Bokrecension – Blå

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Serie: Klimatkvartetten del 2
Antal sidor: 368

Handling
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Kommentar
Precis som i Binas historia skildrar Maja Lunde nutidens kamp med ett naturproblem och växlar med samma problem i en annan tid. Här är det vårt behov av vatten det handlar om och riskerna för både brist på det samt brist på hälsosamt vatten. I hennes böcker finns även en koppling till generationer och föräldrars roller till sina barn. Det är också det som fångade mig mest i tiden som berättar om framtida generationer, det kommande 40-talet.

Överlag var även det här en engagerande historia, främst för kopplingen mellan åren och det den naturkatastrof som hotar. Även vatten är vi beroende av. Men annars greps jag inte alls med på samma sätt som den förra boken av Lunde.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Himmel över Alaska

Författare: Kristin Hannah
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 460 sidor

Handling:
I ”Himmel över Alaska” visar Kristin Hannah åter att hon är en mästare på att skildra komplicerade mänskliga relationer, denna gång på en lika storslagen som utmanande plats. Det blir inte första gången trettonåriga Leni flyttar när hennes impulsive pappa bestämmer att familjen ska bosätta sig i Alaska. Han vill att de ska göra ett nytt försök på ett nytt ställe, för att försöka få ordning på allt. Också Leni hoppas att tillvaron ska bli bättre i den ärvda stugan i vildmarken – så mycket stormigare kan det i alla fall inte bli. Den första tiden verkar lovande. Men när vintern kommer sänker mörkret sig över familjen. ”Himmel över Alaska” är en berättelse om att växa upp under hårda prövningar, men också om att hitta hem och om kärleken som övervinner allt.

Kommentar
I Himmel över Alaska är det kärleken och naturen som spelar med varandra. Det var en väldigt fin berättelse som visade både på naturens under liksom hur vi som människor hanterar kärlek och flykt från livets svårigheter, till en alldeles särskild plats, som i sin tur har sina utmaningar.

Det skapades en väldigt storslagen känsla, jag blev smått förälskad i platsen som visserligen hotade om faror men likväl en fristad för de som tagit sig dig, och valt att stanna. Författaren gjorde mig verkligen fascinerad, med miljöbeskrivningen och hur hon vävde in människoöden och personligheter med naturen. Jag följde med spänning hur det skulle gå för Leni och hennes familj som flyttat dit. Men i sin tur blir det en speciell situation bland människorna som faktiskt bor på denna säregna plats.

Jag kan lätt säga att jag hade gett den här boken en femma i betyg, men den sista bråkdelen av historien tyckte jag inte hörde till ”alls”. I min mening kunde allt ha slutat mycket tidigare, bland annat för att jag inte klickade lika väl med händelseutvecklingen då.

Betyg: 4 av 5

En liten uppdatering

Hej i yrvädret! Känns som att hela ”vintern” har växlat mellan varmare och kallare dagar och däremellan blåser det som tusan. Men det står inte precis stilla i tillvaron heller, för mig, men jag känner ändå att jag dansar i vinden 🙂 Hur går det för dig?

Min lilla Liv spanar in Ett litet liv… 😉

Jag har lite mycket för mig i min litterära tillvaro just nu. Förstår inte riktigt varför jag behövde dra igång allt samtidigt. Prio ett borde vara att färdigställa ett råmanus. Ni får snart veta vad jag haft för mig, det kommer en vlog, tycker ändå att jag kämpat på så gott jag kan med det. Men vet förstås att det är skillnad på att vara effektiv och produktiv.

Lite kort så skrev jag tiotusen ord på en idé, tills det sprack. Sedan drog jag igång ett annat, som jag dock ändrade form på flera gånger, jag skrev och skrev, funderade, läste runt och verkligen vred och vände tills jag hittade vad jag ville skriva om, och hur, och fick med olika ingredienser som lockar mig och nu minsann, nu tror jag att jag har något på G, något som känns så viktigt att jag inte vill stressa förbi det. Så jag bygger på den idén som ett stort slott med en stadig grund. Skriver tankar, funderar och lägger till material varje dag och börjar placera det på rätt plats. Nu har jag även börjat skriva lite, och då dyker nya saker upp som jag lägger till och det börjar klarna mer och mer. Känns så spännande!

Men det är inte helt lätt att bygga en roman när jag i stort sett varje minut måste hålla koll på dotra min. De där sammanhängande längre skrivpassen finns inte. Vill gärna tro att det blir bättre längre fram. Jag är ändå lyckligt lottad.

När det tog stopp med den första idén tog jag en provperiod på Storytel, så mellan varven lyssnar jag på massor av böcker. Därmed väntas de recensioner framöver. Jag behöver uppslukas av historier för att själv få fart på mina egna, det är den bästa inspirationen som finns. Annat jag tycker är roligt är att läsa på och lära om skrivande och bokbranschen, tidningar, youtube, bloggar och grupper på fb. Är verkligen inspirerad nu.

Sedan tänker jag delta så gott jag kan i ett läsmaraton som lyfter fram svensk fantasy – FantastikAThon. Datum för detta är 27/2-8/3. Jag har ett gäng böcker som jag planerar att läsa men väntar till kort innan aktiviteten börjar med att visa dem.

Inte nog med detta, så drogs jag med i boklusten och långa hem den ”lilla” boken Ett litet liv. Den finns på min boktolva och jag tänker att det aldrig finns rätt tillfälle så jag klämde inte den också. Först måste jag dock läsa ut Bergens stjärnor…

Jag är alltså fantastiskt uppslukad i böckernas värld! 🙂

Läs med mig "Torkans år" (del 1)

Första veckan är förbi med det readalong som jag kör med en bok inspirerat av min ”läsutmaning” Naturlig läsning. Det är ju ingen som anmält sig att läsa med mig för denna men jag gör aktiviteten ändå öppen såhär första gången för att testa på. Nu den första veckan hade jag bara planerat att läsa femtio sidor så jag har inte jättemycket att reflektera kring.

Tar nu upp lite vad som hänt, så varning för spoilers.

Huvudpersonen Gus verkar hamna lite i skymundan på gården. Jag gillar att det utspelar sig på en bondgård och att handlingen kretsar kring en period av utmaningar, med torkan. Fina kopplingar kring jordbrukets förtjänst och vår relation till djuren har dykt upp. Spännande med en fallen brevduva som pojken tar till sig. Jag blir lite nyfiken på hur det kommer sig att hans relation till sin mamma är så begränsad:

”Jag hade önskat att jag var fågeln: jag ville att hon skulle släppa disktrasan, torka händerna och krama om mig, stryka mig över håret och försiktigt smeka min nacke. När jag gick till skolan gav hon mig en puss på kinden, en ljudlig puss som smackade i den tidiga morgonen. Hon dröjde mindre än en sekund vid min hud och jag kände inte fukten från läpparna. När jag gick fick jag aldrig någon ömsint uppmuntrande klapp. Hon räckte mig matlådan och önskade mig lycka till, och när jag gick ut på gårdsplanen i skuggan av den stora almen visste jag utan att vända mig om att hon inte såg efter mig utan redan hade återgått till sina sysslor.” (s.30)

Söker skrivkompis(ar)

Jag slänger ut en form av kontaktannons i hopp om att hitta någon/några som vill bolla tankar om den här mastodonta strävan med mig/varandra.

Om mig
Jag heter Fanny, är 28 år och bor i ett litet hus strax utanför Borås (Bredared). Är för det mesta hemma med min dotter Liv (16 månader). Jag har rätt nyligen börjat satsa ”stenhårt” på författardrömmen och hoppas att jag i de bästa av världar kan ge ut en bok om ett par år. Läser en hel del, från olika genrer, så känner att jag har koll på hur en bra historia är och hur jag vill att den ska se ut, men att omsätta ens tankar i ord i dokumentet är som bekant en helt annan sak. Vill gärna berätta om människans relation till naturen (och möjligen spiritualism), utifrån olika situationer. Provar mig fram genom vanliga (samtids)romaner / YA / historiskt / dystopier / magisk realism.

Vad jag söker
Dig som känner att du också vill ha en skrivkompis med på din relativt aktiva resan mot/med författarskapet. Någon att diskutera de tankar som dyker upp med, läsa lite av det vi skrivit, peppa varandra osv. Du behöver inte bo i närheten, det går säkert fullt bra med mail/telefonkontakt, även om det kan vara givande att ses (jag besöker hemstaden Sundsvall ibland – om du bor därikring). Det viktiga är inte heller att du är lika gammal eller befinner dig i samma livssituation – jag söker framförallt någon vars skrivande rör sig i liknande kretsar som mig, så att vi känner att vi har någorlunda koll på området.

Maila mig i så fall på fannydahlin91@gmail.com eller kommentera här 🙂

Bokrecension – Ljuskällan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 304

Handling
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena

Kommentar
Jag blir alldeles varm av att få läsa om böcker som handlar om det gröna på det här sättet. Det känns också extra spännande att få utforska ekobyar. Verkligen något som växer fram i tider som denna.

Jag har sedan tidigare läst Välkommen till Himmelsta och Under två timmar av Landahl, och gillade framförallt den förstnämnda, som gjorde mig nyfiken på hennes framtida böcker då jag gillade hennes sätt att berätta om relationer och det vardagliga på ett träffsäkert och charmerande sätt. Ljuskällan blev in favorit hittills. Tyckte väl sisådär om Staffan i den tidigare boken, men nu med hans fru Anna och vad hon sätter igång genom att flytta till ekobyn blev det intressant.

Det fanns så väldigt många igenkännande saker om hållbarhetsrörelsen, som gjorde att jag både hoppfullt hängde med karaktärerna, men också småskrattade mig igenom historien för deras med- och motgångar. Allt kändes så otroligt träffsäkert. Hur drivande Anna är för att göra rätt för sig och miljön, men att det likväl var lika charmerande att höra den motsatta poängen, ska vi skatta på morötter (så roligt). Alltsammans var så välskrivet, den ena meningen efter den andra får mig att storle.

Helt klart en feelgood för mig, om hur vår strävan efter att göra rätt inte alltid är så enkelt att implementera, både rent konkret men också hur det kan utmana våra relationer.

Betyg: 4+ av 5

Läs med mig: info & anmälan

I samband med min läsutmaning Naturlig läsning är det dags för årets första ”läs med mig”. Jag har valt en relativt kort bok som mjukstart men som jag tror är givande för det, Torkans år av Roland Buti.

Året är 1976 och inte en droppe regn har fallit på hela sommaren i den lilla byn i Schweiz. Människor, djur och grödor försmäktar i värmen, även den originella familjen Sutter. Pappan har investerat allt sitt hopp och hela sin förmögenhet i 10 000 kycklingar, mamman kommer helt plötsligt hem med den vackra och exotiska väninnan Cécile och trettonårige Gus diskuterar livet med sin brevduva. Farfars häst går ner till floden för att dö och schäfern försöker ta livet av sig genom att lägga sig i solsteket. Allt förändras den här sommaren. När det efterlängtande regnet äntligen kommer är det redan för sent. Roland Butis fina uppväxtskildring är full av humor och ömhet som lyser upp berättelsen om den brokiga familjen Sutter och sommaren som förändrade allt.

Jag tycker den verkar lovande. Än så länge är det ingen som anmält sig till den här läsaktiviteten, men det finns såklart fortfarande chans för det. Jag kommer köra på ändå.

Jag tänker att jag/vi läser fram till nedan angivna datum, och den dagen skriver vi ett inlägg med de tankar som boken väckt hittills osv, har du ingen blogg kan du skriva i kommentaren för det inlägget som jag publicerar då, annars länkar du till ditt inlägg där.

Datum
16/2 – läs fram till sidan 52
23/2 – läs fram till sidan 122
1/3 – läs fram till sidan 208 (slutet)

Hoppas fortfarande på att någon vill läsa den här boken med mig 🙂 tipsa gärna.

Tisdagstrion – öar

Temat hos Ugglan & Boken den här tisdagen är öar. Här är tre böcker som jag funderar på att läsa.

Vågornas viskningar av Tamara McKinley
Experimentet av Catrine Tollström
Fröken island av Audur Ava Ólafsdóttir

Den förstnämnda har jag hemma så det är väl bara att hugga tag i den, den andra var det ett tag sedan jag fick nys om och blev nyfiken men har hört lite blandade åsikter om den, den sistnämnda är rätt ny men verkar lovande.

Vill också tipsa om att jag snart kör en readalong med boken Torkans år, om någon vill hänga på 🙂