Bokrecension – Min fantastiska väninna

Författare: Elena Ferrante

Handling: I ett myllrande vimmel kantat av bittra familjefejder, kittlande kärlek och framtidsängslan växer Lila och Elena upp sida vid sida i 50-talets Neapel. De är bästa vänner och konkurrenter i allt, men snart sätter livet deras vänskap på prov.I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Kommentar: Jag har känt att jag velat prova att se vad jag tycker om den, dessvärre har jag inte känt att jag velat dra på mig ännu fler böcker att läsa utifrån serier. Men i slutändan kan jag ändå inte låta bli. Så det var i samband med min prövotid hos storytel som jag tog tillfället i akt och lyssnade på ett gäng eftertraktade böcker, därav den här. Jag har dock lite svårt att avgöra om det skulle vara en annorlunda upplevelse i och med bedömningen av en bok om man har lyssnat på den jämfört med om man har sett texten framför sig. För jag kommer ofta på mig själv med att, när jag hör bra meningar och upplägg, försöka se hur jag skulle ha läst det på papper framför mig, för det är så jag tänker mig att grundberättelserna är.

I vilket fall så fångar den här boken mig med det sätt som den börjar på. Det ger nämligen en föraning om någon slags mystik och sådant gillar jag. Början blir helt enkelt i framtiden när vännen Lila har försvunnit och Elena bestämmer sig för att skriva ner sina minnen om henne, och på så sätt förflyttas läsaren sedan tillbaka till deras barndom där boken därefter följs åt. Där är det mycket ungdomsdramatik sådär som det är med kompisgnabb och allt tycks hänga på de minsta gester och ordval. Deras relation tycks vara ganska speciell. Jag tänkte mig innan att de skulle vara best-friends-forever, men så enkelt är det inte. Det finns både en slags avgudande känsla men också avund. Samtidigt som de inte kan motstå varandra. Och ändå tyckte jag att de också verkade vara ganska taskiga och hänsynslösa ibland. Upp och ner verkligen.

I det stora hela verkar det inte heller hända så värst mycket och det kunde jag sakna, någon övergripande dragningskraft eller lovord om något som jag kunde bära med mig. Nu blev det på ett sätt bara det ena grälet eller det andra och handlade om deras uppväxt med kompisar, killar, familjen, jobb och pengar och skola och en hel del spänningar dem emellan. Det var ändå helt okej att hänga med på i och med att det också kändes lite spännande med miljön och familjerna som inte helt är den ordinära för mig. Framställningen och berättarperspektivet gjorde också att det kändes personligt och direkt. Men någonstans fanns det en liten besvikelse. Jag hoppas och tror dock att det kan växa till sig i och med böckernas gång, för jag känner ändå att jag vill prova att läsa nästa bok (den här gången).

Betyg: 3 av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.