Bokrecension – Bergens stjärnor

Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 430

Handling
Ny roman av Jojo Moyes! En hisnande, känslostark berättelse om fem enastående kvinnor och deras resa i Kentuckys bergstrakter.1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kolgruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet. Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar. Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med beväpnade hembrännare och giftormar, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem. Bergens stjärnor är ett klassiskt drama om kvinnlig vänskap, äkta kärlek och passion. Den bygger på verkliga händelser i 1930-talets Kentucky.

Kommentar
Den här boken tog till en början ganska lång tid att läsa, mest för att annat kom emellan (men samtidigt, fångade den alltså mig inte fullt som den borde).

När jag läser om bokens handling verkar det nästan för bra för att vara sant, det tycktes verkligen som en bok för mig. Men Moyes har haft svårt att beröra mig med sina böcker utöver trilogin om Clark. Det gick dock lite bättre med den här, men jag tyckte ändå det blir lite platt. Det är bra skrivet, roligt och träffsäkert, vackra miljöskildringar och en spännande historia (så för det mesta läsvärt framförallt för det fina temat) – men mer än så blev det inte. Nog hade jag lite förväntningar. Det blev inget extraordinärt eller något som grep tag i mig.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Livstjuvarna

Författare: Linda Andersson
Förlag: Visto Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 368

Handling
Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall. När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa igenom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen förrän det är för sent. Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Kommentar
Den här boken läste jag nästan under Fantastikathon. Författaren hade en livestream men jag var nyfiken på boken ändå men då blev det att jag lånade hem den och läste.

Jag tycker handlingen kändes väldigt spännande och utifrån vad jag hört författaren berätta om sitt skrivande kändes det som att jag kunde vänta nästan vad som helst.

Till en början tyckte jag det verkade fantastiskt, just det direkt ungdomliga språket kopplat till situationen och hur väl texten flöt på, följsam och givande läsning minst sagt. Det här höll i sig ett tag men sedan tyckte jag att det försvann. Möjligen för att händelseutvecklingen blev lite för flamsig på något sätt i min smak. Just ett ordval backade jag för. Men över det fanns ändå det där lustfyllda kvar att ta reda på hur allt låg till. Ändå, drog allt ihop sig till något som inte riktigt föll mig i smaken, även om det var ett spännande äventyr att hänga med på.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Gösta Berglings saga

Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2011 (1891)
Antal timmar: 16 h 3 m (434 sidor)

Handling
”Äntligen stod prästen i predikstolen…” Med detta klassiska citat inleder Selma Lagerlöf sin storslagna debutroman från 1891. I centrum står den försupne prästen Gösta Berling, som efter att ha predikat onykter avsatts från sitt ämbete. Uppgiven och desillusionerad ämnar han supa ihjäl sig, men räddas till livet av den barska och karismatiska majorskan på Ekeby. Han upptas i den brokiga skara kavaljerer som majorskan håller sig med och ett muntert, sorglöst leverne tar sin början. Den vackre Gösta sätter många kvinnohjärtan i brand, och brinner själv för kärleken och kvinnorna. Men föremålen för hans ömma låga växlar ständigt… ”Gösta Berlings saga” är en mustig skröna från författarinnans älskade Värmland, präglad av både burlesk humor och djupt allvar. Genom hela berättelsen löper en vemodig insikt om människans otillräcklighet och kärlekens förgänglighet.

Kommentar
En klassiker som jag framförallt kände att jag ville läsa, och mer av författaren, sedan jag läste biografin över Selma Lagerlög av Anna-Karin Palm.

Jag är glad att jag har gjort det nu. Eller lyssnat. Den förvånade mig lite, på ett bra sätt. Jag kan verkligen börja förstå storslagenheten, det kändes också lite pampigt i berättandet. Lite gammalmodigt ibland förstås, men ändå kvickt och alldeles närvarande och det var både vackert och tänkvärt.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Blynätter

Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 417

Handling
Elsa Madigan är bara ett lyckat uppdrag ifrån att äntligen avancera i rövarbandet. Men en papperslapp med några bleknade ord får henne att riskera allt.

Finn Gailis sägs vara den starkaste reliktämjaren i sju socknar. Han hoppas att det ryktet ska skydda honom. Att ingen ska förstå hur skör hans kraft egentligen blivit.

Jeroen Albring är folkdomare, svuren att stå på sanningens sida. Men för tio år sedan dömde han en oskyldig. Snart kommer det att få konsekvenser.

Under blynatten korsas folkdomares och rövares vägar. Mötet sätter igång en kedja av händelser som hotar att slå sönder världen. Blynätter är första delen i Metallsviten. En historia om svek, vänskap och magi.

Kommentar
Den här boken läste jag under fantastiskaton. Den finns även med på min boktolva. Jag gruvade mig lite att börja på den, det var den sista boken jag plockade upp under läsmaratonet just för att jag byggt upp lite förväntningar och så många lovordat den.

Och hör och häpna, jag läste aldrig ut den. Jag läste strax över hälften, så jag försökte verkligen, men det gick inte. Jättetråkigt.

Generellt tyckte jag den saknade dynamik och något som fångade mig storymässigt och möjligen som jag tänkt ibland om andra böcker en liten förklaring på bara en mening, på exempelvis baksidan, att detta utspelar sig under ett ”alternativt trettiotal”. Då hade jag fått med mig en förklaring i början om vart det alternativt utspelade sig. En småsak, men jag vill kunna orientera mig. Det jag nämnde innan hade dock större betydelse.

Jag stannade upp flera gånger under läsningen och både kritiserade texten som aldrig grep tag i mig och även mig själv, om jag gjorde något fel som aldrig fastnade. För jag ville verkligen tycka om den här. Men på något sätt kände jag meningarna (och miljön) krångliga och varje stycke snarlikt, det blev lite som en gröt och inte direkt följsamt för mig.

Bokrecension – Till alla killar jag har gillat

Författare: Jenny Han
Förlag: Southside Stories
Utgivningsår: 2018
Serie: Lara Jean (del 1)
Antal sidor: 361

Handling
I sitt rum har sextonåriga Lara Jean en hattask full med kärleksbrev. Det är inte kärleksbrev som hon har fått, utan som hon har skrivit själv. Hon har skrivit ett för varje kille hon har varit kär i, fem stycken totalt. I sina brev kan hon ösa ur sig alla sina känslor, men det är inte meningen att någon annan ska få se dem. Breven är bara till för henne. Men så en dag är de borta. Postade. Och alla killar som Lara Jean någonsin har gillat får reda på hur hon känner. Det värsta är att en av dem är hennes storasysters före detta pojkvän. Helt plötsligt är Lara Jeans kärleksliv, som tidigare bara existerade i fantasin, helt utom kontroll.

Kommentar
Jag har förstås sett dessa böcker i flödet och hört mycket gott om dem så jag ville absolut prova.

Det tog lite längre tid än jag trodde att komma in i dem, innan det tog fart, men sedan blev jag mer och mer indragen i huvudpersonen Lara Jeans krokiga tillvaro. Med sidorna växer dragningen till henne just för de små detaljerna i språket. Det blir sådär charmigt som jag hoppades. Samtidigt är det inte så himla fantastiskt som jag tycker omdömen jag läst gett sken av. Kanske för att det är just ungdomligt. Men visst föll jag för den, jag smålog flera gånger och kommer säkerligen även ta del av följande historier om Lara Jean.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Kalla mig Amanda

Författare: Josefine Sandblom
Förlag: Bokförlaget SOL
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 292

Handling
”Om någon av oss får ragg ikväll, och det visar sig vara ännu ett rötägg, då kör vi!”

En skämtsam vadslagning tre kvinnor emellan mynnar ut i en blogg, vars syfte är att sätta dit otrogna män. En kaskad av förolämpande inlägg och foton över vilka som lurat dem tar plats på nätet. Förhoppningen är att upplysa männens respektive om deras förehavanden, men också för att varna andra för samma bottennapp. För att undgå att bli avslöjade gömmer sig kvinnorna bakom en gemensam pseudonym, med leklandsarbetande Lilly som skribent till inläggen.

Tvåbarnsmamman Viktoria har på kort tid blivit både ensamstående och arbetslös. Hennes vänner propsar på att hon ska ge sig in i dejtingdjungeln på nytt, och för att få slut på deras påfrestande tjat bestämmer hon sig till slut för att gå till närstrid med männen som Motala har att erbjuda.

När kvinnornas vägar korsas går det mesta åt helvete.

Kommentar
Lite annorlunda läsning (lyssning) för mig men det kändes helt okej storymässigt att ta del av. Igenkännande och realistiskt för vår ungdomliga, smått fartfyllda tillvaro. Även om en del av humorn inte riktigt var min smak, lite väl detaljerat ibland, så var det smått skojigt och framförallt lättsamt för det mesta.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Sjung kära syster

Författare: Marcus Olausson
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2017
Längd: 51 minuter

Handling
Under det stora kriget användes nya experimentella vapen som krossade själva verkligheten och större delen av mänskligheten utrotades. Ziya och hennes syster Bliz har bara varandra, en fiol och sina sångröster. Tillsammans vandrar de genom en öde värld där musik används som vapen och farliga ensembler slåss om mat och förnödenheter. Än värre är de ruttnande tondöda, och den svarta röken.

En dag stöter systrarna på en skäggig man fastsurrad vid en lyktstolpe. Han visar sig vara en audiomantiker och vill bilda en ensemble med Ziya och Bliz. Men det är något som inte stämmer. Kan de verkligen lita på honom?

Kommentar
Under fantastikathon hade författaren Marcus Olausson en livestream där han bl.a pratade om den här novellen som han skrivit och som han kände sig väldigt nöjd över. Just det fångade mig lite för det kändes fint att konstnären kan få känna sig nöjd över sitt verk, vilket jag tänker inte alltid är självklart.

Hursomhelst. Den här historien är väldigt fin och vacker, fascinerande och höll mig fast hela vägen och överraskade mig på slutet. Olausson kan vara nöjd med rätta.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

10 skrivtips till mig själv

Många är de fantastiska tips och råd och erfarenheter som andra skrivande personer och författare haft hjälp av och vill tipsa om. Men de är också utifrån dem själva.

Nuförtiden funderar jag mer och mer på det här med att landa i mig själv, för att också få tillgång till och kunna att skapa litteratur utifrån mig själv. Det kanske kan låta självklart, men att gå inåt är inte enkelt i vår tillvaro där tillgången på information och underhållning lätt kan bli överväldigande, så att vi förlorar oss själva. Så vilka tips skulle passa just mig? Här är tio stycken som jag kom på, plus ett bonustips.

1. Läs mindre
Nästan alla kan skriva under på att det finns två viktiga vägar att ta för att bli författare och det är att skriva mycket och att läsa mycket. Jag har inga problem att plöja böcker och läser och har läst ofantligt mycket de senaste åren, och det har också hjälpt mig mest av allt. Verkligen! Men, det är ju enklare att läsa färdiga historier, inspireras och underhållas, än att träna på sin egen konst som bara gör en besviken… Nu förstår jag mer och mer att jag måste sätta stopp, begränsa mig mer, och göra skrivjobbet, om jag vill att skrivandet ska leda någon vart.

2. Lyssna mindre på andras skrivtips
Det finns många orakeltips om allt möjligt från mindset, idéer, gestaltning osv. för skrivandet men… jag börjar tro att det blir svårt att skapa för sig själv om jag samtidigt ska ha i åtanke vad andra tycker och tänker. Förstår du hur jag menar? Det här hör ihop med mina andra tips om att jag måste landa i mig själv för mig själv. Att skriva sig fram och hitta det som passar just mig. Eller bara skriva, för sig själv helt enkelt.

3. Sluta vara effektiv
Gisses vad detta kan ställa till det, i vår smarta samtid där vi aldrig haft så mycket hjälpmedel som gör vårt liv effektivt och ändå har vi aldrig haft sådan brist på tid. Jag måste försöka att inte alltid göra något, se program när jag äter, lyssna på podd när jag går, multitaska på annat sätt osv. Kom ihåg slow-filosofin.

4. Internetbanta
Youtube, instagram, facebook och google – behöver jag verkligen se vad andra gör och gjort eller läsa mig till ännu ett tillvägagångssätt och få inblick i ännu fler levnadssituationer? Information overload. Sociala medier och internet överlag tar helt klart för mycket energi och fokus, men det är ohyggligt svårt att låta bli! Jag tar det stegvist och får verkligen kämpa för att hålla emot impulserna. Målet är att befria mig betydligt mer så att energin kan läggas på det som faktiskt tar mig mot mina författardrömmar (och helt enkelt ger mig bättre mående).

5. Var i naturen (och motionera) utan annat underhåll
Att vara i naturen är en nödvändig vilostund liksom ger utrymme för ny inspiration och kraft. Uppta då inte sinnet med det som ändå fyller dagarna. Jag tänker också att jag behöver hålla mig i bra fysisk form och äta sunt för att orka med att skriva och dessutom göra det lustfylld och väl. Kom ihåg makarna Ottossons böcker om naturens läkande och stärkande effekt, Hansens bok Hjärnstark och böckerna Happy Food.

6. Skriv dagbok
Det behöver inte vara lika mycket varje dag eller ens varje dag men ha den framme och ta dig tid att skriva av dig om mer eller mindre betydelsefulla saker och tankar. Lätta på sinnet, förstå mönster och skapa en stund för reflektion och nedvarvning. Och som ännu ett tillfälle att skriva.

7. Skriv om ditt skrivande
Många gånger innan jag ska skriva en scen flödesskriver jag om den. Jag skriver ner vad jag vill ska hända, karaktärernas utgångspunkter och strävanden, känslan jag vill få medla, olika element jag vill ha med, vad som bekymrar mig, varför det känns spännande, varför det känns otroligt svårt osv. Då brukar det släppa och jag blir uppvärmd – så gör mer av det.

8. Skriv mer än du kan
Förhoppningsvis blir det mer skrivet om jag följer de här tipsen till mig själv. Jag tänker också att jag skulle kunna skriva så mycket mer än jag faktiskt gör i det som kallas många bäckar små. Något jag vill börja testa är så kallade sprints, det skulle nog passa min småbarnstillvaro.

9. Sätt deadline
Allt kommer inte bli fantastiskt, långt ifrån. Men se till att bara skriva det så gott du kan och gå sedan vidare. För varje runda och tillfälle bli det förmodligen ett litet snäpp bättre. Eller så blir du bättre. Så bli klar genom att sätta en deadline.

10. Förundras och dröm
Det här får jag för allt i världen inte glömma. Det som jag ändå nästan har gjort. Gå tillbaka till ungdomens lätthet och smått maniska längtan och strävan till det som lockar en med sådan kraft inombords. Det går. Det är möjligt. DU KAN. Det är helt fantastiskt. Tänk på allt fantastiskt i världen. I andra världar. I dina fantasier. På allt elände som du kan hantera och förändra genom dina ord. Berättelser är bland det mäktigaste. Människans förmåga är bland det mäktigaste.

Bonustips
Mycket går att göra för att höja ambitionerna och arbetskraften för att nå författardrömmen. Men allt kommer ändå alltid att ske här och nu. Ständigt. Om jag aldrig kan njuta av stunden och där jag är just nu, så kommer jag heller aldrig att bli tillfreds när jag är ”framme”. Så jag måste se till att hänföras av där jag befinner mig just nu, (kan vara människans största utmaning att vara i nuet och inte dåtiden eller framtiden…). Helt enkelt – se till att njuta av varje del i processen.

Jag känner mig väldigt nöjd med dessa råd till mig själv. Dessa får jag skriva ner och sätta någonstans där jag ser dem dagligen. Vilka skrivtips skulle du ge till dig själv?

Bokrecension – Vuxna människor

Författare: Marie Aubert
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 110
Utlyssnat: Februari

Handling
Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg för när hon träffar den rätte i framtiden. Nu är det sommar och Ida tar bussen till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-års dag. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Marthe med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen om det inte vore för Martas strålande nyhet. ”Vuxna människor” är en roman om luggslitna familjeband, avundsjuka och skammen över en oälskad tillvaro.

Kommentar
Jag är ett fan av korta böcker, så den här historien kunde jag gärna höra på. Jag tyckte den var helt ok, koncis och fylld med undertryckta konflikter om ett ämne som kan vara laddat i sig. Tycker författaren lyfter fram det väl. Också ”härligt” med en lite mer butter karaktär.

Men det kan ha att göra med att en tidigare bok jag lyssnade på med samma uppläsare verkligen förstärker den känslan, så mot slutet blev jag lite, lite trött på det. Men annars gillar jag som sagt historier som verkligen kan konsten att vara koncentrerad och bara berätta om det som har betydelse för just den historien, själva kärnan.

Betyg: 3 av 5