hur kan det bara ses förbi, rycka på axlarna åt och bara ses som ett självklart sätt att se på skogen? Det är ju bara de senaste decennierna vi gjort på detta sätt. Se historien om Avatar. Lyssna på podden Bortom ekorrhjulet avsnitt 30: skogstokig. Eller läs Wohllebens bok om hur levande skogen egentligen är, på nivåer vi knappt kan föreställa oss. Eller gå själv ut i skogen, och känn den, ta in något annat, vår litenhet. Dessvärre ser skogen inte ut som den borde med vår mänskliga inverkan – någon gång vill jag besöka en urskog i Sveriges nordligare delar.

Jag blir bara så upprörd över skogsbruket och mänsklighetens ignorans mot naturhänsyn…

Axel Lindén kämpar med att stå fast vid sina övertygelser och att skogen har rätt att finnas för sig själv, att inte utnyttja den i mänskliga termer. Han verkar härligt jordad på många plan som skiljer sig från moderna samhällens strukturer. Tack för det. Han drar också många paralleller och metaforer kring andra samhällsfunktioner som ger större vidd liksom frågetecken kring varför vi gör som vi gör.

En viktig bok tycker jag, verkligen, läs den och låt funderingarna ta vid om hur vi egentligen disponerar skog, eller natur. Att det kanske finns andra sätt, och våga ta dem.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Styx märke & Svarta damen

Författare: Hanna Blixt
Förlag: Bubo Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 121 & 119
Serie: 1 & 2

Handling (Styx märke)
På flykt undan Styx soldater söker de båda syskonen Sofia och Leo skydd i en ihålig ek.Trädet sluts omkring dem och de märker när hålet öppnar sig igen att de befinner sig i en helt annan värld. Kvar finns inga mörka gator och betonghus i spillror. Grönskan som omger dem badar i ljus. Under deras fötter finns frodigt grönt gräs och färgglada blommor. Framför dem en sommaräng. De har kommit till Sagofallen. Med hjälp av enhörningen Månstråle ger sig barnen ut på ett hisnande och farligt äventyr, samtidigt som en ryslig kamp börjar mellan de svarta och vita pjäserna på schackbrädet!

Handling (Svarta damen)
Svarta damen  är tillbaka och nu vill hon åt Tidens bok. Om hon lyckas kommer Svarta kungen och mörkret ta över Sagofallen och den ondskefulle Styx ockupera Sofia och Leos egen värld. Sofia och Leo måste förstöra boken en gång för alla. Leo blir anförtrodd en hemlig karta med platser som undervattensstaden Vatombia och Sagornas äng. Målet är att ta sig fram till Stjärnfallens kulle. Men vem kan de egentligen lita på och kommer de hinna förstöra boken i tid?

Kommentar
Hjälp här fanns ingen rast och ingen ro – det är full fart hela tiden med korta kapitel och ständigt action där den ena faran efter den andra gåtan döljer sig runt hörnet.

Jag hade spanat in dessa förut men efter en livestream med författaren under fantastikathon blev jag lockad att lyssna igenom dem. Jag kan förstå varför de blivit populära bland unga. Det är lättillgängligt för de och otroligt spännande. Själv kände jag dock som vuxen att jag knappt hann andas, och att jag lite kopplat till det önskat en smula mer introduktion och plats att väcka fascination och mystik i början för världen, farorna och drivkraften.

Men det är absolut en unik och spännande historia med två syskon till huvudkaraktärer som är intressanta att följa.

Betyg: 4 av 5 (Styx märke) & 3 av 5 (Svarta damen)