Bokrecension – Till alla killar jag har gillat

Författare: Jenny Han
Förlag: Southside Stories
Utgivningsår: 2018
Serie: Lara Jean (del 1)
Antal sidor: 361

Handling
I sitt rum har sextonåriga Lara Jean en hattask full med kärleksbrev. Det är inte kärleksbrev som hon har fått, utan som hon har skrivit själv. Hon har skrivit ett för varje kille hon har varit kär i, fem stycken totalt. I sina brev kan hon ösa ur sig alla sina känslor, men det är inte meningen att någon annan ska få se dem. Breven är bara till för henne. Men så en dag är de borta. Postade. Och alla killar som Lara Jean någonsin har gillat får reda på hur hon känner. Det värsta är att en av dem är hennes storasysters före detta pojkvän. Helt plötsligt är Lara Jeans kärleksliv, som tidigare bara existerade i fantasin, helt utom kontroll.

Kommentar
Jag har förstås sett dessa böcker i flödet och hört mycket gott om dem så jag ville absolut prova.

Det tog lite längre tid än jag trodde att komma in i dem, innan det tog fart, men sedan blev jag mer och mer indragen i huvudpersonen Lara Jeans krokiga tillvaro. Med sidorna växer dragningen till henne just för de små detaljerna i språket. Det blir sådär charmigt som jag hoppades. Samtidigt är det inte så himla fantastiskt som jag tycker omdömen jag läst gett sken av. Kanske för att det är just ungdomligt. Men visst föll jag för den, jag smålog flera gånger och kommer säkerligen även ta del av följande historier om Lara Jean.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Kalla mig Amanda

Författare: Josefine Sandblom
Förlag: Bokförlaget SOL
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 292

Handling
”Om någon av oss får ragg ikväll, och det visar sig vara ännu ett rötägg, då kör vi!”

En skämtsam vadslagning tre kvinnor emellan mynnar ut i en blogg, vars syfte är att sätta dit otrogna män. En kaskad av förolämpande inlägg och foton över vilka som lurat dem tar plats på nätet. Förhoppningen är att upplysa männens respektive om deras förehavanden, men också för att varna andra för samma bottennapp. För att undgå att bli avslöjade gömmer sig kvinnorna bakom en gemensam pseudonym, med leklandsarbetande Lilly som skribent till inläggen.

Tvåbarnsmamman Viktoria har på kort tid blivit både ensamstående och arbetslös. Hennes vänner propsar på att hon ska ge sig in i dejtingdjungeln på nytt, och för att få slut på deras påfrestande tjat bestämmer hon sig till slut för att gå till närstrid med männen som Motala har att erbjuda.

När kvinnornas vägar korsas går det mesta åt helvete.

Kommentar
Lite annorlunda läsning (lyssning) för mig men det kändes helt okej storymässigt att ta del av. Igenkännande och realistiskt för vår ungdomliga, smått fartfyllda tillvaro. Även om en del av humorn inte riktigt var min smak, lite väl detaljerat ibland, så var det smått skojigt och framförallt lättsamt för det mesta.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Sjung kära syster

Författare: Marcus Olausson
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2017
Längd: 51 minuter

Handling
Under det stora kriget användes nya experimentella vapen som krossade själva verkligheten och större delen av mänskligheten utrotades. Ziya och hennes syster Bliz har bara varandra, en fiol och sina sångröster. Tillsammans vandrar de genom en öde värld där musik används som vapen och farliga ensembler slåss om mat och förnödenheter. Än värre är de ruttnande tondöda, och den svarta röken.

En dag stöter systrarna på en skäggig man fastsurrad vid en lyktstolpe. Han visar sig vara en audiomantiker och vill bilda en ensemble med Ziya och Bliz. Men det är något som inte stämmer. Kan de verkligen lita på honom?

Kommentar
Under fantastikathon hade författaren Marcus Olausson en livestream där han bl.a pratade om den här novellen som han skrivit och som han kände sig väldigt nöjd över. Just det fångade mig lite för det kändes fint att konstnären kan få känna sig nöjd över sitt verk, vilket jag tänker inte alltid är självklart.

Hursomhelst. Den här historien är väldigt fin och vacker, fascinerande och höll mig fast hela vägen och överraskade mig på slutet. Olausson kan vara nöjd med rätta.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

10 skrivtips till mig själv

Många är de fantastiska tips och råd och erfarenheter som andra skrivande personer och författare haft hjälp av och vill tipsa om. Men de är också utifrån dem själva.

Nuförtiden funderar jag mer och mer på det här med att landa i mig själv, för att också få tillgång till och kunna att skapa litteratur utifrån mig själv. Det kanske kan låta självklart, men att gå inåt är inte enkelt i vår tillvaro där tillgången på information och underhållning lätt kan bli överväldigande, så att vi förlorar oss själva. Så vilka tips skulle passa just mig? Här är tio stycken som jag kom på, plus ett bonustips.

1. Läs mindre
Nästan alla kan skriva under på att det finns två viktiga vägar att ta för att bli författare och det är att skriva mycket och att läsa mycket. Jag har inga problem att plöja böcker och läser och har läst ofantligt mycket de senaste åren, och det har också hjälpt mig mest av allt. Verkligen! Men, det är ju enklare att läsa färdiga historier, inspireras och underhållas, än att träna på sin egen konst som bara gör en besviken… Nu förstår jag mer och mer att jag måste sätta stopp, begränsa mig mer, och göra skrivjobbet, om jag vill att skrivandet ska leda någon vart.

2. Lyssna mindre på andras skrivtips
Det finns många orakeltips om allt möjligt från mindset, idéer, gestaltning osv. för skrivandet men… jag börjar tro att det blir svårt att skapa för sig själv om jag samtidigt ska ha i åtanke vad andra tycker och tänker. Förstår du hur jag menar? Det här hör ihop med mina andra tips om att jag måste landa i mig själv för mig själv. Att skriva sig fram och hitta det som passar just mig. Eller bara skriva, för sig själv helt enkelt.

3. Sluta vara effektiv
Gisses vad detta kan ställa till det, i vår smarta samtid där vi aldrig haft så mycket hjälpmedel som gör vårt liv effektivt och ändå har vi aldrig haft sådan brist på tid. Jag måste försöka att inte alltid göra något, se program när jag äter, lyssna på podd när jag går, multitaska på annat sätt osv. Kom ihåg slow-filosofin.

4. Internetbanta
Youtube, instagram, facebook och google – behöver jag verkligen se vad andra gör och gjort eller läsa mig till ännu ett tillvägagångssätt och få inblick i ännu fler levnadssituationer? Information overload. Sociala medier och internet överlag tar helt klart för mycket energi och fokus, men det är ohyggligt svårt att låta bli! Jag tar det stegvist och får verkligen kämpa för att hålla emot impulserna. Målet är att befria mig betydligt mer så att energin kan läggas på det som faktiskt tar mig mot mina författardrömmar (och helt enkelt ger mig bättre mående).

5. Var i naturen (och motionera) utan annat underhåll
Att vara i naturen är en nödvändig vilostund liksom ger utrymme för ny inspiration och kraft. Uppta då inte sinnet med det som ändå fyller dagarna. Jag tänker också att jag behöver hålla mig i bra fysisk form och äta sunt för att orka med att skriva och dessutom göra det lustfylld och väl. Kom ihåg makarna Ottossons böcker om naturens läkande och stärkande effekt, Hansens bok Hjärnstark och böckerna Happy Food.

6. Skriv dagbok
Det behöver inte vara lika mycket varje dag eller ens varje dag men ha den framme och ta dig tid att skriva av dig om mer eller mindre betydelsefulla saker och tankar. Lätta på sinnet, förstå mönster och skapa en stund för reflektion och nedvarvning. Och som ännu ett tillfälle att skriva.

7. Skriv om ditt skrivande
Många gånger innan jag ska skriva en scen flödesskriver jag om den. Jag skriver ner vad jag vill ska hända, karaktärernas utgångspunkter och strävanden, känslan jag vill få medla, olika element jag vill ha med, vad som bekymrar mig, varför det känns spännande, varför det känns otroligt svårt osv. Då brukar det släppa och jag blir uppvärmd – så gör mer av det.

8. Skriv mer än du kan
Förhoppningsvis blir det mer skrivet om jag följer de här tipsen till mig själv. Jag tänker också att jag skulle kunna skriva så mycket mer än jag faktiskt gör i det som kallas många bäckar små. Något jag vill börja testa är så kallade sprints, det skulle nog passa min småbarnstillvaro.

9. Sätt deadline
Allt kommer inte bli fantastiskt, långt ifrån. Men se till att bara skriva det så gott du kan och gå sedan vidare. För varje runda och tillfälle bli det förmodligen ett litet snäpp bättre. Eller så blir du bättre. Så bli klar genom att sätta en deadline.

10. Förundras och dröm
Det här får jag för allt i världen inte glömma. Det som jag ändå nästan har gjort. Gå tillbaka till ungdomens lätthet och smått maniska längtan och strävan till det som lockar en med sådan kraft inombords. Det går. Det är möjligt. DU KAN. Det är helt fantastiskt. Tänk på allt fantastiskt i världen. I andra världar. I dina fantasier. På allt elände som du kan hantera och förändra genom dina ord. Berättelser är bland det mäktigaste. Människans förmåga är bland det mäktigaste.

Bonustips
Mycket går att göra för att höja ambitionerna och arbetskraften för att nå författardrömmen. Men allt kommer ändå alltid att ske här och nu. Ständigt. Om jag aldrig kan njuta av stunden och där jag är just nu, så kommer jag heller aldrig att bli tillfreds när jag är ”framme”. Så jag måste se till att hänföras av där jag befinner mig just nu, (kan vara människans största utmaning att vara i nuet och inte dåtiden eller framtiden…). Helt enkelt – se till att njuta av varje del i processen.

Jag känner mig väldigt nöjd med dessa råd till mig själv. Dessa får jag skriva ner och sätta någonstans där jag ser dem dagligen. Vilka skrivtips skulle du ge till dig själv?

Bokrecension – Vuxna människor

Författare: Marie Aubert
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 110
Utlyssnat: Februari

Handling
Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg för när hon träffar den rätte i framtiden. Nu är det sommar och Ida tar bussen till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-års dag. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Marthe med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen om det inte vore för Martas strålande nyhet. ”Vuxna människor” är en roman om luggslitna familjeband, avundsjuka och skammen över en oälskad tillvaro.

Kommentar
Jag är ett fan av korta böcker, så den här historien kunde jag gärna höra på. Jag tyckte den var helt ok, koncis och fylld med undertryckta konflikter om ett ämne som kan vara laddat i sig. Tycker författaren lyfter fram det väl. Också ”härligt” med en lite mer butter karaktär.

Men det kan ha att göra med att en tidigare bok jag lyssnade på med samma uppläsare verkligen förstärker den känslan, så mot slutet blev jag lite, lite trött på det. Men annars gillar jag som sagt historier som verkligen kan konsten att vara koncentrerad och bara berätta om det som har betydelse för just den historien, själva kärnan.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Dagbok från ditt försvinnande

Författare: Malin Lagerlöf
Förlag: Wahlström & WIdstrand
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 217
Utlyssnat: Februari

Handling
Den 6 oktober 2011 befann sig Malin Lagerlöfs man, filmregissören Daniel Lind Lagerlöf, på Västkusten för att leta efter miljöer till en filminspelning. Han föll troligtvis i havet från en klippa och drunknade, men ingen vet säkert eftersom kroppen aldrig har återfunnits. Malin lämnades ensam med tre barn varav det yngsta var bara tre månader. Dagbok från ditt försvinnande handlar om vad som händer när någon en helt vanlig morgon säger hejdå, går ut genom dörren och aldrig mer kommer tillbaka. Det är en berättelse om saknad och kärlek. Men allra mest handlar det om överlevnad och om att tvingas uppfinna sig själv på nytt.

Kommentar
Åh den här boken var så fin men också så sorgsen. Eller det är själva historien som är sorglig, Lagerlöfs berättelse är förlikande och hoppfull.

Kanske var det det som gjorde boken så givande – att det fanns den här motsättningen och självklarheten hos henne att hon hade gått vidare, men att det i stället var de runt henne som inte hade det. Intressant på något vis. Samtidigt som det förstås också ryms sorg och tunga tankar som beskrivs och som går rakt in. Otroligt rak och berörande. Och välskriven, jag kunde lyssna på den i ett svep.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Vattnet drar

Författare: Madeleine Bäck
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 421
Serie: Del 1
Utlyssnat: Februari

Handling
Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

Kommentar
Den här boken lyssnade jag på under fantastikathon. Egentligen lockades jag av den andra boken i serien, jorden vaknar, men lika bra att ta det från början så det fick bli denna först. Tycker kanske omslaget ser smått skrämmande ut men det var inget mot dess innehåll.

Den här historien var annorlunda, och välskriven. På ett litet sätt var det uppfriskande och just den anledningen höll mig kvar, även om jag ville ha svar också. Men annars tyckte jag det här var på tok för äckligt för mig. Visserligen beskrivs den på sina håll som rå, erotisk och som skräck. Men det kanske är svårt att föreställa sig. Jag tyckte nästan det gick över gränsen för vad som gick att höra på. Märkligt kändes det.

Men samtidigt fanns en spänning, fascination och intrig som drog in mig om vad allt kunde tänkas bero på. Inte för att jag kände att jag fick svar, och jag vet inte om det blir bok två just för att det var smått motbjudande stundtals…

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Jordmedicin

Författare: Sandra Ingerman
Förlag: Livsenergi
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 304

Handling
Många av oss uppfattar världen endast med våra vanliga ögon. Vi får tidigt lära oss att passa in i samhället, vandrar på egots väg och vägleds av våra tankar, föreställningar, rädslor och sociala präglingar. Det här sättet att leva kan leda till en känsla av tomhet. I vårt inre längtar vi efter att leva ett mer meningsfullt liv. När vi vandrar den andliga vägen uppfattar vi våra liv och världen omkring oss utifrån en upplevelse av inre frid, kärlek och självförtroende. 

Schamanernas sätt att leva handlar om att hedra och respektera sig själva, varandra och allt det i livets väv som främjar ett harmoniskt levnadssätt. Livsväven knyter samman alla livsformer och vi är en naturlig del av den. Vi har mycket att lära av schamanerna för att hitta vår mening i livet. Sandra Ingerman säger att schamaner utstrålar ett inre ljus som har en upplyftande inverkan på alla. I Jordmedicin förser hon oss med en mängd övningar och ger ovärderlig vägledning för både nya och erfarna utövare av schamanism. Framför allt visar Sandra oss på den andliga dimensionen som den högsta verkligheten i vårt universum, och hjälper oss att väva in det osynliga i vårt dagliga liv. 

Kommentar
Den här boken fick jag av min mamma för snart ett år sedan men det blev ett bra tillfälle att läsa klart den nu för någon månad sedan, när jag fastnade lite i ett råmanus och fick tillfälle att landa.

Det här är en sådan bok tycker jag, som vill att vi återknyter kontakten med jorden och med oss själva, med sådant som verkligen får oss att må väl och som leder oss in på det vi strävar efter i livet. Mycket om att släppa taget, landa i oss själva, om självkänsla och om att våga tro och se det goda i oss själva och världen. En bok jag garanterat kommer återkomma till framöver.

Samtidigt bär det alltid med sig schamanism som är något nytt för mig, men som nu blev förståeligt och något lättare att applicera i mitt västerländska liv. Kanske inte i den stora utsträckningen, men som inspiration och hjälp med tillvägagångssätt till alternativ, att åtminstone ha det i åtanke. Jag tror verkligen vi behöver (åter)införa sådant här, med magi, ceremonier och vårt inre universum när mycket annars är fart och fläkt och ytligt och inte minst övermäktigt.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Läkande trädgårdar

Författare: Donald Norfolk
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2003
Antal sidor: 277

Handling
En informativ och trivsam vandring genom olika epokers syn på odling och trädgårdens olika roller. Poeter och filosofer funderar kring trädgårdens själ.

Kommentar
Den här har väntat länge på mig här hemma men jag är glad att jag till slut plockade upp den. Ämnet intresserar mig mycket men det som drog lite är att jag känner att det står lite liknande saker överallt. Mycket återkommande i denna också men jag tycker ändå att den var bra och fin. Det var väldigt vänlig läsning, som fick en på gott humör så att säga. Och det fanns ändå en del som jag kunde ta till mig. Inte minst att påminnas om att vi har ett och annat att lära från naturen själv. Lite mer förståelse fick jag också till varför och hur det ligger till med vårt uppkopplade och fartfyllda tillvaro i modern tid (detta trots att boken har några år på nacken).

Betyg: 4 av 5