En liten uppdatering

Hej i yrvädret! Känns som att hela ”vintern” har växlat mellan varmare och kallare dagar och däremellan blåser det som tusan. Men det står inte precis stilla i tillvaron heller, för mig, men jag känner ändå att jag dansar i vinden 🙂 Hur går det för dig?

Min lilla Liv spanar in Ett litet liv… 😉

Jag har lite mycket för mig i min litterära tillvaro just nu. Förstår inte riktigt varför jag behövde dra igång allt samtidigt. Prio ett borde vara att färdigställa ett råmanus. Ni får snart veta vad jag haft för mig, det kommer en vlog, tycker ändå att jag kämpat på så gott jag kan med det. Men vet förstås att det är skillnad på att vara effektiv och produktiv.

Lite kort så skrev jag tiotusen ord på en idé, tills det sprack. Sedan drog jag igång ett annat, som jag dock ändrade form på flera gånger, jag skrev och skrev, funderade, läste runt och verkligen vred och vände tills jag hittade vad jag ville skriva om, och hur, och fick med olika ingredienser som lockar mig och nu minsann, nu tror jag att jag har något på G, något som känns så viktigt att jag inte vill stressa förbi det. Så jag bygger på den idén som ett stort slott med en stadig grund. Skriver tankar, funderar och lägger till material varje dag och börjar placera det på rätt plats. Nu har jag även börjat skriva lite, och då dyker nya saker upp som jag lägger till och det börjar klarna mer och mer. Känns så spännande!

Men det är inte helt lätt att bygga en roman när jag i stort sett varje minut måste hålla koll på dotra min. De där sammanhängande längre skrivpassen finns inte. Vill gärna tro att det blir bättre längre fram. Jag är ändå lyckligt lottad.

När det tog stopp med den första idén tog jag en provperiod på Storytel, så mellan varven lyssnar jag på massor av böcker. Därmed väntas de recensioner framöver. Jag behöver uppslukas av historier för att själv få fart på mina egna, det är den bästa inspirationen som finns. Annat jag tycker är roligt är att läsa på och lära om skrivande och bokbranschen, tidningar, youtube, bloggar och grupper på fb. Är verkligen inspirerad nu.

Sedan tänker jag delta så gott jag kan i ett läsmaraton som lyfter fram svensk fantasy – FantastikAThon. Datum för detta är 27/2-8/3. Jag har ett gäng böcker som jag planerar att läsa men väntar till kort innan aktiviteten börjar med att visa dem.

Inte nog med detta, så drogs jag med i boklusten och långa hem den ”lilla” boken Ett litet liv. Den finns på min boktolva och jag tänker att det aldrig finns rätt tillfälle så jag klämde inte den också. Först måste jag dock läsa ut Bergens stjärnor…

Jag är alltså fantastiskt uppslukad i böckernas värld! 🙂

Mod och uthållighet

Jag har börjar skriva på årets första råmanus. Om jag färdigställer det här så är det mer än jag någonsin skrivit förut (men det finns förstås inget annat). Senast jag skrev ett var i november, och redan nu har jag greppat pennan igen. Jag skrev först ett stycke på datorn, men sedan tog det lite stopp, som det gör, och jag gruvade mig lite men bestämde till slut att jag fick skriva för hand. Och då lossnade det. Då blev det som att jag verkligen skrev, och berättade. Vad är det egentligen som händer med pennan mot pappret?

Nu är det dock inte november och peppen/pressen kring nanowrimo. Men jag behöver ändå piskas för att driva mig framåt alla de gånger det tar emot. Som att berätta för er här, att jag har påbörjat mastodontprojektet igen. Och att jag vloggar processen (något du vill att jag tar med?), för då måste jag färdigställa klippet och det går förstås inte utan att genomföra själva arbetet som det kretsat kring – få ner alla orden på pappret. Vi har alla våra metoder 😉 Men det är såklart tufft, vilket alla kan skriva under på. Kanske är de det som är tjusningen.

Det är två ord som jag bär med mig – mod och uthållighet. Våga skriva dåligt och fortsätt skriv. Bara skriv. Du kommer framåt och i mål om du fortsätter. Sparka undan prestationsångesten, tröttheten, den knappa tiden och tvivlet på din förmåga. Jag har gjort det här förut så jag kan absolut göra det igen.

Hur långt tid tror ni att det tar, den här gången? Jag tänker inte räkna ord. Det är själva historien som ska bli klar, finnas i dokumentet, oavsett antalet ord det visar.

Dubbelrecension av två skrivhandböcker

Jag fick rekommenderat de här böckerna från youtubern Abbie Emmons som pratar om skrivande och har nu själv gett ut sin bok A hundred days of sunlight. Eftersom jag gillar hennes energi, kunskap och koncisa lärande kring skrivkonsten, som hjälpt mig mycket, kändes det smått självklart att jag ville prova dessa böcker. Det är jag glad för. Konceptet som Lisa Cron berättar om är otroligt tydligt men bär samtidigt med sig ett otroligt djup, då hon menar att alla historier handlar om karaktären inre förändring och resan de gör med hur de ser på världen.

Jag tycker man kan läsa båda två för att få en ordentlig genomgång, men om jag måste välja en utav dem så blir det bok nummer två, Story genius. Den var än mer välskriven och jag fann de allra flesta exemplen givande. Jag kan ju ha svårt att behålla intresset för sådana inslag. I Story genius går Lisa Cron igenom från början till slut hela processen med att planera inför att skriva ett råmanus, som då kommer vara ”så gott som komplett”. Bland annat finns kritik till att vi bland annat snöat in oss på att vi ska skriva bra och formulera fina meningar men Cron menar att det allra viktigaste, varför vi tar del av historier i den gigantiska utsträckningen vi gör, är förmågan att väcka känslor för karaktären och hur vi berättar en historia.

I den första boken, Wired for story, går Cron igenom vår otroligt starka och evolutionära passion för historier och vad en bra historia består av. Gång på gång nämner hon att det inte handlar om ”slumpmässiga” scener och ett mål som ska nås, utan om vad karaktären måste övervinna internt för att nå det och hur deras missuppfattning kring något förändras, att allt som sker ska kunna kopplas direkt till detta.

Till exempel tar hon upp det klassiska med ”show don´t tell” som egentligen bör vara ”show why”. Alltså, säg inte att han gråter, eller visa att han gör det, utan berätta varför han är ledsen – så kommer vi närmare karaktärens inre resa.

Wired for story går mer övergripande igenom hennes tankar med många matnyttiga exempel och förklaringar. Story genius är mer av en arbetsbok att följa men där blev det än tydligare hur vi kan bygga upp historier. Förvånande fann jag exemplen som hon använde gång på gång väldigt givande. Hur ”Jennie” utvecklar en historia kring de punkter som Cron förespråkar, från de första tankarna till en djup och komplex men otroligt tydlig historia. Då skriver den nästan sig själv. Det blir också klart för en de felsteg som vi kan göra när vi inte håller oss till vårt tema. Något som Cron också säger är att om vi inte kan sammanfatta vår historia i en eller två meningar så har vi inte formulerat och jobbat fram den tillräckligt tydligt. Vilket hon förstås vill att vi ska göra. Allt som finns med och berättas om ska kunna kopplas till historien stora fråga.

Förutom hur välfyllda böckerna var tycker jag också författaren var duktig på att vara närvarande och medveten om läsarens utgångspunkt, till exempel peppar hon oss i ett slutkapitel av Wired for story i hur vi som skriver kan tänka och göra med det här komplexa hantverket.

Jag tyckte verkligen att de här skrivhandböckerna gav mig mycket. Mycket bakgrundsinformation om varför men även det viktiga hur det kan gå till när vi ska berätta historier, historier som verkligen väcker känslor och berör.

Titel: Wired for Story (del 1)
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 262
Betyg: 4 av 5

Titel: Story Genius (del 2)
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 280
Betyg: 5 av 5

Förberedelser hit och dit

Måndag och ny vecka. Jag har som förra året med bebis varit uppe ”hemma” i Sundsvall en längre stund över jul och nyår. Men snart åker vi ner igen, vi kör bil hela dagen, så jag är lite nervös för hur det egentligen ska gå för henne att sitta i bilstolen så länge. Det är tur att vi har ett litet stopp i Stockholm där hon kan få krypa av sig. På söndag börjar jag också jobba, det blir en helgdag i veckan, alldeles lagomt. Måndagen därpå åker familjen upp igen och vi blir kvar med vardagen som drar igång.

Jag sa ju och hade tänkt att jag under min vistelse här uppe skulle börja skriva på ett råmanus. Men dagarna går som bekant i ett. Mycket besök och fikamys. Jag ville också läsa klart två skrivhandböcker som jag önskade mig och fick i julklapp – Wired for story och Story Genius av Lisa Cron. En recension på dem kommer i dagarna. Men halvvägs genom den andra boken kom en bra idé till mig, som har sina konflikter och framförallt det som Cron vill att vi bygger våra historier kring – karaktärens inre förändring (och att allt som sker kopplas till detta).

Så planen nu är att skriva klart anteckningarna från min genomläsning av dem så att konceptet verkligen sitter, gå igenom det och sedan skriva ner alla tankar som väckts om den här idén jag nu bär på. Förhoppningsvis kan jag börja skriva nästa vecka. Men jag har märkt att det behövs fler dagar än vad man tror för att utveckla en idé. Att hålla sinnet öppet och tankarna varma för historien, och tänka i frågor som hur och varför med allt för att bygga på byggklossarna, skriva ner och bygga vidare. Varje dag kommer jag en nivå högre och historien blir tydligare.

Bland mina utkast till inlägg finns också ett väldigt stort som handlar om min läsaktivitet Naturlig läsning, det kräver sitt men kommer vara värt det, så håll utkik för den. Jag håller också på att läsa ett recex, men jag har inte riktigt haft ro att läsa en roman just nu, men ska se till att recensera den så snart som möjligt.

Så det var en liten uppdatering om vad som sker. Ska ändå bli skönt att komma tillbaka till det vanliga snart igen, även om jag inte heller vill åka här ifrån.

Nanowrimo 2019

Då var årets nanowrimo färdigt och jag har skrivit ett råmanus! Jag var så nervös innan för jag vet vilken pärs det är… och nu så var det ett tag sedan jag deltog, så jag visste inte hur det skulle gå, men jag klarade det! Jag har gjort en liten video som fångar små glimtar av resan.

Vad som jag tycker är roligt med nanowrimo är att det märks så tydligt hur mycket bättre jag skriver för varje gång som jag är med. Nu har jag bara gjort det tre gånger, men ändå, det räcker för att inspirera mig själv. Så nu gäller det i stället att ta det ett steg längre, och gå vidare med ett manus för redigering och omskrivning, mer om det framöver.

Här finns lite statistik från min skrivresa under månaden.

Har du varit med i nanowrimo? Var du med i år? Hur gick det för dig?

Halvvägs genom NaNoWriMo

Idag är det den 13 november och jag har skrivit 24.245 ord (inga idag dock), snart halvvägs i det mål som NaNo sätter upp, att på en månad skriva en hel bok. Det har gått super, men jag antar att det är nu det börjar, när det blir kämpigt, nu när jag inte längre vet vad jag ska skriva. Skitläskigt, rent ut sagt.

Samtidigt har jag märkt att när jag vet vad jag ska skriva, med alla detaljer, då går det som långsammast. Och när jag skriver helt fritt, kan jag överraska mig själv med väldigt fina formuleringar, kopplingar och liknelser som jag inte hade kommit på annars. Det har sina för och nackdelar.

Igår kväll hade jag en liten kris, när jag skrivit ikapp det mesta som jag planerat. Dock har jag nu landat i att jag har skrivit så pass mycket och byggt upp så pass mycket intrig och karaktärer, och jag har målet framför mig, att jag inte förstår hur jag inte kan göra något av det. Klart jag kan skriva mig fram till något spännande.

You fail only if you stop writing.

Ray Bradbury

Dags att gå på upptäcktsfärd. Jag ska inte vara rädd för det okända. Bara skriva på.

Bokrecension – Att skriva

Författare: Stephen King

Handling: Stephen Kings Att skriva har sedan den utkom 2000 blivit en modern klassiker, lika älskad av läsare som av författare. Att skriva är både en självbiografi och handbok i skrivandets hantverk. King berättar om barndomen på 50- och 60-talet, om skolåren och om det tidiga intresset för skrivandet. Han ger också praktiska och underhållande tips till aspirerande författare med en mängd exempel från sina egna och andras texter.

Vad jag tyckte:

+ Intressant, givande med handfasta, direkta råd
– Lite pladder emellanåt

Betyg: 4 av 5

Albert Bonnier Förlag – 299 sidor

NaNoWriMo 2016 – summering

Nu är november slut sedan några dagar och jag har fortfarande inte skrivit ett inlägg där jag knutit ihop upplevelserna från årets nanowrimo och inte heller hur jag tänker framöver med mitt lilla skrivprojekt. Så det får jag ta och göra nu!
Jag var ju väldigt förväntansfull innan och hade förberett mig en hel del, så som det bör vara. Men tyvärr blev det nästan så att jag ledsnade lite innan det hela ens började, så det gick också lite trögare än vad jag hade tänkt den första tiden. Kanske ville jag också lite för mycket och tänkte för mycket. Det försvann dock efter ett tag för annars går det inte att hänga med i alla ord som ska skrivas. Jag märkte också att jag hade planerat för lite, jag visste ju det men jag valde att ta det som att jag skulle lära känna min berättelse och karaktärerna, utforska.

Det var några delar som var galet tröga att skriva, allt kan ju inte vara kul men jag blir också fundersam till om det kanske rent av inte hör till den här historien. Sedan fanns det också andra delar som gick i en rasande takt att skriva. Flera gånger överraskade jag mig själv med hur många ord jag kunde få ner på en sådan kort tid. Typ alla gånger när jag var så trött på kvällen och jag verkligen inte kunde se hur jag skulle få ner dagens antal ord. Men så kommer jag igång efter ett tag och inte bara klarar det, utan skriver mer än jag tänkte. Möjligtvis också för att jag då inte tänker så mycket utan bara ser till att skriva.

Jag vet ju ännu inte hur det blev, eftersom jag inte har läst det jag skrivit ännu. Det tänkte jag göra efter jul någon gång. Men nog tror jag att det blev okej, orden finns ju i dokumentet och det är det som räknas.

Det som är lite veligt just nu är att jag inte hann klart på min berättelse då när november tog slut. Jag tänkte att jag skulle skriva på några dagar till för att bara ta det till mål på riktigt, men hittills har jag bara skrivit en halv sida. Om det ska göras så får jag göras nu i så fall. Det känns lite tungt, för jag har på sätt och vis slappnat av lite eftersom racet är över. Men nu så lovar jag det såhär i ett inlägg att jag ska skriva klart, det kommer det att vara värt när jag läser igenom det sedan.

Annars, trots lite träningsvärk efteråt (jag fick ju ont i fingrarna, haha), så känns det såklart bra. Jag vann ju, tjoho! Lärdomar? Tja, det går aldrig att planera för mycket samt att jag borde ha skrivit på obehindrat redan från dag ett.

Det här är mitt första riktiga lilla manus som jag har skrivit, så jag är lika nyfiken på hur jag tar det vidare nästa gång när jag skriver om det. Förhoppningsvis kommer det bli ganska så mycket bättre, inte för att jag underskattar det jag nu kan ha skrivit, men då blir det efter att jag smakat lite på historien och efter att jag har planerat den ytterligare ett snäpp.

Här är min statistik från månaden. Den är lite suddig men det går nog bra ändå. Det syns i varje fall att det gick ganska så stadigt med orden men ibland drog det iväg lite både åt rätt och fel håll, men i mål kom jag åtminstone 🙂


NaNoWriMo 2016: hur går det för mig?

Nu har det snart gått två veckor och jag har skrivit 21.007 ord på 12 dagar. Om 18 dagar och ska jag ha skrivit minst 28.993 ord till, så att min berättelse slår över till 50.000 ord. Vet ni hur svårt det är att skriva minst 1.667 stycken ord varje dag, om och om igen?

Visst, jag har längtat efter det här och förberett mig, men när jag stirrar på skärmen och inte alls vet vad jag ska skriva blir jag alldeles svettig. Det har gått oväntat trögt. Många gånger flyter det på och det är roligt men för att ha väntat så är det märkligt att ha det så kämpigt när det väl pågår. Men så ryter jag lite på mig själv, vill du vara en författare eller, jo men tusan och så skriver jag. Ord efter ord efter ord och sidorna fylls på. Det är upplyftande att zooma ut och se alla de sidor som jag har skrivit. Men vad som står där väntar jag med att läsa, hehe.

Jag lär mig massor och även om det jag skriver inte blir toppen jämt så finns det ändå små guldkorn där. Det är resan som är målet. Nanowrimo handlar om att bara komma igång och skriva det kan man lugnt säga att jag gör.
Det dokument som jag nu fyller ser jag som ett första råmanus, väldigt, väldigt, väldigt utforskande. Jag smakar lite på min berättelse och lär känna karaktärerna och storyn. Men också på mitt eget skrivande, hur vill jag ha det egentligen? Vad passar mig? Jag vet inte det och kanske förstorar jag upp det alldeles för mycket ibland men just nanowrimo tvingar mig att sluta tänka och då, när det går lite fortare så tycker jag mig se det någonstans. Jag gillade verkligen citatet som vi fick i mejlet av Daniel José Older, själva citatet är skriven av Antonio Machado och så här sa han:

“Walker, there is no path / the path is made by walking.”

Precis så är det. Det går upp och ner hela tiden men det viktigare är att fortsätta att skriva. Och det allra viktigaste, det är otroligt roligt att bara göra det för det är ju det man vill, att skriva, och att fortsätta att utvecklas trots att man vet hur otroligt mycket man behöver lära. När det är så så brukar jag inte ens försöka, men ingen behöver ju läsa än på några år.
Kort och gott har mina nanowrimo-dagar varit helt i sin ordning och jag har hela två veckor kvar av denna fantastiska resa. Och jag måste tillägga, nu när det har pågått ett tag så tycker jag att det under de senaste två dagarna har släppt lite, jag har kommit in i nano-mood, tangenterna glöder!

Mina förberedelser inför NaNoWriMo 2016

Snart går startskottet för detta skrivmaraton, den första november och en månad framåt är det skrivflow och skrivkramp, kreativitet och vedermödor. Förra året var första gången som jag deltog och fast det som jag skrev då var superdåligt så är jag ändå glad att jag deltog och tog mig i mål. För jag lärde mig massor. Att det finns så mycket jag behöver lära mig och hur mycket jag behöver träna. På tal om det så var det just det jag gjorde. Jag skrev och provade, utan det skulle jag fortfarande stå och stampa. Under året som följde har jag läst tokmycket (som ni förstår genom bloggen). Bara det har gett mig bättre underlag. En annan sak som kommer göra det här året så mycket bättre än det förra är att jag har planerat min idé under en längre tid. November writing – bring it on!

Jag är tyvärr lite för feg för att berätta exakt vad jag planerar att skriva på. Men det är såklart något som jag verkligen, verkligen vill skriva och något som jag bara måste få en nerskriven historia om. Det är väl allt som behövs? Ett väldans behov från mig. Men det är just det som är det svåra – att få den fina bilden av idén som jag har i huvudet ner i ett dokument på datorn, i ord och som genom andras ögon ger en förståelse av min vision. Det är svårt att vänja sig vid att det aldrig blir som man tänker sig. Som kan få en att inte ens vilja försöka. Jag är ju en nybörjare så jag kan inte förvänta mig annat än tragglande…

De förberedelser som jag har gjort inför årets skrivlopp är att skaffa mig en anteckningsbok. Jag brukar inte skriva i sådana för jag får lite ångest över att det ska bli snyggt innehållmässigt, att det är ett genomgående tema osv och om jag väl skriver kommer jag alltid tillslut av mig och slutar. Men i denna ska jag skriva ner allt som rör detta skrivprojekt. Det var förvånansvärt roligt att göra det. När jag dessutom hade skrivit ner en del kunde nya idéer dyka upp och utvecklas ur dessa, bara för att jag ägnade lite tid åt dem och klädde dem i ord. Allt blev tydligare. Jag har skrivit en övergripande idé, lite hemligheter mellan mig och den framtida läsaren, berättelsens start och mål, karaktärsnamn, deras resor, research om ämnen jag vill skriva om, små texter från research om skrivandets konst, tankar inför detta och allt möjligt. En mening som sammanfattar alltihop, ett förslag på första meningen, första meningen från mina favoritböcker. Ja ni ser, sidorna fylls snabbt.

Jag har även skrivit ner på små lappar olika scener. Det är det som jag behöver förbereda mer. Nu har jag stor koll på vad och varför, nästa steg är hur, att sätta in det i fler situationer än som jag nu vet. Helt enkelt vill jag se en linje över hela golvet med tjusiga scener som tillsammans formar en superbra berättelse. Jag vill planera och ha det mesta klart för mig, jag är nog inte så mycket för bara flödesskiva.

Det är nog det som är min största skrivutmaning, att förstå hur:et. Jag vill såklart ständigt skriva bättre, men jag känner att jag behöver vara närvarande i det jag skrivet. Det låter ju logiskt men jag är så förhastad av mig. Det är samma sak som med tillvaron annars, det är nu livet sker, nu nu och nu. Men det är så lätt att låta tankarna dra iväg både fram och bak. Så det ska jag fokusera på när jag skriver årets nanowrimo, att leva mig in ordentligt i det som jag skriver för stunden. Just nu känner jag mig peppad, men samtidigt anar jag en nervositet ju närmare november det blir… men stopp där, det ska bli så kul!

Hoppas du uppskattade att läsa mina funderingar inför den här roliga aktiviteten. Det är fantastiskt att den kan samla alla möjliga människor världen över, alla med olika bakgrund, tekniker och ambitioner för skrivandet. Ska du vara med? Har du förberett du på något sätt?