Bokrecension – Den unga författarens verktygslåda

Författare: Ralph Fletcher

Handling: Skriva ska man göra för att det är roligt, för att man älskar ord och för att man vill berätta något. Det kan låta okomplicerat, men ofta sitter man där och stirrar besviket ner på livlösa ord och meningar som är lika intressanta att läsa som en telefonkatalog. Hemligheten är att hitta de rätta verktygen, och det är precis det som Ralph Fletcher vill hjälpa dig med. Alla har vi svårt med olika saker; ibland är det svårt att komma igång, andra gånger känns det omöjligt att avsluta, och vad ska man göra med allting där emellan? Den här boken bygger på den enkla idén att varje författare har en verktygslåda – dock utan hammare och mejslar. Istället är den fullpackad med ord, fantasi, språkkänsla och idéer. Ralph Fletchers verktygslåda kan inspirera, hjälpa och trösta. Och glöm inte det viktigaste rådet av alla: Skriv, skriv, skriv! Den unga författarens verktygslåda vänder sig till barn och ungdomar som vill skriva men tycker det är svårt – och så klart också till dem som kan. En bok att sätta i händerna på barn i alla åldrar.

Kommentar: Jag kan ha lite svårt för skrivhandböcker ibland. Kanske för att skrivandet i sig är så pass individuell att böckerna om ämnet kan skilja sig åt, precis som mina förväntningar och behov av dem. Oftast har det varit så att det finns både bra saker i dem som jag kan ha användning av, men lika många delar som jag känt meningslösa vid den stunden.

Den här boken å andra sidan, det måste vara den bästa jag hittills stött på. Den är visserligen kort och luftig, men det som tas upp är alldeles lagom. Framförallt har författaren gjort det bra i sitt sätt att framföra innehållet. Det är både personligt utifrån hans egna erfarenhet men också väl skrivet för att det ska passa formen. Allting är väldigt enkelt. Men helt mitt i prick, och det gjorde mig verkligen glad. Det var roligt att läsa boken. Och även om mycket kändes självklart på något vis (vilket det å andra sidan inte alls kan/borde vara) så var det givande att ta till sig. Författaren går igenom ”alla” delar i författarskapet och att bygga en berättelse, som t.ex att läsa som en författare, att hitta sin egna röst liksom början och slutet. Och en hel del annat förstås.

Sedan är det något som jag oftast har svårt för när det gäller dessa böcker. Jag gillar inte riktigt att läsa exempel, det är lite tråkigt och tidsödande (fel nog). Men här gick det plötsligt bra. Eftersom de var korta, och jag tyckte att det var roligt att läsa dem (tänka sig!). Exemplen var ju skrivna av barn själv vilket jag tyckte var fantastiskt, eftersom de som sagt var så bra – och visade precis på det som författaren ville belysa samt gav mig en extra dimension av det hela, samt inspiration.

Innan jag lämnar tillbaka den här till biblioteket måste jag helt enkelt gå igenom den ännu en gång och anteckna både det ena och det andra!

Just dessa rader tidigt i boken gjorde mig lättad:

Det kommer absolut inte att flöda ut texter i världsklass ur din penna varenda dag. Tänk på att världens bästa basebollspelare misslyckas med att drämma bollen sju gånger av tio! (…) Som författare måste du vara beredd på att missa oftare än du träffar. Försök att inte bli nedslagen. Mina första utkast brukar inte vara något vidare; de är bara okej. När jag läser igenom det som jag har skrivit hittar jag små glimtar här och där, föraningar om något riktigt bra. Som författare måste du klara dig på de där glimtarna. (s.16)

Betyg: 5 av 5

Bokförlaget Daidalos – 2006 – 143 sidor

Bokrecension – April, april

Författare: Mattias Edvardsson

Handling: En gammal skola och ett hagelgevär. Hugos plan är enkel. Ett skott i huvudet vid fönstret och han ramlar ner på skolgården mitt under rasten. Då slipper han ifrån sig själv samtidigt som han hämnas på mobbarna och hela jävla systemet. Men han blir upptäckt och hamnar på ett behandlingshem. Där träffar han Julie och Nico. Och April som är vacker, vild och spännande. Tillsammans med dem förändras Hugo, och han börjar inse att vissa saker är värda att leva för.

En brutalt gripande och hoppfull historia som kan läsas av såväl unga som vuxna.

Kommentarer: Det här blir min andra bok av Edvardsson, och jag är säker på att det kommer att bli fler framöver, förmodligen hans aktuella En helt vanlig familj. För båda böckerna (+ En nästan sann historia) har varit väldigt bra och jag känner mig trygg på något vis när jag plockar upp dem, det är en skön känsla när man läser.

Den här boken var dock mer ungdomlig men det var lika bra för det. Det märks att författaren är väl insatt och kunnig i ämnet. Det var nästan så att jag själv kände mig så väl inne i ungdomen igen, skoltiden och den åldern, så underbart att uppleva det så. När jag väl kom in i handlingen efter några sidor så blev det sådär bubblande härligt att läsa. Verkligen mitt i prick med fräna och lustiga kommentarer och gestaltningar av hur man tänkte och kände. Bara allmänt bra fångat rakt igenom, som historia. Underbart verkligen.

Om det skulle vara något att anmärka på så var det väl att slutet och början inte var helt hundra för min del, då är förväntningarna å andra sidan oerhört höga. För visst var de bra ändå och fullt okej. Men allt det andra var sådär strålande så då blir det pyttelite snopet att inte få allt fullt ut, men man blir kräsen antar jag för varje bok man läser… hur som – det jag menar är att boken lämnar inget större avtryck hos mig (kanske för att jag inte helt tillhör målgruppen) men för den sakens skull var den helt fantastisk att läsa och det räcker långt.

Betyg: 4 av 5

Opal – 2015 – 264 sidor (Kartonnage)

Bokrecension – Himlens fånge

Författare: Carlos Ruiz Zafón

Handling: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona.

Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig ­– istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Kommentarer:
Det tog alldeles för lång tid för mig att läsa den här tredje boken sedan jag läste nummer två. Jag hade glömt bort lite ur den (samtidigt minns jag den som lite knasig, men ändå bra!). Jag märkte att det hade varit bättre att inte vänta för länge, men annars så, gav Himlens fånge mig stor behållning, så bra! 🙂
Den där bokhandeln som de driver skulle jag minsann vilja besöka, för att inte tala om smyga in i det oändliga biblioteket med de förlorade böckerna. Ah, wow! Stämningen kring det är så magisk, och gör dessa böcker otroligt spännande att följa, bara få hänga med i.
På vissa håll märks det att de hör ihop när omnämnanden görs mellan de olika böckerna och det gör att hela historien växer som helhet, som jag ser fram emot att få ta del av den avslutande boken sedan som nyligen utkommit – Andarnas labyrint. Och sedan någon gång kanske det är dags för en omläsning, jag skulle så gärna vilja uppleva den första boken igen, den är verkligen speciell.
Som ovan nämnt tyckte jag att Ängelns lek, bok nummer två, var en smula konstig, men ändå dramatiskt och fängslande (samtidigt, efter att ha läst den här, så klarnade den boken lite grann också). Med den här boken var det däremot inga konstigheter, jag hängde gott med och ville bara läsa vidare för att få omges i Barcelonas mystik och kring böckernas kraft. Få reda på hur allt hänger ihop. Kanske blev det en aningen segt vid mitten någon gång, men egentligen gjorde det inte så mycket. Den här boken var ganska så kort och gick fort att läsa, då när den är så bra som den är. Språket och stämningen är som sagt fantastisk! Och slutet, hallå, ge mig nästa bok genast! 🙂
Betyg: 4 av 5 

De bortglömda böckernas gravkammare (3) – Albert Bonnier – 2013 – 295 sidor

Bokrecension – När livet börjar om

Författare: Lucy Dillon

Handling: Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.

En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.

När livet börjar om är en charmfull och värmande roman om att börja på nytt – och hur en liten gest av vänlighet kan ge ringar på vattnet och förändra livet för många.

Kommentarer:
Jag har egentligen lite svårt att säga någonting om den här boken så lång tid efter att jag läst ut den, men nog var den okej. Ändå är det den minst braiga-Dillon-boken av de som jag har läst. Kanske för att hundarna saknades. Det förkom ju en hund men jag ville ha mer, de är som små stjärnor i dessa sagor.

Vissa partier var bra och rent av intressanta att läsa, men för det mesta tyckte jag att den här boken var ganska så seg med en liten snopen känsla om att det borde ha känts lite mer. Även om det märktes av en Dillon-känsla, så blev jag inte alls lika medtagen som tidigare.

Betyg: 3 av 5

Forum – 2016 – 480 sidor

Bokrecension – Stora träningsboken för gravida


Författare: Lovisa Sandström & Jessica Almenäs

Handling: Vill du också lära dig mer om din kropp och känna dig stark under hela din graviditet? När du tränar dig igenom graviditeten lägger du en god grund för förlossningen och den första tiden som mamma, samt ökar ditt psykiska välbefinnande.
Här får du lära dig de bästa och mest skonsamma övningarna inom både styrka, rörlighet och kondition. Träningsprogrammen är anpassade efter vilken trimester du befinner dig i och rymmer tre olika nivåer. Målet är rörelse, inte prestation.

Ta del av fakta och tips från träningscoach Lovisa Sandström om vilka träningsformer som är extra lämpliga för dig som är gravid, samt råd för att hantera smärta och förebygga besvär i vardagen. Boken går också igenom vanliga myter och sanningar kring träning för gravida.

Genom dagboksanteckningar och bilder direkt från vardagen får du som läsare följa med på hela resan genom Jessica Almenäs graviditet. Hon bjuder på många inblickar och egna erfarenheter kring exempelvis konditionsträning, träningskläder för gravida, tankar kring yoga, kost och vikt och om att starta igen efter förlossningen. Du behöver inte själv vara någon träningsexpert, men kanske blir du en på köpet!

Kommentarer: Jag var väldigt förväntansfull inför den här boken, har fått en bra bild av Sandström och såg fram emot att få både information och konkreta övningar på vad jag ska tänka på nu under graviditeten. Jag är inte en sådan som tränar speciellt mycket, jag rör på mig och är aktiv i ganska så stor utsträckning och prioriterar det, men jag antar att man alltid hade önskat att man gjorde mer än det man gör. Samtidigt vill jag förbereda mig inför en sådan resa på ett sätt som den här boken verkade förmedla.

Men tyvärr blir också den här fackboken något utav en besvikelse. Är det mina förväntningar det är fel på? Eller så är jag så kritisk av mig. Mycket fallerar när böckerna blir svårtillgängliga, antingen att bläddra i eller vad gäller följsamheten när man läser dem från pärm till pärm. När jag hade läst boken så ville jag inte riktigt lämna tillbaka den till biblioteket, för jag kände att jag inte hade fått ut något från den, men det ville jag ha gjort så jag väntade och bläddrade men nej, det var inte mycket som jag fick med mig från den i slutändan.

Jag kan säga att för mig har det varit mer givande att ta del av tips och råd genom att använda google och youtube, även om det också har kommit ifrån just författaren till denna bok.

Visst finns det övningar i den som inte kräver redskap och det är nog tanken, ändå förekom det hantlar och sådana där band, jag har ju inget så då blir det ett litet hinder. Jessicas egna dagboksanteckningar var ändå lite skojig att ta del av, men det var ju inte helt det jag var ute efter.

För mig har det varit främst foglossning och smärta/låsningar i ländryggen och svanken och så, och när jag har sökt på det har jag inte hittat något svar, vilket jag tycker är märkligt. Foglossning borde ändå vara ganska vanligt, jag vet fortfarande inte om det är farligt eller i vilken utsträckning det går att träna/aktivera sig med det.

Så trots sin tjusiga utstyrsel passade inte den här boken mig tyvärr.

Betyg 3 av 5

2018 – 182 sidor

Bokrecension – Hon, han och hjärnan

Författare: Markus Heilig

Handling: Beror könsskillnader i hur vi tänker, känner och beter oss främst på sociala processer? Eller avspeglar de delvis olikheter mellan hur kvinnliga och manliga hjärnor är organiserade? Kan vi behöva via ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa oftast tjejerna ska bli missgynnade?

Trots min långa bana som hjärnforskare var det först i samtal med döttrarna jag insåg hur lite jag egentligen visste om dessa frågor. Att skriva den här boken blev ett sätt att försöka nå en förståelse som nådde bortom tidningsrubrikernas polemiska förenklingar.

Den bild som trädde fram är en annan än jag förväntade mig, och mycket mer fascinerande. Kvinnor och män har under evolutionen specialiserat sig på sätt som kompletterat varandra. Dessa specialiseringar har ställt delvis olika krav på hjärnans organisation. Samma egenskaper som låtit oss komplettera varandra inrymmer också fröna till konkurrens, konflikt och förtryck.

Vårt evolutionära bagage är centralt för vilka vi är, men säger väldigt lite om hur vi ska leva våra liv idag, eller imorgon. Det får vi förstås välja själva. Jag tror de valen bäst görs av kvinnor och män med god kunskap om sig själva och varandra.

Kommentarer: När jag såg ett klipp om den här boken med författaren samt Katarina Gospic så tyckte jag att den lät intressant och bestämde mig för att låna den. Ämnet kan tyckas kontroversiell, samtidigt som jag helt kan förstå vad de och boken är ute efter – att vi, män och kvinnor, är olika men att det ju är något bra, på sina sätt. Jag tycker det inte är konstigt och självklart ska det då till sin följd ändå vara så att det inte värderas olika, för det är något som dock har förekommit. Jag var i varje fall nyfiken att få reda på mer hur det ligger till utifrån det här perspektivet.

Men det var lite synd, för boken var ganska svårtillgänglig. Den hade kunnat göras mer pedagogisk och anpassat både designen och upplägget för att göra det mer förståeligt för gemene man. Nu blev det lite som studentlitteratur. Kanske värre än så, för inte ens dessa är såhär ostrukturerade.

Kanske var det för att Gospic satt med i intervjun (har läst en bok och lyssnat mycket på henne och hon gör det väldigt bra för alla att förstå, kortfattat och begripligt) som jag trodde att den här boken skulle vara i samma bana. Men nej, det är den inte, inte i språket eller överlag med allt som tas upp. Det kändes lite rörigt och tillslut orkade jag inte koncentrera mig mer. Jag tappade det och skummade resten, besviken.

Det var ju synd som sagt att den här grundpoängen som jag så gärna ville fördjupa mig i förlorades i en, om jag får säga det själv, dålig framställning. Åtminstone hade jag svårt att ta till mig det på ett tillräckligt givande sätt, tyvärr.

Betyg: 2 av 5

2018 – 233 sidor

Bokrecension – Teodlarens hustru

Författare: Dinah Jefferies

Handling: Fylld av optimism kliver nittonåriga Gwendolyn Hooper av ångbåten som har tagit henne hela vägen från England till Ceylon där hon ska träffa sin make. Men mannen som tar emot henne på plantagen är inte samme man som hon blev hals över huvud förälskad i hemma i London. Den grubblande och distanserade Laurence har fullt upp med arbetet på teodlingen och har inte mycket tid över för sin unga hustru. Gwen får utforska den vackra egendomen på egen hand.

Det är en plats fylld av mystiska ledtrådar till det förflutna – låsta dörrar, en gulnad bröllopsklänning i en koffert och en överväxt grav som är undangömd på ägorna. Snart blir Gwen gravid, men lyckan över det nya livet blir inte långvarig och i förlossningsrummet tvingas hon ta ett beslut som kommer att påverka hennes liv för all framtid.

Kommentarer: Den här boken såg ut att passa mig, tjusigt omslag och med en handling om odling, så mysigt. När jag börjar läsa så känns den väldigt inlevelsefull med miljön och på det sätt som författaren börjar sin historia, så jag var förväntansfull!

Men så avtar det lite för jag tycker inte att det hände så mycket. Det var väldigt mycket om alldagliga relationer på ett sätt som inte ens framställdes som något särskilt. Jag var nära att lägga ifrån mig boken där ett tag, men så kom en vändning som hette duga.

Varför kunde inte den tvisten komma tidigare? Det hade gjorde det hela mer intressant, för den var bra och klassar sig mycket väl som något fängslande. Helt plötsligt blev det en spänning kring huvudpersonen Gwen och de andra och det dök upp mängder med frågor som både hon och jag kunde ställa oss. Så det här gillade jag, samtidigt som det ändå var lite för händelsefattig trots allt. Det fanns båda delarna helt enkelt, lite segt samtidigt som det fanns en väldigt stor dramatik i alltsammans. Men överlag tyckte jag ändå om boken.

Betyg: 3 av 5

2016 – 300 sidor

En oskyldig lögn av Sabine Durrant

Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utgivningsår: 2018 (2016)
Antal sidor: 299
Rec.ex.: Från förlaget, tack!

Baksidestext: Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller?
   Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.
   Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.
   Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?

Mina kommentarer:
Den här boken dök oväntat upp i brevlådan, men det kan finnas en spänning i att plocka upp en bok som man annars inte hade tänkt läsa. Handlingen verkade tillräckligt intressant för mig.

Jag må säga att den här boken är lite konstig, men ändå inte. Den är lite annorlunda, och ändå är det just det som får mig fast. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på för huvudpersonen verkar inte direkt vara sund, eller hur jag ska uttrycka det. Eller är det bara så som det framställs? En nyfikenhet väcks i varje fall och en lust att reda ut alltsammans genom att läsa vidare.

Sedan trappas det upp eftersom och det var aldrig riktigt tråkigt att läsa den här boken, ganska så följsam och drivande så för mig var det ändå positivt, mest för allt det här ovissa som kändes spännande. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om slutet, en del av mig gillar det, överlag så gör jag det men en del utav det kanske var en smula för förklarande tror jag, lite för enkelt sätt att avsluta det på.

Men i det stora hela var En oskyldig lögn ändå en underhållande roman att läsa i sommarvärmen!