Bokrecension x 2 – Viskande skuggor & Ensamhetens språk


Författare: Jan-Philipp Sendker

Handling: Viskande skuggor: Journalisten Paul Leibovitz lever ensam i sitt hus på en liten ö utanför Hongkong. Isoleringen är frivillig, han sörjer sin döde son och vill behålla sina minnen av honom så rena som möjligt. Under en pilgrimsvandring möter han en amerikanska, Elisabeth Owens, vars 30-årige son försvunnit – och i värsta fall mördats – under en affärsresa i Kina. Paul bestämmer sig för att hjälpa Elizabeth att lösa mysteriet. Han kontaktar Zhang, en vän inom säkerhetspolisen, och tillsammans börjar de följa spåren som leder dem allt längre in i Kinas undre värld, en värld som befolkas av människor som inte väjer för någonting.

Ensamhetens språk: I den andra delen i Jan-Philipp Sendkers Kinatrilogi får vi återknyta bekantskapen med den amerikanska journalisten Paul Leibovitz. Kärleken till den kinesiska flickvännen Christine har fått honom att glömma sorgen över den döde sonen, och hans trivs allt bättre med sitt liv i Hongkong. Men en dag får Christine ett brev från sin bror som leder dem in på farliga vägar. Brodern berättar att hans lilla by utanför Shanghai har drabbats av en mystisk sjukdom och ber om deras hjälp. När Paul och Christine kommer dit upptäcker de en miljökatastrof som ingen vill ta ansvar för. Det kinesiska samhället präglas av cynism, maktmissbruk och korruption, men Paul är fast besluten att ta upp kampen för rättvisa, trots faran både för relationen till Christine och hans eget liv.

Kommentar:  Det var även samma historia med dessa böcker, jag hade ”råkat” köpa bok nummer två i en serie för sitt fina omslag och passade då på att lyssna på bok nummer ett hos storytel. Nu har jag dock tagit del av dem båda.
Jag gillar de här böckerna! De känns som något särskilt eget med författarens finstämda ton och sätt att tolka och berätta historier på. Det är så vackert och vist. Visst kanske det kan bli smörigt ibland men jag tycker inte det. Sedan gillade jag också den lilla touchen av en deckargåta i dessa böcker. Ett nytt element som fräscharade upp och höll mig spänd inför det som hände. Dessutom hjälper nog också att jag är fascinerande av kulturen kring dessa miljöer som böckerna utspelar sig kring. (Däremot störde jag mig lite på uppläsaren för den första boken. Jag hade ökat hastigheten, men insåg en bit in att jag behövde öka den ännu mer. Men det var lite segt och tradigt, eller knepigt, läst på något sätt, men kanske är en småsak.)

I den första boken blev jag berörd av huvudpersonens relation till sin son, och i den andra för hans relation till sin käresta. Väldigt fina böcker med sina inslag av vacker romantik och mer politiskt maktspel, två historier som överraskade mig.

Betyg: 4 av 5

Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund

”Men sedan hände något dramatiskt. Drygt ett årtusende efter de första böndernas ankomst anlände
några andra män. De kom däremot att bli anfäder till de flesta nu levande svenskar.”

Titel: Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren
Författare: Karin Bojs och Peter Sjölund
Serie: Kan ses som en fortsättning från respektive författares tidigare bok i ämnet
Antal sidor: 233 sidor
Genre: Facklitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-016754-7
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden

Första meningen: Vi som har skrivit denna bok, Karin Bojs och Peter Sjölund, har tidigare skrivit varsin bok om DNA, historia och släktforskning.

Handling: Pappa är lik sin pappa.
   Först befolkades nuvarande Sverige av stenåldersjägare. Efter några tusen år anslöt bönderna. Det har DNA-tekniken nyligen lärt oss. Men bara några få procent av nu levande svenska män kan spåra sina fädernelinjer till de första jägarna och de första bönderna. De allra flesta – runt 80 procent – härstammar från ett fåtal mäktiga män som kom hit i samband med bronsåldern. När vi lägger ihop DNA-resultat från professionella forskare och släktforskande privatpersoner, framträder en ny bild av Sveriges historia. En mycket finkalibrerad bild, där de flesta svenska män kan hitta sina egna linjer i det stora gemensamma släktträdet.
   Svenskarna och deras fäder – de senaste 10 000 åren borrar vidare efter Karin Bojs Augustprisbelönade Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren och Peter Sjölunds populära Släktforska med DNA.

Min kommentar: För snart ett år sedan läste jag Min europeiska familj av Karin Bojs och tyckte otroligt mycket om den. Alltså väldigt, väldigt mycket! Såklart ville jag läsa den här så kallade fortsättningen.

Tyvärr har jag en del kritik till den här boken. Allra främst var jag skeptisk till att den kom ut så snabbt. Det kändes så förhastat och med det mindre omsorg i skapandet av den. Jag tycker mig också känna av det under läsningen och det tycker jag är onödigt. Det måste väl ändra vara bättre att leverera en bra bok (såsom Min europeiska familj) än att få ut en bok på marknaden snabbt.

Det andra är något som inkluderar flera aspekter men som grundar sig i att jag också är kritisk till vad boken syftar till. På baksidan står det att ”varje enskild svensk ska kunna hitta sin egen position och sina egna rötter”. Det är inget jag kunde glädjas av när jag läste den. Det är nog tänkt att jag först ska DNA testa mig för att sedan vara uppmärksam bland sidorna där jag härstammar från. På slutet uppmanar de till detta, men jag kommer aldrig känna mig trygg med att göra sånt, oavsett om de menar att det är det. Vem vet vad som händer i framtiden. Jag får rysningar av alla obehagliga saker som kan dölja sig.

Sedan att boken baseras på nästan tretusen DNA-testade män – det tycker jag är mindre trovärdigt. Visst, det kanske kan räcka för att måla upp en bild. Men för att visa på alla Sveriges fäder tycker jag ändå att det är för lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska samla ihop mitt grubblande över boken. Men när det står om kungar och härskare undrar jag vem som kan vara släkt med dem. Såklart finns det mer material om dessa män, liksom anledningen till att de kunnat skriva om männens släktled. Det finns helt enkelt mer om det och det är något som de också förklarar bra så jag har egentligen inga problem med det. Jag blir såklart nyfiken på om det kan tänkas komma en bok som baseras på kvinnor snart.

Annars kändes det för mycket upprabblade av årtal, någon mutation här och där, namn och en vandringsled. Samma sak om och om igen. Med andra ord inte lika roligt att läsa som den tidigare. Men kanske har det att göra med att jag som jag minns det tycket att den förra blev ”mindre intressant” ju närmare nutiden det kom, och i den här boken är det mesta i nutid – det kanske är det som spökar.

Så för guds skull, jag hoppas inte att min kritik får dig att tro att jag inte uppskattade boken. För det gjorde jag! Det finns så mycket intressant i den, informationen är väldigt omfattande och jag gillar verkligen att läsa om ämnet. Det är otroligt fascinerade hur vi har rört oss genom historien. Få veta mer om vart alla kommer ifrån, vilka färdigheter vi tagit med oss och hur vi har influerat varandra och påverkats av yttre omständigheter. Såklart är den läsvärd för den som är nyfiken.

Mitt betyg:

Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin

Titel: Ta hand om min mor
Författare: Kyung-Sook Shin
Serie: –
Antal sidor: 250
Genre: Utländsk skönlitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Koreanska
Originaltitel: 엄마를 부탁해
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-304790-4
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: Det har gått en vecka sedan mamma försvann.

Handling: En mamma reser från den sydkoreanska landsbygden för att hälsa på sina barn i Seoul. På den myllrande tågstationen försvinner hon och familjen inleder ett desperat sökande – samtidigt som alla tvingas rannsaka sin relation till den försvunna kvinnan. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring. Den självuppoffrande mammans liv återberättas ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv: den bortskämde äldste sonen, dottern vars karriär överskuggar allt annat och pappan som alltid tagit henne för given. Hemligheterna kryper fram i ljuset i takt med att saknaden och oron växer.
   Kyung-sook Shin kommer från en liten by i Sydkorea. Hon har bott större delen av sitt liv i Seoul. Hon debuterade som 22-åring i Sydkorea och har vunnit fler litterära utmärkelser i sitt hemland. Ta hand om min mor är hennes sjätte roman och den första att bli översätt till andra språk.

Min kommentar: Det här är en roman som skiljer sig en del från min vanliga läsning. Jag tycker det är ganska spännande att jag nu läst en bok vars originaltext skrevs på koreanska. Men det som författaren sedan berättar om kan många oavsett språk känna igen sig i. Alla har eller har vi haft en mamma. Tänk den dagen du började förstå att också hon hade en mor, och att också din mamma en gång varit barn. Det är sådana där fina tankar som rör sig i den här romanen. När barnens mor en dag försvinner ifrån dem dras deras tankar iväg ännu mer och de undrade hur mycket de egentligen kände henne. Jag tyckte att det många gånger var mysig läsning.

Sättet som den är skriven på är också något som känns nytt. Det var lite ovant men det gick bra och var i sig spännande. Man får följa olika personer i mammans omgivning där det berättas med ett du. Denna du kunde då vara de olika personerna. På det sättet fångades en annan känsla så det var kul.

Allt som allt tycker jag att boken var bra. Det var lite svårt att helt dras med, men det var ganska lättsamt och många gånger väldigt fin. Jag tror också att det här är en bok som sakta sjunker in för i efterhand ser jag den som mest bara vacker.

Mitt betyg:

 
Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Sydkorea, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.