Bokrecension – Ljuskällan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 304

Handling
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena

Kommentar
Jag blir alldeles varm av att få läsa om böcker som handlar om det gröna på det här sättet. Det känns också extra spännande att få utforska ekobyar. Verkligen något som växer fram i tider som denna.

Jag har sedan tidigare läst Välkommen till Himmelsta och Under två timmar av Landahl, och gillade framförallt den förstnämnda, som gjorde mig nyfiken på hennes framtida böcker då jag gillade hennes sätt att berätta om relationer och det vardagliga på ett träffsäkert och charmerande sätt. Ljuskällan blev in favorit hittills. Tyckte väl sisådär om Staffan i den tidigare boken, men nu med hans fru Anna och vad hon sätter igång genom att flytta till ekobyn blev det intressant.

Det fanns så väldigt många igenkännande saker om hållbarhetsrörelsen, som gjorde att jag både hoppfullt hängde med karaktärerna, men också småskrattade mig igenom historien för deras med- och motgångar. Allt kändes så otroligt träffsäkert. Hur drivande Anna är för att göra rätt för sig och miljön, men att det likväl var lika charmerande att höra den motsatta poängen, ska vi skatta på morötter (så roligt). Alltsammans var så välskrivet, den ena meningen efter den andra får mig att storle.

Helt klart en feelgood för mig, om hur vår strävan efter att göra rätt inte alltid är så enkelt att implementera, både rent konkret men också hur det kan utmana våra relationer.

Betyg: 4+ av 5

Under två timmar av Hanna Landahl

Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 282
Rec.ex.: Från förlaget, stort tack!

BaksidetextUnder två timmar är ett varmt och humoristiskt samtidsdrama. Det utspelar sig i Göteborg och skildrar hur långt en vuxen människa egentligen är beredd att gå för att passa in, för att vara någon som betyder något. För betyder något gör man ju bara om man är en sådan som tar ansvar för sin kropp och håller den i trim, genom att satsa hårt och göra som alla andra. Springa långt, snabbt och helst dagligen! Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls och därmed är han också ansvarslös. Totalt betydelselös, enligt honom själv. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar de alltför långa, grå myndighetskorridorerna på Migrationsverket har han tappat bort sig själv den status han en gång hade. Nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig för att göra det som alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur på under två timmar.

I Under två timmar får läsaren följa Staffan på den slingriga, vindlande vägen mot att åter bli någon att räkna med. Hans strävan går överstyr och får honom att gå över gränser han tidigare i livet aldrig ens kommit i närheten av. Det blir förödande, både för honom själv och hans omgivning. Han riskerar att förlora allt han från början hade.

Mina kommentarer:
För ett par år sedan läste jag författarens debutbok Välkommen till Himmelsta, och kände verkligen att där fanns något att hålla utkik över. Det var något i sättet som Landahl framställde personer som fick mig som läsare att verkligen känna med dem. Det var levande och medryckande. Så självklart ville jag testa hennes andra bok, Under två timmar.

Att boken dessutom handlar ganska mycket om Göteborgsvarvet tyckte jag var roligt, eftersom jag själv har sprungit det, visserligen bara en gång men det var en sådan stark och positiv upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. Jag tycker det är så häftigt med alla dessa tusentals människor som deltar, både som publik men framförallt i spåret. Där siktar även bokens huvudperson Staffan på att befinna sig, och det väl förberett. Eftersom jag är någorlunda bekant med vad som krävs för att nå hans mål med tid på varvet, så var jag såklart lite skeptisk till om det skulle vara möjligt. Men det hade kanske de flesta varit, det kräver sitt att springa så långt. Ändå är jag så imponerad över alla vanliga, halvt otränade människor som tar sig runt, bara för upplevelsen.

Men nog om detta. Handlingen är som sagt intressant, den gillar jag. Däremot är själva huvudpersonen ganska osympatisk. Jag hade lite svårare för honom. Samtidigt är hans beteende och val inte så dramatiska heller, de är förståeliga och nog inte så ovanliga. De kan kännas igen i den tid vi lever idag. Staffan vill ju bara hitta tillbaka, känna sig värdig och uppskattad. Visst kunde jag dras med och känna att det var givande, men på något sätt var den övergripande känslan som jag hade lite olustig. Boken i sig är ändå välarbetad, språket är bra och även den här boken av Landahl gestaltar personerna väl och jag har egentligen ingenting som känns varken överflödigt eller som saknas i storyn. Det var bara lite annorlunda och för mig var det ett lite för stort snäpp mot det där olustiga hållet i känslan när jag läste. Men det fanns ändå en god poäng med alltsammans som jag gillade. Och jag tycker ändå boken att boken var klart läsvärd.

Under två timmar handlar om så mycket mer än de där två milen, om hur Staffan hanterar det han ställs inför på ett tillsynes knepigt sätt, men som många kan känna igen sig i, om inte annat finna underhållande att läsa om.

Välkommen till Himmelsta av Hanna Landahl

Vad händer när Ibra från Eritrea samt Hamid och Mohammed från Syrien kommer till
det lilla samhället Himmelsta någonstans på den svenska landsbygden?

Titel: Välkommen till Himmelsta
Författare: Hanna Landahl
Serie: –
Antal sidor: 205
Genre: Roman
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Celanders
ISBN: 978-91-87393-41-9
Utgivningsår: 2016
Format: Kartonnage
Rec.ex: Från författaren, tack så mycket!

Första meningen: ”Nej, nu måste jag faktiskt be samtliga här inne att vara tysta!” nästan vrålade kommunalrådet Urban Persson.

Handling: Himmelsta håller långsamt på att avbefolkas och invånarnas mer eller mindre inrutade liv förändras när kommunen öppnar ett boende som ska ta emot tre ensamkommande flyktingbarn Många är negativt inställda. Nicke bestämmer sig för göra allt han kan för att stoppa pojkarna från att komma till Himmelsta. Anja, som ska bli föreståndare för boendet är extremt förväntansfull och glad över beslutet. Vi får följa vad som händer när Ibra, och senare även Hamid och Muhammed, flyttar in och hur det kommer att påverka människornas tankar och för vissa skapa stora förändringar i deras liv. 

Min kommentar: Det här är en inlevelsefull liten berättelse om vad som kan hända med människor när något nytt kommer in i deras liv.

Jag tyckte det var en spännande tanke att några invandrare kommer till en liten stad på landsbygden, inte helt osannolikt, snarare tvärtom. Och det är något komiskt i att lilla Himmelsta förlorar invånare, men här kommer det några nya boende. Det är väl toppen, eller? Nja, det tas inte emot på det smidigaste sättet och i Landahls skildring av den situationen är det en komik som kommer fram, det är lite lustigt, men samtidigt finns mycket under ytan, mycket allvar med den egna kampen som varje person har.

Jag gillar hur Landahl berättar den här historien. Ibland lyser det till i språket på ett sätt som jag verkligen gillar men oftast är det enkelt och direkt på det som känns. För det gör det. Jag är med personerna i Himmelsta. Mot slutet var det nära att en liten tår trängde fram. Däremot hade jag önskat att pojkarna skulle få mer utrymme, det blev inte så mycket som jag trodde. Å andra sidan är det de som utgör grunden och anledningen till att allt rörs runt. Välkommen till Himmelsta är ändå en medryckande bok om ett aktuellt ämne som jag tyckte mycket om.

Mitt betyg: